Regeringen borde ge mer stöd till civilsamhället, inte mindre

Fredagen den 15 mars 2024 togs två omvälvande beslut som kommer att få långtgående konsekvenser för såväl civilsamhället som näringslivet, i Sverige, i EU och globalt. Vid lunchtid i Bryssel godkände EU:s medlemsländer till slut direktivet om så kallat corporate sustainability due diligence (CSDD), som ålägger stora företag juridiskt ansvar för mänskliga rättigheter och miljö.

Nedskärningar i biståndet väntar

Nu återstår endast omröstning i EU-parlamentet innan direktivet formellt kan antas. Några timmar senare samma dag, i Stockholm, meddelade Sida samtliga strategiska partnerorganisationer inom civilsamhället att deras avtal sägs upp per sista december 2024, och budgetförslaget för 2025 innebär en nedskärning på 300 miljoner kronor för civilsamhället. Sida har bland annat fått i uppdrag av regeringen att se över hur myndigheten på egen hand ska förmedla biståndet.

Dessa händelser är uppseendeväckande var och en för sig. I kombination är de dessutom förbluffande osynkroniserade. Där EU ser företags påverkan på mänskliga rättigheter och miljö så stor att riskhantering bör lagstiftas, ser Sveriges regering behov att tukta vad en legitim due diligence-process är beroende av: ett livaktigt civilsamhälle.

Civilsamhället stärker effektiviteten i due diligence-arbetet och stödjer efterlevnaden av lagstiftning.

Den drastiska omorganiseringen av det svenska biståndet och en förvarning om ett minskat stöd till människorättsförsvarande organisationer ser vi på med stor förvåning. Vi delar vår oro med många företag, organisationer och fackförbund som ingår i vårt nätverk och som utgör grunden för den hållbara utvecklingens gränsöverskridande arbete. Snart även formulerat i lagtext.

CSDD är en tydlig process, utvecklad i riktlinjer från FN och OECD, med olika faser där intressentdialog är en mycket central del. Ett företags intressenter kan vara anställda, kunder, investerare, leverantörer, arbetare i leverantörskedjan och lokala samhällen. Företag bör prioritera sitt engagemang med de mest allvarligt påverkade eller sårbara intressenterna – i de flesta fall barn, kvinnor, migranter, säsongsanställda och etniska minoriteter i globala leverantörskedjor.

Ett vaccin mot produktionsstörningar

Fälten, gruvorna och fabrikerna är inte sällan belägna i högriskländer världen över, där risker berör arbetstagare och den lokala miljön. Därför handlar due diligence om negativ påverkan på de människor som berörs och inte påverkan på företag. För att det ska gå att föra intressentdialog med rättighetshavare behövs kanaler och megafoner, det vill säga frivilliga, lokala organisationer, fackförbund, religiösa samfund och folkrörelser – kort sagt, ett dynamiskt civilsamhälle.

Samtidigt är civilsamhället globalt under svår attack i 118 av 198 länder och territorier. Medborgerliga fri- och rättigheter begränsas i ett ökande antal länder och nästan en tredjedel av världens befolkning bor nu i ”slutna” länder. Värst utsatta är demokrati- och miljöförsvarare.

Civilsamhället har dessutom en nyckelroll i due diligence-processen som gör det möjligt att lösa problem i ett tidigt skede innan de undergräver arbetares eller samhällets förtroende eller, i värsta fall, blir olösliga. På så sätt är civilsamhället också en förutsättning för att bygga motståndskraftiga leverantörsled. Civilsamhället stärker effektiviteten i due diligence-arbetet och stödjer efterlevnaden av lagstiftning. Företagen är dessutom betjänta av ett långsiktigt, stabilt civilsamhälle som vaccin mot produktionsstörningar som blir följden av korruption, fattigdom, miljöförstöring, vattenbrist, konflikter och upplopp.

Öka stödet till civilsamhället

Företagens förmåga att identifiera och hantera negativ påverkan är helt beroende av civilsamhällets aktörer i alla världsdelar. Många av dem är i sin tur beroende av civilsamhällesorganisationer i Sverige – vars avtal nu är uppsagda av Sida. De svenska organisationerna är instrumentella för att pengarna ska hamna rätt och där finns nödvändig expertis. Att en svensk myndighet i stället ska hantera detta blir knappast effektivt.

För att svenska och europeiska företag ska kunna verka ansvarstagande i högriskmiljöer, utan att dessutom begå brott mot CSDD-lagstiftningen, är det helt nödvändigt att de samarbetar med fungerande lokala och internationella civilsamhällesorganisationer. Utifrån denna kontext borde stödet till civilsamhället prioriteras mer och inte mindre.