Regeringens hantering av EU:s Vattendirektiv är otidsenlig

EU:s miljölagstiftning är entydig. Vattendirektivet förutsätter att God ekologisk status ska uppnås i vattensystemen som helhet, med möjlighet till enstaka undantag. Om inte Vattendirektivet genomförs kan inte heller övriga direktiv uppnås, såsom Art- och habitatdirektivet, Natura 2000 och EU:s fiskepolitik etcetera.

Luleälven

Lule älv står för 10 procent av Sveriges elproduktion. Älven ägs helt av statliga Vattenfall, som hittills inte åtgärdat något av sin miljöskuld eller uppfyllt givna löften till lokalbefolkning sedan utbyggnaden under 1900-talet. Den vilda laxen är borta men spillror av Natura 2000-arter som utter, flodpärlmussla och havsörn finns kvar. Därutöver finns rödlistade arter som röding och ål samt odlad, degenererad lax.

Regeringen och C går emot EU:s direktiv och Sveriges miljömål, och vattenkraften riskerar på goda grunder sin miljömärkning.

Laxen är central i detta sammanhang. Den är skyddad genom Art- och habitatdirektivet, omfattas liksom ål av EU:s fiskepolitik och dess överlevnad är beroende av att Vattendirektivets krav uppfylls inom laxens hela tidigare utbredningsområde. I Lule älv fanns troligen Europas rikaste bestånd av lax före utbyggnaden. Man fiskade laxar som vägde 30 kilo och byggde Uppsala universitet av inkomster från laxen. Före utbyggnaden alstrades omkring 10 miljoner nya laxar i älven årligen.

Regeringsdirektiv

Regeringen har genom Nationell prövningsplan för vattenkraften undantagit så mycket av vattenkraften som möjligt från EU:s miljökrav. Centern har nyligen föreslagit ytterligare uppluckring av Vattendirektivet, och vill förhindra den utlovade restaureringen av de stora älvarna. C menar att Vattenmyndigheterna inte utsett tillräckligt många vatten som ”kraftigt modifierade” med idén att slippa återställning, vilket kommer utrota älvarnas laxbestånd, ytterligare minska ålproduktionen och förhindra att samerna får sin rättmätiga del av älvens fiske enligt Girjas-domen.

Utrotade arter

Utarmning av biologisk mångfald är ett globalt problem av samma dignitet som klimatförändringarna. FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) och FN:s klimatpanel (IPCC) har just visat att en miljon av dagens åtta miljoner arter riskerar att utrotas utan kraftfulla åtgärder.

I Sverige utgör de utbyggda och ännu inte restaurerade älvarna vår mest förstörda miljö förutom Östersjön. En lång rad arter är utrotade eller delvis eliminerade och många Natura 2000-områden och arter är påverkade. Stora Sjöfallet med flera fall/forssträckor är borta och lax finns bara i odling, där den successivt förstörs genetiskt och bryts ner av brist på tiamin.

Ta rätt beslut

Regeringen och Centern går emot EU:s direktiv och Sveriges miljömål, och vattenkraften riskerar på goda grunder sin miljömärkning. Deras argument för att förstöra våra älvar är att vattenkraften behövs ur klimatsynpunkt. Detta är inte sant. Vattenkraftens elproduktion ökar med minst 20 procent fram till 2100 genom ökad nederbörd, en restaurering kräver kanske 5 procent. Reglerbehov kan skötas av batterier, vätgaslagring, tidsrelaterade taxor och vid behov av pump- och trycklagringskraft.

Våra folkvalda måste ta beslut som gynnar både människor, miljö och kommande generationer. Vattenkraften ska, liksom all annan miljöpåverkande verksamhet, bära sina egna kostnader (PPP-principen). Det ska inte bäras av glesbygden och av samer, som redan fått utstå tillräcklig mycket. Restaurerade älvar med laxfiske i världsklass och baserade på samernas rättigheter är en självklarhet som genererar långt mer samhällsnytta till älvdalarna än dagens vattenkraft. Det inser självklart också Centern och övriga stödpartier.