SD: Krisberedskapen sätts på spel när kommuner exploaterar åkermark

Under Folk och Försvar var budskapet tydligt och enhälligt från samtliga partier – svensk beredskap måste öka, inte minst avseende livsmedelsförsörjning. Trots denna till synes politiska enighet minskar både antalet jordbruksföretag och mängden åkermark. Det är inga bra markörer för en ökad primärproduktion. Sveriges sårbarhet skulle också öka radikalt om världsordningen rubbas.

Självförsörjande på morötter och socker

I dag är vi endast självförsörjande på socker, morötter och år med goda skördar – även spannmål. Skulle världsordningen rubbas eller vi får antingen en torr, eller blöt, sommar, kan kosthållningen riskera att bli något ensidig.

Sverige är en utmärkt producent av livsmedel, har världens bästa djurskydd och klimatvänlig produktion. Det borde skapa goda förutsättningar för konkurrenskraftiga och livskraftiga gröna näringar som i sin tur ger en levande landsbygd. Dock har vi även inom vissa sektorer ett antal mycket stora producenter, och vid en störning hos någon av dessa skulle importbehovet öka mycket snabbt. Detta är sedan länge välkänt och en utveckling som alla politiska partier vet om. Men ändå har det fått fortgå och det är som om alla väntar på att någon annan ska ta ansvar och se till att det händer.

Även ute i kommunerna bromsar den politiska planeringen tillväxten. Ekonomiska incitament gör att det återkommande planläggs på brukbar åkermark med ursäkter om att bara ett område till, sen ska vi bli mer restriktiva. Det är en ohållbar inställning. Varje hektar som exploateras spelar roll i det långa loppet då ytor för primärproduktion av livsmedel förverkas på löpande band.

Bygg på obrukbar mark

Sverigedemokraterna är tydliga med att vi värnar det kommunala självstyret och det kommunala planmonopolet men kommunerna måste ta ett mycket större ansvar i att inte exploatera åkermark. Enskilda markägare måste fortsatt kunna bygga på obrukbar mark, men att kommuner köper upp jordbruksmark för storskalig exploatering är inte hållbart. Till slut blir det tusentals hektar varje år som försvinner och som kommer att behövas den dagen vi inte kan importera livsmedel som vi vill längre.

Tyvärr får ofta kortsiktiga ekonomiska incitament styra upphandlingar, vilket landar i att utländska varor som hade kunnat produceras i Sverige köps in av offentlig sektor.

Även all upphandling måste fokuseras på svenskproducerat i så stor utsträckning som det går. Den storkonsument som offentlig sektor utgör är oerhört viktig för det inhemska jordbruket, med hundratusentals portioner mat som serveras varje dag runtom på landets skolor, vårdboenden och andra institutioner.

Köp svenskt kött

Tyvärr får ofta kortsiktiga ekonomiska incitament styra upphandlingar, vilket landar i att utländska varor som hade kunnat produceras i Sverige köps in av offentlig sektor. Det är, förutom ett svek mot svenska bönder som producerar med svenska krav, ett förfarande som kommer att stå oss dyrt den dag dansk gris eller tysk nöt inte längre står till buds.

Även andra myndigheter vars beslutsfattande påverkar lantbruket måste aktivt skapa förutsättningar för en livskraftig grön sektor. Som lagstiftande församling behöver riksdagen ta ställning till om de beslut som fattas gör det svårare att producera livsmedel, om så är fallet behöver man tänka om. Tillsammans måste nationella, regionala och kommunala myndigheter på riktigt ta ansvar och förstå att även om varje enskilt beslut inte gör stor skillnad så är det vad som står på sista raden som räknas och får effekt för kommande generationer. Vi sverigedemokrater vill på alla nivåer verka för en ökad primärproduktion och god lönsamhet i gröna sektorn, en förutsättning för att stå väl förberedda och kunna hantera kommande kriser.