"Otydligheten från Jägarnas riksförbund är fundamental"

Trots Larssons och Tågmarks inledning, som gör att var och en bör behandla deras uppgifter och utsagor med en kraftig dos salt, ska vi sakligt bemöta några saker. Ja, vår debattartikel är en partsinlaga då vi är en ideell organisation, precis som Jägarnas riksförbunds artikel är en partsinlaga. Skillnaden är dock väsentlig – vi särskiljer på vad vi anser och tycker och presenterar även fakta – något skribenterna fatalt misslyckas med.

F2:or har högt genetiskt värde

Jägarnas riksförbund har således tagit del av ett beslut som kammarrätten i skrivande stund ännu inte har fattat. Minst sagt fascinerande.

Vi anser, i likhet med licensjakterna 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015 där EU-kommissionen riktade skarp kritik i ett motiverat yttrande, att även årets licensjakt på 28 individer strider mot EU:s art- och habitatdirektiv. Inte minst då det kommit ytterligare strikta krav och förtydliganden från EU-domstolen genom bland annat den så kallade Tapiola-domen 2019.

Larsson och Tågmark fortsätter sin mission och påstår att F2:or, andra generationens avkommor, inte ska visas extra hänsyn. Men de missar texten i dokumentet de själva hänvisar till där det står att det därutöver kan vara lämpligt att inte låta beslut om licensjakt omfatta områden som innehåller andra generationens avkomma från invandrade vargar.

Därtill har inte skribenterna tagit del av den skrivelse författad av Naturvårdsverket 2020-12-17 där det framgår att det kan även finnas anledning att inte bedriva jakt i ett revir med F2:or om syftet med jakten kan uppnås genom jakt i ett revir som inte har F2:or. Skribenterna är således helt omedvetna om att även F2:or kan ha ett mycket högt genetiskt värde.

Majoritet är rovdjurs-positiva

Vi är dock överens med Larsson och Tågmark om att ett av de största problemen med vargförvaltningen är att tyckare påverkar i för stor utsträckning, ofta med argument tagna ur luften som i deras egen artikel.

Vi tar människors oro på allvar, men utan påverkanseffekter från oseriösa intresseförbund skulle man finna att dessa är mycket få. Enligt SLU:s undersökningar om synen på rovdjur på landsbygden kan vi konstatera att en majoritet av dem är positivt inställda och där stödet för just varg ligger på cirka 50 procent, även om de som är mest högljudda är de rovdjurskritiska.

Otydligheten är fundamental

Avslutningsvis konstaterar vi att otydligheten från Jägarnas riksförbund är fundamental, för i repliken godtar man nu 170 vargar trots att man tidigare inte accepterat några frilevande vargar alls, ett krav som fortfarande finns kvar på deras hemsida.

Oavsett vilket ligger de fortfarande långt ifrån det beslut som, baserat på forskning, fattats av regeringen och Naturvårdsverket om minst 300 individer under förutsättning att tillräcklig invandring sker.