Debatt

LRF fiskar i grumliga vatten

LRF Skogsägarnas debattartikel är politiskt missledande. Ett klargörande av sakförhållandena är därför på plats. Samtidigt vill jag ta tillfället i akt och be om förtydliganden i några grundläggande frågor som har att göra med LRF:s inställning till EU, rättssäkerhet och demokrati. Det skriver Jan Darpö, professor emeritus i miljörätt, i en replik.

Att påstå att Århuskonventionen har fått en utvidgad tillämpning är bara ett polemiskt trick som inte bara är osant, det döljer också det viktigaste – nämligen att EU-rätten kräver att representanter för miljöintressena ska kunna överklaga beslut som gäller skogsbruk, skriver debattören.
Att påstå att Århuskonventionen har fått en utvidgad tillämpning är bara ett polemiskt trick som inte bara är osant, det döljer också det viktigaste – nämligen att EU-rätten kräver att representanter för miljöintressena ska kunna överklaga beslut som gäller skogsbruk, skriver debattören.Foto: Henrik Montgomery/TT
Jan Darpö
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

På omvägar fick jag veta att jag namngivits i en debattartikel av LRF Skogsägarnas ordförande Paul Christensson i torsdagens Altinget (15/4). I artikeln – ”LRF om Århuskonventionen: Politiken behöver träda fram och ta ansvar” – påstår Christensson att jag är en av dem som står bakom en ”smygande” utvidgning av Århuskonventionens tillämpning i Sverige, något som genomförts av en liten grupp personer och därför inte skett i demokratisk ordning.

Debattartikeln är politiskt missledande och därtill ohederlig mot de medlemmar av LRF som tror Christensson om vad han säger. Ett klargörande av sakförhållandena är därför på plats. Samtidigt vill jag ta tillfället i akt och be om förtydliganden av Christensson i några grundläggande frågor som har att göra med LRF:s inställning till EU, rättssäkerhet och demokrati.

Århuskonventionen och EU-rätten omfattar skogsbruk

Kravet att myndigheters beslut ska ske i enlighet med lagen är ett av de demokratiska fundamenten för vårt samhälle, liksom att domstolarna är satta att kontrollera att så sker. Det är därför som Århuskonventionen och EU-rätten båda bygger på idén att det ska vara möjligt för alla inblandade intressen – verksamhetsutövare lika väl som miljöorganisationer – att kunna överklaga miljöbeslut till domstol.

När det här synsättet för några år sedan slog igenom på samhällsområden som tidigare präglats av frivillighet och rådgivning och där beslutsfattandet varit en affär enbart mellan verksamhetsutövaren och myndigheten var det en förändring som inte accepterades av alla. Så har exempelvis LRF konsekvent hävdat att Århuskonventionen inte gäller för vanliga avverkningsanmälningar i skogen. Det är visserligen sant att den bilaga som Christensson pekar ut inte gäller skogsbruk, då den avser miljöstörande verksamheter som industrier, avfallsanläggningar, gruvor och liknande. Däremot är en annan bestämmelse i Århuskonventionen tillämplig (artikel 9.3) som den har tolkats av EU-domstolen. Så har också de svenska domstolarna förstått våra internationella förpliktelser, även om lagstiftaren inte har hängt med. Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen har därför beslutat att det måste finnas möjlighet för bland annat naturvårdsorganisationer att överklaga skogliga beslut.

Århuskonventionen har varit bidragande till denna utveckling, men det är EU-rätten som medför att den svenska lagstiftningen får stå tillbaka för det synsätt som gäller för alla 27 medlemsstater. Att därför påstå att Århuskonventionen har fått en utvidgad tillämpning är bara ett polemiskt trick som inte bara är osant, det döljer också det viktigaste – nämligen att EU-rätten kräver att representanter för miljöintressena ska kunna överklaga beslut som gäller skogsbruk.

  • Min första fråga till Christensson är därför: På vilket sätt är det odemokratiskt att domstolarna tillämpar Århuskonventionen i enlighet med EU-rätten?

LRF och den gemensamma marknaden

Att myndigheters beslut är lagliga och möjliga för de berörda att få bedömda i domstol kallas ”rättsskyddsprincipen”, vilken är grundläggande för samarbetet inom EU. Den som vill vara med på den gemensamma marknaden får därför inte bara acceptera att verksamheten bedrivs enligt de regler som fastställts – till exempel om skydd av arter och naturmiljöer – utan också att följsamheten är möjlig att kontrollera i domstol. Christensson lanserar ett annat synsätt då han uppmanar att ”politiken behöver träda fram och ta ansvar” och ingripa mot ”den utvidgade tillämpningen av Århuskonventionen”, vilket rimligen betyder att miljöorganisationer inte ska kunna överklaga skogliga och liknande beslut. Om inte Christensson och LRF egentligen menar att Sverige ska lämna EU blir argumentationen ohederlig eftersom ett sådant avskaffande av klagorätten inte är möjlig så länge vi är medlemmar. Den självklara frågan blir därför:

  • Varför argumenterar LRF för en reform som man förstår inte är möjlig att genomföra så länge som Sverige är medlem av EU?

LRF sprider konspirationsteorier

I rollen som rättsvetare ingår att undervisa, skriva artiklar och delta i remissförfaranden, med mera. Mig veterligt var det väldigt länge sedan som Regeringskansliet remitterade något förslag i Århusrelaterade frågor, annat än som direkt genomförande av EU-direktiv. Senaste gången som jag deltog i ett remissvar från Juridiska fakulteten i Uppsala var för fem år sedan. Jag är sedan 2008 ordförande i en arbetsgrupp inom Århuskonventionen som organiserar konferenser och studier kring genomförandet i olika partsländer. I vår senaste publikation som handlade om tillgången till rättslig prövning i ärenden om utlämnande av miljöinformation berömdes Sverige för vår offentlighetsprincip. Därutöver skriver jag artiklar och rapporter i dessa frågor – nu senast åt EU-parlamentet om ”naturens rättigheter” – vilka givetvis inte väger tyngre än de sakargument som framförs.

Jag har svårt att tro att LRF har några egentliga invändningar mot dessa aktiviteter. Det är därför förvånande att organisationen i stället för en seriös diskussion om ett rättssäkert beslutsfattande i skogen sysslar med ryktesspridning om ”mycket liten krets” ”inom Århuskonventionens paraply” som påverkar Sveriges genomförande av konventionen på ett sätt som inte är demokratiskt. Det hade till exempel varit intressant att i stället höra mer från LRF om hur organisationen anser att Sverige kan möta de krav som EU-domstolen ställde i början av mars i domen om Skydda skogen (C-473/19). Jag utgår från att organisationen förstår att det inte går att hävda att svenskt skogsbruk är hållbart utan att möta dessa krav. Läsarna har därför rätt att få veta Christenssons och LRF:s inställning när det gäller:

  • Vad är det för grupp som lyckats påverka regeltillämpningen på detta ”smygande sätt” och på vilket sätt har den lyckats övertyga domstolarna att döma som de gör?

Läs tidigare inlägg i debatten

LRF om Århuskonventionen: Politiken behöver träda fram och ta ansvar

Den nuvarande svenska tillämpningen av Århuskonventionen har inte tillkommit i demokratisk ordning och medför stora problem. Vi efterfrågar en grundlig analys av den redan utvidgade tillämpningen, både hur den har gått till och dess effekter. Det skriver LRF Skogsägarna.

Nämnda personer

Paul Christensson

Ordförande, LRF Skogsägarna

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00