Rehabiliteringsvården är inte jämlik i dag

I dag är den svenska hälso- och sjukvården inte jämlik eftersom regionerna har olika förutsättningar, resurser och prioriteringar. Dessutom kan vi förvänta oss stora sparbeting de närmaste åren, vilket kommer att leda till att det som inte uppfattas som absolut nödvändigt kan komma att skalas bort. Reumatikerförbundet befarar att ett sådant område kan vara rehabilitering.

För den som har en reumatisk sjukdom är rehabilitering en del av all vård och behandling. Men enligt de enkätundersökningar som Reumatikerförbundet har gjort inför de två senaste riksdagsvalen finns det stora skillnader när det gäller tillgång till rehabilitering och vilken typ av rehabilitering som erbjuds runt om i landet.

Klimatvård, det vill säga rehabilitering i varmt klimat, är det i princip ingen region som beviljar i dag. Träning i varmvattenbassäng är ett annat exempel. Trots vetenskapliga belägg för värdet av handledd bassängträning läggs många varmvattenbassänger ner på grund av att pengar saknas till underhåll och nödvändig renovering.

Nationella samordningen saknas

Ytterligare ett exempel där variationen är stor handlar om kompetensförsörjning. Specialistutbildade läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter behövs, men nationell samordning saknas. Det skulle till exempel behövas öronmärkta pengar till tillsättning av ST-tjänster i regionerna, så att antalet ST-läkare kan öka över hela landet.

Staten behöver också verka för att specialistvården ges förutsättningar att hjälpa primärvården med granskningar av remisser, agera rådgivare i särskilda patientfall och utföra enklare specialistvård – alltså att verkställa intentionerna i arbetet med god och nära vård. När så stora förändringar görs som den till ”Nära vård” tror Reumatikerförbundet att det krävs mer samordning, en mer konkret implementeringsplan och mycket stöd på vägen. 

Arbetet med vårdförlopp inom ramen för arbetet med kunskapsstyrning är en annan viktig fråga för att öka jämlikheten. En första indikatorbaserad uppföljning är nyss gjord som visar att flera mål nås, men inte alla. Det kan ha många orsaker och en kan vara att kunskapen om vårdförloppen är otillräcklig. Det kan också vara svårt att få en uppfattning om på vilket sätt vårdförloppen har bidragit till friskare patienter.

Statlig rehbiliteringspeng

Intentionen med patientlagen behöver tydliggöras för att på så sätt stärka kraven på vården, exempelvis krav på fast vårdkontakt, läkare eller annan vårdprofession, för personer med kronisk sjukdom. Den som har mer än tre eller fler vårdkontakter om året bör få en särskild samordnare. Det blir ett tydligt mål som kan följas upp nationellt via till exempel Myndigheten för vårdanalys. Det behövs också ett samlat nationellt helhetsgrepp kring hälsodata, vårddata och journalföring.

Reumatikerförbundet förespråkar en statlig rehabiliteringspeng, vilket skulle innebära att ekonomiskt stöd ges till regionerna efter behov. Ett annat förslag är att den som är kroniskt sjuk får en påse pengar som följer en i vårdkedjan, likt skolpengen.

Många insatser behövs för en mer jämlik vård och rehabilitering. Att Vårdansvarskommittén nu är i gång med sitt arbete ger hopp om att välbehövliga förändringar kan göras framöver.