Rädsla för att kallas rasist hindrar ifrågasättande av kultur och religion

Thybell belyser delar i barnkonventionen gällande religionsfrihet och föräldrars rätt att vägleda sina barn. Hon menar att det finns barn som utsätts för rasistiska strukturer för att de utövar religion. Barn som tvingas utöva religion nämns bara som ett perspektiv att förhålla sig till. Ingenting om att det kan vara föräldrarna som är de tvingande krafterna.

Det är en sådan skevhet i att en barnrättsorganisation i så stor utsträckning värnar föräldrars rättigheter framför barnens. Inte heller nämns vikten av att skolan hålls fri från religiösa högtider för att barn ska ges möjlighet att reflektera i en neutral miljö. I stället väljer Rädda barnen att rekommendera Skolverket att införa riktlinjer för arbetet med Ramadan och Eid Al-fitr.

Anmärkningsvärt av Rädda barnen

Det är alarmerande att Rädda barnen trots det omfattande arbete de beskriver inte lyckats med att förankra kompetensen inom den egna organisationen.

Rädsla för att kallas rasist finns bland många yrkesverksamma, vilket gör att de inte agerar i situationer där kultur, tradition eller religion behöver ifrågasättas. Konsekvensen är utsatta som inte får sina rättigheter tillgodosedda. Det är anmärkningsvärt att Rädda barnen inte förstår att deras eget agerande förstärker detta.

Ingen garanti

Thybell skriver att de arbetat med frågan länge och att många är aktiva i verksamheten. Vi vill, även om det är en självklarhet, poängtera att detta i sig inte är en garanti varken för att kompetensen är hög eller för att verksamheten håller god kvalitet. Tvärtom är det ytterst alarmerande att Rädda barnen trots det omfattande arbete de beskriver inte lyckats med att förankra kompetensen inom den egna organisationen.

Hade hederskompetensen funnits hade det inte varit möjligt att frågan om hedersvåld inte skulle lyftas i en rapport som presenterar det resultat som ”Vuxna – vad gör dom?” faktiskt gör.