Rayman: Jaja, las-uppgörelse – men vad betyder det för L?

Det tog sin lilla tid. I början av oktober kraschade förhandlingarna och blottade dessutom splittringen inom LO.

Vi var nära, menade LO-basen Susanna Gideonsson då. Samtidigt var det väl känt att flera LO-förbund betraktade de av januariavtalet påtvingade förhandlingarna som ett missgrepp i sig.

Så småningom, den 16 oktober, blev det en uppgörelse, men utan LO. Kan en överenskommelse utan LO:s kråka på ens betraktas som en riktig överenskommelse i Sverige? Ja, blev svaret. En tid senare gick ett smärre sus genom arbetsmarknaden när ansvarig minister Eva Nordmark (S) lite senare höll presskonferens och förklarade att hon, och regeringen, ville gå vidare med "parternas överenskommelse" om las och lägga den till grund för ett utrett lagförslag. Parternas överenskommelse, sa hon. Det var nästan som om LO inte fanns.

Inflytande framför principer

Så krånglades det vidare. S försökte smyga in LO-inflytande bakvägen i arbetet med lagförslaget, C-ledaren Annie Lööf slog bakut och från V:s Jonas Sjöstedt kom spridda skurar av hot. Samtidigt blev en redan känd splittring inom LO allt tydligare. If Metall var tämligen tydliga med att de hellre ville vara med och prata än sitta i marginalen och sura. Och Kommunal svävade på målet. En dragkamp mellan att stå sina principer bi och att söka inflytande i praktiken kunde skönjas, en inte helt ovanlig balansgång i politiken. 

Helt förvånande att det var just dessa två förbund som i dag stod sida vid sida med PTK och Svenskt näringsliv på dagens presskonferens är det alltså inte. Och när överenskommelsen väl var presenterad kom frågan från en journalist om vilket inflytande If Metall och Kommunal i och med detta kommer ha på regeringens fortsatta arbete med det lagförslag som till slut kommer trilla ut.

Då kunde såväl If Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä som Kommunals dito Johan Ingelskog ge beskedet att deras påverkan kommer vara lika stor som PTK:s och Svenskt näringslivs. 

Det kan man se på två sätt. Ett är att LO därmed har två tämligen stora fötter innanför dörren i detta arbete, som faktiskt kan företräda många gemensamma synsätt. Ett annat är att splittringen inom LO fortgår. Kanske är det så enkelt/komplicerat att båda delarna pågår samtidigt.

Svårast för Nyamko Sabuni

Värst är väl egentligen det här beskedet för Nyamko Sabuni. Frågan om arbetsrätten i regeringssamarbetet har hittills varit hennes "komma ut ur fängelset"-kort. Nu måste hon rota djupare i januariavtalet för att hitta något annat superviktigt sätt att kunna kliva av, utan att fullt ut erkänna att det är det hon vill.

För som sagt, allting kokar i politiken ner till att balansera mellan principer och inflytande. Och i just den delen är det alltid svårt att vara ambivalent liberal.