Missförstånd från regeringen i energieffektiviseringsdebatten

Sverige står inför utmaningar när det gäller att effektivisera energianvändningen och möta klimatmålen. Den 18 december ägde en interpellationsdebatt rum mellan Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och Fredrik Olovsson, energipolitisk talesperson (S), där frågan om regeringens åtgärder för energieffektivisering ställdes. Svaren och diskussionen som följde avslöjar potentiella brister och missförstånd från regeringens sida.

Busch hävdar att det redan finns kraftfulla åtgärder för energieffektivisering på plats, bland annat med hänvisning till stödet för konvertering av el- och gasuppvärmda småhus. Men en närmare granskning av detta stöd avslöjar en potential som endast motsvarar cirka 0,2 % av Sveriges elanvändning, det vill säga 0,3 TWh. Det visar tydligt att potentialen för energieffektivisering är långt större än vad som för närvarande utnyttjas – och att de kraftfulla åtgärderna fortfarande saknas.

Busch nämnde även att EUs fit for 55-paket, EED och EPBD, ska implementeras i svensk lagstiftning. Vi känner dock en oro över hur direktiven kommer att förverkligas i Sverige. Med tanke på den betydelsefulla roll energieffektiviseringen spelar för bland annat industrin och de pågående stora industrisatsningarna, är det avgörande att implementeringen av dessa direktiv sker på ett effektivt sätt. Vi ser inga nya anslag till berörda myndigheter för att klara av detta, och risken är till exempel Boverket och Energimyndigheten kommer att behöva axla ett stort ansvar - utan tillräckliga resurser.

En annan kontrovers som togs upp i debatten var beslutet att avsluta utredningen om styrmedlet Vita certifikat. Olovsson ifrågasatte bland annat varför utredningen lades ner i slutet av 2022, bara tre månader innan den var färdigställd. Svaret blev att Vita certifikat är tungt utdömt flertalet gånger av expertmyndigheten Energimyndigheten, och att de har avfärdat det som ett samhällsekonomiskt olönsamt styrmedel. Detta är inte sant.

Vita certifikat har uträtts tre gånger

Energimyndigheten har utrett Vita certifikat tre gånger:

I den första utredningen som gjordes redan 2010 så drar myndigheten slutsatsen att styrmedlet har ”små möjligheter att kostnadseffektivt bidra till de klimat- och energipolitiska målen för år 2020”. Detta uttalande gjordes för 13 år sedan, när Sverige hade helt andra förutsättningar, och framför allt innan pågående energikris.

I den andra utredningen från 2012 tar Energimyndigheten ingen tydlig ställning. Utredningen beskriver främst olika designparametrar i ett system med Vita certifikat, och dess för- och nackdelar. Sammantaget säger utredningen att om Sverige skulle införa ett kvotpliktsystem så måste ytterligare detaljstudier antagligen genomföras; om var effektiviseringspotentialen finns, det vill säga vad som är möjligt att realisera inom ramen för ett kvotpliktssystem.

I den tredje utredningen från 2015, som alltså är mest aktuell, säger myndigheten att tidigare slutsatser bör lyftas och diskuteras igen, då förutsättningarna är helt nya. Man betonar också att hur systemet utformas är avgörande för hur framgångsrikt systemet blir. Utredningen menar att huruvida Sverige är i behov av ett styrmedel som Vita certifikat beror på vilka mål man ställer upp för energieffektivisering, samt vilka andra styrmedel man har i bruk. Internationella erfarenheter tyder på att Vita certifikat går att koppla ihop med andra, mer specifika styrmedel, för maximal effekt, dvs. synergieffekter.

Basera besluten på fakta

Kanske är inte Vita certifikat rätt väg för Sverige att gå oavsett, det är bara ett av flera möjliga styrmedel, men det är nödvändigt att dessa beslut baseras på fakta och en helhetsbedömning av Sveriges nuvarande energibehov och potential.

Sverige har möjligheten att leda vägen i övergången till en hållbar framtid, men det kräver modiga beslut och en övergripande strategi som är i linje med den verkliga potentialen för energieffektivisering.