Så måste regeringen göra för att lyckas med den största vårdreformen i modern tid

Omställningen till Nära vård beskrivs som en av de största förändringar inom svensk hälso- och sjukvård i modern tid. Den syftar till att skapa en hälso- och sjukvård som är tillgänglig och effektiv utifrån ett personcentrerat förhållningssätt där individen är en aktiv medskapare. Alla professioner, vårdnivåer och huvudmän omfattas och behöver involveras i omställningen.

Satsa på kompetensförsörjning

För att vi ska lyckas med omställningen krävs omfattande satsningar på kompetensförsörjning och arbetsmiljö. Vi behöver även fokuserar på forskning som kan hjälpa oss att göra de prioriteringar som omställningen till nära vård kräver. Om Sverige ska lyckas med det vi företagit oss är det av stor betydelse att omställningen även prioriteras i den nationella forskningspolitiken.

Då den regiondrivna och kommunala primärvården förväntas vara navet i den nära vården bör detta särskilt återspeglas i regeringens forskningspolitik.

För att kunna bedriva forskning som möter människors behov behöver forskningsfrågor växa fram ur den kliniska verksamheten i nära samarbete med patienter, närstående och övriga aktörer inom den nära vården. Om omställningen ska lyckas krävs även att regeringen satsar på interprofessionella forskningssamarbeten där alla professioner är representerade. Då den regiondrivna och kommunala primärvården förväntas vara navet i den nära vården bör detta särskilt återspeglas i regeringens forskningspolitik.

Vi vill se en forskningspolitik som ligger i linje med den omställning till nära vård som Sveriges riksdag fattat beslut om. Tillsammans uppmanar vi därför regeringen att nära vård-säkra sin forskningspolitik genom att satsa på att:

• Främja starka interprofessionella forskningsmiljöer. Implementering av ny kunskap samt utvärdering av befintliga arbetssätt inom hälso- och sjukvård behöver ske systematiskt på alla vårdnivåer. För att i enlighet med nära vård kunna erbjuda kunskapsbaserade insatser av hög kvalitet krävs interprofessionella forskningsteam och miljöer länkade mellan hälso- och sjukvårdens huvudmän samt lärosäten.
• Möjliggöra fler förenade anställningar mellan hälso- och sjukvårdens huvudmän och lärosäten. Förenade anställningar för doktorander, lektorer och professorer gynnar kunskapsöverföring i en klinisk kontext, stärker grund- och vidareutbildning och skapar en tydligare koppling mellan utbildning, patientnära arbete och forskning. Detta ökar möjligheten till implementering av ny kunskap i verksamheten, vilket gynnar enskilda patienter, närstående och samhället i stort.
• Skapa fler och riktade forskningsanslag till disputerade arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor. Professionerna står inför ett generationsskifte avseende lektorer och professorer. Ökade direkta anslag kortar meriteringstiden, bidrar till ökad kvalitet inom hälso- och sjukvård samt akademi och gynnar anställningstryggheten. Detta säkrar även en fortsatt positiv utveckling av ny kunskap samt en grund- och vidareutbildning av god kvalitet.