MUCF: Stora medlemstapp för ideella organisationer under pandemin

I sin årsrapport uppger Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) att 44 procent av Sveriges ideella föreningar har tappat medlemmar under 2020. 17 procent talar om allvarliga medlemstapp.

Placeholder image
Ett sätt att värva nya medlemmar och engagera är digitala kampanjer. Som här, när TCO redan för tio år sedan värvade medlemmar genom appen Kolleagues.  Foto: Niklas Larsson/TT

MUCF varnar i rapporten för att de minskande medlemsantalen på sikt riskerar att få negativa konsekvenser för demokratin. ”Detta genom att föreningars roll som röstbärare och opinionsbildare riskerar att försvagas. (…) Det finns även en risk att lägre medlemstal bland föreningar får konsekvenser för deras roll som demokratiskola.”

Tobias Harding är professor i kulturpolitik vid Universitetet i Sydöstnorge. Han får frågan om inte statistiken ibland kan uppfattas som lite motstridig, när exempelvis Ersta Sköndal Bräcke högskola länge talat om en påtaglig stabilitet i det folkliga engagemanget när de mäter över tid?

Tobias Harding.
Tobias Harding. Foto:

– Nej, det är ingen motsättning. De inkluderar kortsiktigt volontärarbete och frivilligt arbete generellt. Andelen medlemmar i många organisationer går däremot ned, säger Tobias Harding till Altinget.

– Ideellt arbete och medlemskap i en organisation är inte nödvändigtvis samma sak. Det blir allt vanligare att man jobbar ideellt utan att vara medlem. Dessutom är många medlemmar utan att för den skull vara särskilt aktiva.

Robert Putnam skrev i ”Den fungerande demokratin” och ”Den ensamme bowlaren” att det långsiktiga föreningsarbetet bygger socialt kapital. Hur skiljer sig å ena sidan ett kortsiktigt volontärarbete eller ”swishmedlemskap” och å andra sidan långsiktigt medlemsengagemang åt i karaktär?

– Om man är aktiv förtroendevald så lär man sig att arbeta långsiktigt tillsammans med andra, man lär sig att kompromissa och vad ett styrelseuppdrag innebär. Den folkrörelsetanken var viktig för svensk demokrati på 1900-talet, och jag tror fortfarande att de erfarenheterna är relevanta, säger Tobias Harding.

Organisationerna allt mer flexibla

Karin Robertsson doktorerade i april vid Ersta Sköndal Bräcke högskola med avhandlingen ”Mellan civilsamhälle och folkrörelse”. Robertsson påpekar att hennes avhandling handlar om hur organisationer gör för att nyrekrytera, inte medlemskap på individ- eller befolkningsnivå.

Karin Robertsson.
Karin Robertsson. Foto:

– Det jag ser är att organisationernas utbud av engagemangsformer har breddats och blivit allt mer flexibelt de senaste 30 åren, säger hon till Altinget.

– Till exempel frågar de efter volontärer, givare och digitala aktivister vid sidan av medlemmar. Jag har ingen data som visar att färre engagerar sig långsiktigt i en förening, men organisationernas ledare berättar att förutsättningarna för att rekrytera engagemang har förändrats. Många engagerar sig hellre i enskilda sakfrågor än i en viss organisation.

Gör strategiska val

Enligt Karin Robertsson är orsaken samhällsförändringar som ökad individualisering och digitalisering, samt förändring i svensk välfärdspolitik. Men det är inte så enkelt som att organisationerna bara anpassar sig efter omständigheterna. De gör aktiva, strategiska val. En del försöker upprätthålla folkrörelsetraditionen med medlemskap och föreningsdemokrati, andra är mer positiva till mer flexibla engagemangsformer.

– Jag har ingen data som säger att den demokratiska allmänkompetensen minskar. Däremot upplever de organisationsledare jag har intervjuat att den traditionella föreningsdriften behöver moderniseras för att fler ska lockas av den. Och det gör de.

Färre medlemmar men fler givare

Karin Robertsson såg en medlemsminskning i tre av de organisationer hon undersökte, Röda korset, IOGT-NTO och Rädda barnen.

– Samtidigt kan jag se en parallell ökning av insamlade medel och månadsgivare i samtliga organisationer, berättar hon.

För organisationerna handlar det om att rekrytera engagemang på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.

I dag genererar insamlingar helt enkelt mer inkomster än vad medlemsavgifterna gör.

Karin Robertsson

– I dag genererar insamlingar helt enkelt mer inkomster än vad medlemsavgifterna gör. Jag kan både se för- och nackdelar med den utvecklingen.

– Å ena sidan ger insamlingen möjligheter för organisationerna att själva bedöma var de gör mest nytta för de människor de finns till för. Å andra sidan kräver ett professionellt insamlingsarbete anställda med utbildning och kompetens i till exempel insamlingsmetoder- och etik som säkerställer att givarnas pengar används på ett ändamålsenligt sätt.

Man ska samtidigt komma ihåg att de nya sätten att engagera sig ger nya kompetenser. Tobias Harding nämner att många i dag är bra på att bilda opinion och att mobilisera på nätet.

Ser du någon framtid för det mer långsiktiga engagemanget?

– Det blir knappast som på 1970-talet igen. Sedan betyder det inte att de klassiska föreningarna som form är utdöda. Idrottsrörelsen är till exempel högst levande.

– Sedan ska jag säga att, visst har de politiska partierna tappat medlemmar, och visst har det blivit svårare att rekrytera nämndemän och kommunala förtroendevalda. Jag tror däremot inte att det är någon risk att vi når en ”tipping point” där det blir problem för demokratin, säger Tobias Harding.

Nämnda personer

Tobias Harding

Professor i kulturpolitik vid Universitetet i Sydöstnorge; ledamot i insynsrådet, Myndigheten för kulturanalys

Karin Robertsson

Adjunkt, fil.dr. vid Ersta Sköndal Bräcke högskola

Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor