Regionernas slarv går ut över diabetesvården
Regionerna slarvar med kontinuiteten i diabetesvården. Många får varken träffa sina diabetesläkare återkommande, eller träffa samma läkare vid besök. Vårdkontinuitet måste upp på agendan, skriver Björn Ehlin, ordförande för Svenska Diabetesförbundet.
Björn Ehlin
Förbundsordförande Svenska diabetesförbundet, ordförande DiabetesfondenKontinuiteten i diabetesvården har försämrats. Många får inte träffa en diabetesläkare varje år och bland personer med diabetes typ 2 uppger drygt var tredje att de träffar olika läkare vid sina besök. Att förbättra kontakterna är en nyckel för att förbättra vården, men är även avgörande för att upptäcka kostsamma komplikationer tidigt eller helt undvika dem. Det behövs därför en nationell strategi för diabetesvården och regionerna måste sätta kontinuitet högre upp på agendan.
Diabetesbarometern 2023 som presenterades innan årsskiftet visar på avgrundsdjupa skillnader mellan regionerna i Sverige. Det skiljer sig när det gäller vårdinsatser, uppnådda behandlingsmål och hur de som lever med diabetes uppfattar vården. En viktig uppgift för regionerna är att säkerställa att en god diabetesvård inte är beroende av var i landet de uppemot 600 000 människorna med diabetes råkar bo.
Vården måste bli mer jämlik
För att vården ska kunna utvecklas och bli mer jämlik behöver kontinuiteten förbättras. Forskning har visat att hög kontinuitet inom primärvården generellt ger lägre total sjukvårdskostnad, nöjdare patienter samt mindre besök på akutenheter och färre sjukhusinläggningar.
Diabetesbarometern visar att bland de medlemmar som anser att vården har försämrats så uppger nära hälften att kontinuiteten har försämrats. Många medlemmar träffar inte vården varje år och bland personer med diabetes typ 2 uppger drygt var tredje att de träffar olika läkare vid sina besök. {{quote:13266:R}
Bristande kontinuitet är särskilt problematiskt för de med diabetes. Sjukdomen är komplex och kräver regelbunden vårdkontakt för att kort- och långsiktiga hälsorisker ska kunna undvikas. Ett exempel är fotundersökningar, som är viktiga då de som haft diabetes länge kan drabbas av skador och sår utan att själv känna det. Om skadorna förvärras leder det till smärta men också kostsam vård. Här krävs regelbundna kontroller, något som många regioner slarvar med.
Bör träffa primärvården två gånger om året
Ett nära stöd från vården är också avgörande för en bra egenvård. Personer med en väl behandlad diabetes bör exempelvis träffa primärvården två gånger per år. Den som lever med diabetes ansvarar själv för en stor del av vårdinsatserna, och stödet behöver anpassas till den enskilde individens behov.
När personer med diabetes inte har regelbunden kontakt med samma medarbetare inom vården så ökar alltså risken för att egenvården försämras och att tidiga tecken på komplikationer inte fångas upp. Detta drabbar individen, men leder också till höga kostnader för behandling av komplikationer. Dessa utgör runt 70 procent av kostnaderna i diabetesvården. En bristande diabetesvård innebär onödiga vårdkostnader längre fram samt betydande samhällskostnader.
Acko Ankarberg Johansson måste kroka arm med regionerna
Det är hög tid att regionerna sätter kontinuiteten i fokus och att människor med kroniska sjukdomar prioriteras när det handlar om fasta vårdkontakter. Analyser från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys visar att få regioner har tydliggjort hur målen ska nås. Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson håller i taktpinnen och behöver här kroka arm med regionerna.
Sjukvårdsministern behöver se till att insatserna för att förbättra kontinuiteten växlas upp, och att det sker i alla delar av landet. Det behövs därför samlad nationell strategi för diabetesvården där bland annat kontinuitet i vården har en central roll. Annars är risken överhängande att en vanlig och växande folksjukdom som diabetes leder till sämre hälsa i onödan för individen och att kostnaderna för komplikationer gräver djupa hål i redan hårt pressade regionbudgetar.