Replik: Vindindustrin uppvisar en total brist på respekt för den enskildes egendom

Undertecknarnas upprördhet och krav på lagändring grundas på att en tillstyrkan återkallats. Bakgrunden är att Statkrafts ansökan att bygga vindkraft i Tribbhult, Västervik inte har följt gällande regelverk för samråd och inte heller regelverk för vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla.

Nu visar vindindustrin upp ännu en tråkig sida – total brist på respekt för den lokala demokratin.

Det finns bestämmelser i miljöbalken om hur ett samråd ska gå till. Dessa bestämmelser har Statkraft inte följt. Det finns bestämmelser om vad som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning. Bland annat ska sökanden ”på ett lämpligt sätt identifiera, beskriva och bedöma de betydande direkta och indirekta effekterna av ett projekt beträffande materiella tillgångar” – det vill säga hur projektet påverkar värdet på fastigheter projektets omgivning. Någon sådan inventering har Statkraft inte gjort.

Skev syn på rättssäkerhet

En kommun har ett helhetsansvar för sina medborgare ur ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt perspektiv, enligt Agenda 2030. Att en kommun ska ha rätt att återta en tillstyrkan när det visar sig att sökanden undanhållit relevant information är naturligtvis besvärande för Statkraft, som trodde sig ha kommit i mål. Men när vindindustrin och dess allierade påstår att rättssäkerheten kräver att ett beslut som grundas på felaktig underlag inte ska kunna rättas till, är nog inställningen till vad som menas med rättssäkerhet rejält feltolkad.

Vår uppfattning om rättssäkerhet är att regeringsformens regler om egendomsskydd gäller även för dem som inte bor i urban miljö. När en vindindustri etableras faller värdet på omgivningens fastigheter. I värsta fall blir näraliggande fastigheter osäljbara. Den som drabbas är rättslös. Det finns ingen möjlighet att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis rättegång inför en opartisk domstol.

15 år av respektlöshet

Vindindustrins intressen i tillståndsprocessen är väl tillgodosedda. Efter lagändringen 2009 när kommunerna inte längre fick delta i beredningen av en vindkraftsetablering, har vindkraftsexploatörerna i praktiken haft fria händer. Miljöprövningsdelegationen, som lämnar tillståndet, har ingen egen expertis som kan bedöma de påståenden som exploatören gör. Kommunens tillstyrkan har tidigare betraktats som en ren formsak. Att kommunerna numera uppmärksammar de problem som en vindkraftsetablering orsakar för omgivande fastighetsägare ingår i kommunernas uppdrag. Det som förvånar är den positiva inställning som kommunerna tidigare haft, en inställning som med stor sannolikhet beror på att det handlade om icke informerade beslut.

Vindindustrins totala brist på respekt för enskilda människors egendom har nu demonstrerats under mer än 15 års tid. Nu visar vindindustrin upp ännu en tråkig sida – total brist på respekt för den lokala demokratin. Detta för att möjliggöra utbyggnad av en teknik som bara levererar el när det blåser, därmed inte är planerbar och kräver ett backupsystem momentant som är minst lika stort som sin egen installerade effekt.