Professor: Det går inte att trolla bort utsläppen från kalhyggen

Dagens avverkning av kalhyggen leder till ökade koldioxidutsläpp. För klimatets skull behöver vi ställa om och bruka skogen på ett varsammare sätt, skriver Anders Lindroth, professor emeritus i naturgeografi.

Placeholder image
”För en typisk skog i Mellansverige tar det 10-15 år innan utsläppen har upphört och tills skogen börjar fungera som en kolsänka igen”. Foto: Henrik Holmberg / TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Debatten om skogen fortsätter i oförminskad styrka och det är främst trakthyggesbruket som är satt under lupp. Mina egna och andras studier av hur kalhyggen påverkar flödet av växthusgaser mellan skog och atmosfär visar entydigt att man får stora utsläpp omedelbart efter kalavverkning.

Kalhyggen ökar utsläpp

En sammanställning av ett tiotal internationella studier visar att första året efter avverkning släpper hyggen ut i medeltal 450 gC (se figuren nedan) per kvadratmeter vilket motsvarar cirka 16 ton koldioxidutsläpp per hektar. I ett europeiskt samarbetsprojekt omfattande mätningar av koldioxidflöden från kronosekvenser i Sverige, Finland, England, Frankrike och Italien kunde vi också visa hur koldioxidutbytet varierar som funktion av ålder från kalhygge till mogen skog (se figur).

För en typisk skog i Mellansverige tar det 10-15 år innan utsläppen har upphört och tills skogen börjar fungera som en kolsänka igen. Varje år får vi cirka 200 000 hektar nya hyggen i Sverige men eftersom det tar minst 10 år innan utsläppen upphör så innebär det att vi hela tiden har cirka två miljoner ha hyggen som släpper ut koldioxid. Om man räknar på ett successivt avtagande av utsläppen över dessa tio år så finner man att alla dessa hyggen tillsammans årligen släpper ut cirka 15 miljoner ton koldioxid vilket är ungefär lika mycket som hela transportsektorn.

Förespråkarna för trakthyggesbruk brukar som motargument mot att hyggena släpper ut så mycket koldioxid anföra att man inte enbart kan titta på enskilda bestånd, utan att man måste betrakta det hela på landskapsnivå. Man menar att på den skalan har man bara en mindre andel hyggen och ett större antal bestånd som tar upp en massa koldioxid och att det resulterar i ett stort nettoupptag.

Kontinuitetsskogsbruk bättre för klimatet

Det är förvisso sant att det normalt finns ett nettoupptag på landskapsnivå men det tar inte bort den negativa effekten av kalhyggena eftersom den totala kolbalansen i ett landskap består av summan av kolbalanserna av de enskilda bestånden. Jag har även hört argumentet att de höga koldioxidutsläppen från hyggen skulle öka upptaget i de omkringliggande skogarna eftersom koldioxidhalten i luften är en tillväxtbegränsande faktor. Men det argumentet håller inte eftersom utsläppen från hyggena i stort sett stiger rakt upp till atmosfären och där blandas mycket effektivt med andra luftmassor.

Tyvärr har skogsforskningen nästan uteslutande fokuserat på kalhyggesbruket, vilket gör att vi har litet underlag för att bedöma hur ett kontinuitetsskogsbruk skulle fungera som kolsänka.

Finns det då ingen brukningsmetod som gör att man undviker dessa klimatskadliga utsläpp? Jag menar att ett kontinuitetsskogsbruk skulle leverera detta. Tyvärr har ju skogsforskningen nästan uteslutande fokuserat på kalhyggesbruket, vilket gör att vi har litet underlag för att bedöma hur ett kontinuitetsskogsbruk skulle fungera som kolsänka.

Förespråkare för kalhyggesbruket brukar hävda att man visst skulle få samma utsläpp från en kontinuitetsskog eftersom man avverkar oftare men i mindre volymer. Eftersom det knappast finns några kontinuitetsskogar att göra direkta mätningar av hur sådana avverkningar skulle påverka kolflödena så har vi inte kunnat göra sådana studier.

Kolupptaget behöver öka

Det närmaste vi har kommit när det gäller direkta mätningar är från gallringar i trakthyggesbrukade skogar. Vi gjorde sådana mätningar i en mogen fullskiktad blandskog tall/gran där det låggallrades med ett volymuttag av 25 procent. Vi fann små påverkningar på årskolbalansen de två första åren efter gallring och därefter förbättrades kolbalansen stadigt under de efterföljande åren, alltså en minimal påverkan på koldioxidutbytet trots ett förhållandevis stort volymuttag och därmed minskning av den assimilerande bladytan.

Andra internationella studier på gallringar med samma metodik kommer till samma slutsatser – liten eller ingen påverkan på hela ekosystemets kolbalans. Det menar jag är ett starkt argument för att ett kontinuitetsskogsbruk skulle kunna undvika de stora utsläppen från hyggen och till och med uppnå ett högre totalt kolupptag över tid.

Men ett kontinuitetsskogsbruk har också andra fördelar; man får högre biodiversitet och man undviker annan negativ miljöpåverkan som till exempel påverkan på vattenkvaliteten. Ur klimatsynpunkt är det givetvis viktigt med ett stort kolupptag i skogarna men den kanske viktigaste klimatfaktorn är att man i ett kontinuitetsskogsbruk får en mycket större andel av avverkningarna som resulterar i långlivade träprodukter.

Varsam omställning behövs

I trakthyggesbruket räknar man med att 20 procent av den avverkade volymen resulterar i träkonstruktioner med lång livslängd medan man i ett kontinuitetsskogsbruk uppskattningsvis kan räkna med minst 40 procent således en fördubbling av klimathyttan.

Kronosekvens

En kronosekvens består av ett antal olikåldriga bestånd av samma artsammansättning och som växer i likartat klimat och har samma markförhållanden.

Man kommer inte att kunna få ut lika mycket restprodukter som kan användas till att ersätta fossil energi eftersom grotskörd knappast kommer att bli aktuell i ett kontinuitestsskogsbruk. Men jag menar att det är bättre att groten blir kvar i skogen eftersom den bidrar till ökad kolinlagring i marken och dessutom bidrar med näring till kvarvarande träd och annan vegetation vilket är positivt för kolupptaget. Min slutsats är att vi bör sträva efter att ställa om till att bruka skogen på ett varsammare sätt så snabbt som möjligt för klimatets och miljöns skull.

Figuren visar hur nettokolutbytet (y-axel) varierar som funktion av beståndsålder (x-axel) för ett ’typiskt’ svenskt skogsbestånd. Värdet på y-axeln är uttryck i enheten g C perkvadratmeter och år och minus betyder upptag (flödet går från atmosfären ner till skogen) medan positiva värden betyder utsläpp.
Figuren visar hur nettokolutbytet (y-axel) varierar som funktion av beståndsålder (x-axel) för ett ’typiskt’ svenskt skogsbestånd. Värdet på y-axeln är uttryck i enheten g C perkvadratmeter och år och minus betyder upptag (flödet går från atmosfären ner till skogen) medan positiva värden betyder utsläpp. Foto:


Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor