MP: Vaska ingen vätgas

En stor del av EU:s klimatskadliga utsläpp kommer från industrisektorn och för Sveriges del motsvarar det en tredjedel av de territoriella utsläppen. Att ställa om industrin är därför en helt avgörande fråga för den europeiska klimatpolitiken och för möjligheten att leva upp till Parisavtalet och EU:s egna klimatmål. 

Av utsläppen från industrin inom EU är det endast tre produkter – stålet, cementen och järnet, som står för över hälften av koldioxidutsläppen. Därför finns det god anledning att vara stolta över Sveriges gröna stål producerat med vätgas istället för kol och koks hos SSAB:s Hybrit i Luleå och H2 Green Steel i Boden. Men om pilotprojekten ska omvandlas till grön omställning på bred front och i fler industrisektorer så behövs starkare incitament. 

Många är de ministrar och partiledare som poserat framför testanläggningar och villigt klippt invigningsband. Men såväl den svenska som den europeiska industripolitiken måste gå från prestigeprojekt och signalord till konkret politisk handling och storskaliga investeringar.  Bara då kommer den gröna omställningen ske i bred skala.

För att möta det ökade elbehov som uppstår i elektrifieringens fotspår måste vi skyndsamt utöka elproduktionen, och för det är mer havsbaserad vindkraft den snabbaste och klokaste lösningen. 

Inom den gröna gruppen i EU-parlamentet har jag tillsammans med ett antal kollegor tagit fram ny grön industripolitik, där detta är några av de viktigaste förslagen som måste genomföras inom hela EU:

Massiv utbyggnad av den förnybara elproduktionen

För att möta det ökade elbehov som uppstår i elektrifieringens fotspår måste vi skyndsamt utöka elproduktionen, och för det är mer havsbaserad vindkraft den snabbaste och klokaste lösningen. Från Miljöpartiets sida vill vi se ett nationellt planeringsmål om 150 TWh havsbaserad vindkraft till 2040. För att möjliggöra den ökade produktionen av havsbaserad vindkraft som behövs måste EU tydliggöra vad som gäller i gränsområden och utanför ekonomisk zon, men medlemsstaterna och inte minst Sverige måste också själva förenkla tillståndsprocesserna, bygga ut elnätet och ta ett övergripande ansvar för planeringen och hantering av målkonflikter.

Smarta investeringar i vätgas

Stor del av industrin använder processer där uppvärmningen är under 200°C, där el kan ersätta fossilt bränsle relativt lätt. Men för några av de största utsläpparna – cement, järn och stål – krävs väsentligt högre temperaturer i framställningsprocesserna. Då behövs istället förnybar vätgas. Både Sverige och EU har antagit vätgasstrategier - men nu krävs investeringarna för att få den nya förnybara vätgasen på plats. Dessutom behövs en vätgashierarki som gör så att vi använder vätgasen där den behövs som mest. Grön vätgas kan jämföras med champagne. Den är dyr och finns inte i några stora kvantiteter. Vi ska därför inte vaska någon vätgas utan istället se till att den används där den behövs som bäst i den gröna omställningen – vilket vi anser är i basindustri med höga temperaturer.

CCS och forskningsstöd till industrisektorer som har svårast att ställa om

I vissa industriella sektorer, till exempel gällande cement och plaster, kommer det vara väldigt svårt att skapa koldioxidfria processer inom en snar framtid. Vi bör särskilt rikta EU:s forskningsbudget till dessa sektorer. Det handlar även om att hitta alternativa fossilfria material som kan ersätta cement i så många processer som möjligt. För resterande ofrånkomliga CO2-utsläpp bör koldioxiden plockas bort och lagras innan den släpps ut i atmosfären genom Carbon Capture and Storage (CCS). Det är viktigt att stöd till CCS är ett komplement och inte blir ett svepskäl för att fortsätta med högutsläppande processer.

Säkra privat och offentlig finansiering för omställningen

EU har satsat för lite på forskning och utveckling (R&D) av basindustrin. EU-medel från fonder som innovationsfonden har gått till viktig grundforskning, men i för liten utsträckning till större projekt för fossilfria basindustriella processer.
Samtidigt har den Europeiska Investeringsbanken, EIB, varit dåliga på att låna ut pengar riktat till omställning av basindustrin. Ska det bli bättring måste investeringsbanken öronmärka mer pengar till satsningar i linje med omställningen av industrin, och framförallt basindustrin.

En ambitiös reform av EU:s utsläppshandel

Industripolitiken behöver både piska och morot. Ska det bli lönsamt att ställa om så måste det kosta att släppa ut. Under hösten tas nästa steg för att få den nya reformen av utsläppshandeln på plats när förhandlingar mellan EU-parlamentet, kommissionen och rådet  inleds. Det är otroligt viktigt att minskningstakten av antalet utsläppsrätter är minst lika ambitiöst som i kommissionens förslag. Det behövs också en engångsminskning i närtid på minst men helst mer än 100 miljoner ton CO2, för att kickstarta omställningen. Ska de industrier som ställer om gynnas relativt sina fossila konkurrenter är det viktigt att den fria tilldelningen av utsläppsrätter fasas ut så fort som möjligt. 

Omställningen av industrin är avgörande om vi ska kunna nå våra klimatmål. Men alla industrier behöver inte samma sak. Stålet är relativt enkelt  att ställa om – där behöver vi framför allt se till att ha billig fossilfri el och skala upp den förnybara vätgasproduktionen. För cement är det en annan historia. Där måste vi utöka forskning kring alternativa material och skala upp CCS.

Miljöpartiet gynnar svenska företag i framkant

Vi gröna är rösten för den omställande industrin. Vår politik gynnar de svenska företag som ligger i framkant. Socialdemokraterna pratar gärna om omställningen av industrin, men är inte i realiteten beredda att genomföra de åtgärder som krävs för att göra de gröna industrierna konkurrenskraftiga mot sina fossila konkurrenter. Det syns till exempel på hur Socialdemokraterna skruvat ner ambitionerna för reformen av utsläppshandeln. Samtidigt som Socialdemokraterna i EU-parlamentet röstat för en mer ambitiös reform sitter svenska regeringen i Ministerrådet och underminerar förutsättningarna för detsamma. 

Klimatomställningen är akut. Stora utsläppsminskningar måste ske nu, i närtid under 2030-talet. Då krävs en industripolitik som gynnar de företag som går före redan nu. En industripolitik som tar steget från poserande ministrar till regeringsbeslut som gör skillnad på riktigt för industrin.