Otrygga forskarkarriärer skrämmer bort framtidens talanger

Ny kunskap behövs för att lösa dagens och morgondagens samhällsutmaningar. På kort sikt är utbildning och forskning en nyckel för att ta oss ur dagens ekonomiska kris. Den gröna omställningen och framtida pandemier är exempel på långsiktiga utmaningar där lösningarna är beroende av forskning i framkant.

Men utan forskare blir det ingen forskning. Vi ser att unga människor tvekar inför att påbörja en forskarutbildning och skälet är det nuvarande systemet med mycket osäkra anställningsformer på svenska universitet. Statistiken visar att andelen ur den svenska befolkningen som påbörjar en forskarutbildning före 30 års ålder minskar stadigt och ligger nu på samma nivå som för tre decennier sedan. Samtidigt avskräcker svensk migrationspolitik utländska doktorander och forskare från att komma till Sverige. Detta samtidigt som framtidsproblemen och arbetsmarknaden kräver allt mer avancerade lösningar. Sveriges framtid behöver fler forskare som intresserar sig för en akademisk karriär – inte färre. Den nedåtgående trenden måste brytas, och det snabbt.

I en värld och med en framtid som är osäker, är ett osäkert arbete inte det som hamnar högst upp på ungas lista.

Den akademiska karriären kantas av osäkerhet med tillfälliga korta anställningar, stipendier i stället för lön och kontrakt. I en värld och med en framtid som är osäker, är ett osäkert arbete inte det som hamnar högst upp på ungas lista. Att då få fler unga att söka sig till en otrygg karriär är en utmaning som måste tas på stort allvar.

Pengar är huvudproblemet

För forskningen är huvudproblemet bakom otryggheten pengar. En för stor del av de statliga anslagen tar omvägen över externa forskningsråd och det skapar obalans i finansieringen. Bara drygt 40 procent av lärosätenas intäkter till forskning kommer som direkta anslag. Dessutom kräver många externa finansiärer, som Europeiska forskningsrådet, Riksbankens jubileumsfond och Wallenbergstiftelserna medfinansiering från lärosätena för att ge forskningsbidrag och det dränerar de direkta anslagen som lärosätena får.

Den höga andelen externa medel till forskning i kombination med att universiteten inte verkar vilja tillsvidareanställa forskare, innebär en arbetssituation präglad av stress, osäkerhet och hård konkurrens. Det är knappast det som begåvade unga ser som en attraktiv framtid.

En ökad andel basanslag för forskning är en av de viktigaste åtgärderna regeringen kan genomföra för att förbättra arbetsvillkoren och arbetsmiljön inom akademin. Nästan 30 procent av universitetslärare och forskare är tidsbegränsat anställda. Jämfört med arbetsmarknaden som helhet – där omkring 15 procent har en tidsbegränsad anställning – är siffrorna för dem som är verksamma vid våra universitet orimligt höga. Och till skillnad mot många av de arbeten som är tidsbegränsade kräver arbete inom akademin lång utbildning och examen, ofta på högsta nivå: doktorsexamen.

Konsekvenserna är flera

De otrygga villkoren får också direkta konsekvenser för jämställdheten inom akademin. Med ökade basanslag kan lärosätena vidta åtgärder för att stoppa underfinansieringen av kvinnodominerade forskningsområden. Ökad jämställdhet inom akademin gynnas av ett systematiskt jämställdhetsarbete, klara förutsättningar i finansieringen, tydliga karriärvägar, trygga anställningar och en god arbetsmiljö.

De otrygga anställningarna på svenska universitet innebär att universiteten inte längre är attraktiva arbetsgivare. Talangerna söker sig till utländska universitet och till andra delar av arbetsmarknaden.

Skapa förutsättningarna som behövs

Vi uppmanar regeringen att omgående skapa förutsättningar för universitet och högskolor som kan attrahera unga talanger så att universitetslärar- och forskaryrket på allvar blir ett jobb som unga vill ha. För att lyckas måste regeringen skapa långsiktighet i forskningsfinansieringen och stabila förutsättningar för dagens och morgondagens lärare och forskare. Först då kommer regeringen kunna säkra att svensk forskning även i framtiden kommer kunna hålla världsklass.

Därför behöver regeringen:

• samla och kraftigt öka såväl de direkta anslagen till forskning  som ersättningsbeloppen för högre utbildning
• öka jämställdheten i akademin genom tydliga förutsättningar i finansieringen, tydliga karriärvägar och trygga anställningar.

Utan bra anställningssystem och en jämställd akademi kan Sverige inte bli en kunskapsnation i framkant.