Regeringen måste göra mer för att stoppa människohandeln

I två nyligen släppta rapporter från Brottsförebyggande rådet, om hur Sverige tillämpar förbudet mot köp av sexuell tjänst samt utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling konstateras att sexköpsbrottslighet förekommer i stor omfattning och på ett flertal olika arenor. Det framgår att de stora bristerna i arbetet mot sexuell exploatering i Sverige handlar om nationell samordning och likvärdighet i arbetssätt och prioriteringar.

Nationellt ledarskap saknas

Brå har gått igenom 292 ärenden av sexköpsbrott samt 69 ärenden av utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Där framgår det att Polisens arbete varierar kraftigt mellan regionerna. Huruvida det finns resurser och strukturer för arbetet är ofta beroende av enskilda medarbetare, vilket vi känner igen från våra medlemmars arbete runt om i landet.

Brås rapport, tillsammans med Jämställdhetsmyndighetens kartläggning av prostitution och människohandel från i höstas, visar tydligt att det saknas ett nationellt ledarskap i arbetet mot den moderna form av slavhandel som den kommersiella sexuella exploateringen innebär.

Den svenska modellen med sexköpslagen utgår från att prostitution medför skador både för den enskilda individen och för samhället i stort. Trots att arbetet ska vara prioriterat från regeringens sida saknas en nationell bedömning av hur utbrett sexuell exploatering är i Sverige. Internationellt uppskattas att ungefär en procent av alla offer för människohandel identifieras. Men i Sverige finns ingen samlad kunskap om hur många som identifieras, då olika myndigheter rapporterar in olika antal.

Inga konkreta mål 

Det är bra att Jämställdhetsmyndigheten har fått ett nationellt samordnande uppdrag i arbetet mot prostitution och människohandel. Regionkoordinatorerna är en avgörande funktion i samordningen mellan myndigheter på regional nivå. Men tyvärr räcker det inte när det saknas nationellt ledarskap och konkreta mål.

Kommersiella begrepp skymmer maktobalansen och bidrar till normaliseringen av sexuell exploatering.

En av bristerna är den begreppsanvändning hos myndigheterna som går helt emot regeringens linje. Sexuell exploatering möjliggörs av samma normativa strukturer som skapar andra former av mäns våld mot kvinnor och barn. De som utsätts för övergreppen befinner sig ofta sedan tidigare i en utsatt situation som förövaren utnyttjar.

Trots detta använder såväl Jämställdhetsmyndigheten som Brå begrepp som ”köpare” och ”säljare” av ”sex” trots att det inte är ”sex” mellan likvärdiga parter med jämlikt ansvar för övergreppen. Det finns inget jämlikt i sexuellt våld, utan det handlar om förövare som med maktmedel (pengar, hot, våld) skapar sig tillträde till en annans kropp. Kommersiella begrepp skymmer maktobalansen och bidrar till normaliseringen av sexuell exploatering.

Nationell omstart nu 

Fängelsestraff för alla förövare är ett viktigt steg men det svenska arbetet mot prostitution och människohandel bedrivs alltför fragmenterat och ineffektivt. Det är främst framgångsrikt tack vare eldsjälar inom civilsamhället och engagerade myndighetsanställda. Regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel syftar till att förebygga och motverka prostitution och människohandel för alla ändamål, men är tyvärr mestadels beskrivande om myndigheters uppdrag. Planen ger inte en proaktiv vägledning med uppföljningsbara åtgärder. Här måste den finska handlingsplanen vara en förebild.

Det krävs nu en nationell omstart genom en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel som tydligt markerar åtgärder för framtiden med avsatta resurser och ett ansvarigt departement eller myndighet, med en nollvision om att ingen ska utsättas för sexuell exploatering.