Debatt

Omställningsstudiestödshaveriet är och förblir ett avtalsbrott

Den nuvarande regeringens inställning till överenskommelser man ingått med parterna, och som man väljer att inte uppfylla, är oroväckande. Kan arbetsmarknadens parter lita på regeringen? Det frågar sig Ursula Berge, Akademikerförbundet SSR.

Kan arbetsmarknadens parter lita på regeringen? Det frågar sig Ursula Berge, Akademikerförbundet SSR.
Kan arbetsmarknadens parter lita på regeringen? Det frågar sig Ursula Berge, Akademikerförbundet SSR.Foto: Pressbild SSR/TT/Montage
Ursula Berge
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Regeringen har släppt nyheten att det blir tio miljoner kronor extra i år till CSN för att kunna hantera införandet av omställningsstudiestöd – chansen för personer mitt i arbetslivet att kompetensutveckla sig. Det låter ju som ett bra tillskott till en svårt belastad myndighet, men motsvarar väl runt tio tjänster.

Myndigheten har hittills fått in 47 000 ansökningar och lyckats behandla 40 procent av dem och bifallit mindre än 4 000.

Myndigheten har hittills fått in 47 000 ansökningar och lyckats behandla 40 procent av dem och bifallit mindre än 4 000. Till det kommer att det inte är handläggningstider på någon månad, som man rimligen kan begära för att ansökning till utbildning och studieledighet ska hinnas med, utan fortfarande är det många ansökningar sedan ett år tillbaka som ännu inte behandlats. Det är uppenbart att CSN inte är i närheten av att klara sitt uppdrag med givna resurser.

Omställningsstudiestöd är resultatet av en överenskommelse mellan staten, facken och arbetsgivarna. Det var ett givande och tagande och en av fackförbundens viktigaste uppsida var just omställningsstudiestöd. I det ingick hur många som skulle kunna få det. Första året beräknades det till runt 9 000 personer, för att i stort sett dubblas årligen till 44 000 personer om tre år.

Osannolikt att CSN klarar en dublering

Om CSN inte ens klarar av att hantera 40 procent av ansökningarna i år, är det osannolikt att den klarar en dubbling per år framöver. Visserligen aviserar regeringen ytterligare medel under 2024 och 2025, men det är och förblir ett avtalsbrott från regeringens sida att inte göra sitt yttersta för att få upp volymerna och ner handläggningstiderna.

Omställningsstudiestöd ska vara en rimlig möjlighet för allt fler att kompetensutveckla sig mitt i arbetslivet. Det är det inte i dag. Till det kommer att om inte alla väljer att studera ett år på heltid med stödet, utan till exempel en månad på heltid, så talar vi om mer än 200 000 studerande som ska beviljas stöd per år. Det ska jämföras med de 3 645 ansökningar som har beviljats hittills i år.

Trygghetsöverenskommelsen, som omställningsstudiestödet är en del av, är den mest kreativa och framåtsyftande åtgärden på årtionden som arbetsmarknadens parter har kommit överens om, i syfte att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, välfärdens kvalitet och tillgänglighet och Sveriges konkurrenskraft.  Som fackförbund är vi förvånade över regeringens njugga inställning till arbetsmarknadens parter och den trepartsöverenskommelse man har valt att medverka i.

Regelförändringar krävs

Men allt är inte pengar. Det behövs regelförenklingar också, utan att det innebär att balansen i överenskommelsen rubbas, eller att andra målgrupper än de avsedda får möjlighet till detta stöd. Sådana regelförenklingar är viktiga för att fler ska kunna komma igenom ansökningsprocessen. Därmed behövs det att såväl regeringen som CSN sätter sig med alla parter på svensk arbetsmarknad, såväl privat sektor som offentlig och kommer fram till vilka regelförenklingar som kan göras i snabb takt som påskyndar handläggningen och förbättrar den ohållbara situationen som tjänstemän på CSN nu befinner sig i.

Den svenska partsmodell vi har, med ansvarstagande fack och arbetsgivare, skapar en unikt välfungerande arbetsmarknad, med lite konflikter, rimliga reallöneökningar och allt bättre arbetsmiljö. Den nuvarande regeringens inställning till överenskommelser man ingått med parterna, och som man väljer att inte uppfylla, är oroväckande. Kan arbetsmarknadens parter lita på regeringen?


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00