Lärarfacken: ”Skolvalet är socioekonomiskt riggat”

Att Sverige får en mer likvärdig skola som kompenserar för elevernas olika bakgrund är en ödesfråga för vårt land. Nu krävs mod och ansvarstagande från Sveriges politiker. Rösta ja i omröstningen i veckan. Det skriver Åsa Fahlén, förbundsordförande Lärarnas riksförbund, och Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet.

Placeholder image
Vi har en situation där var tredje elev slås ut från gymnasiet, skriver debattörerna. Foto: Pontus Lundahl/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

För drygt två år sen lämnade Björn Åstrand över utredningen En mer likvärdig skola med välutredda förslag om hur skolsegregationen skulle kunna minska och resurstilldelningen förbättras.

Varken lyssnat eller förstått

Nyligen röstade riksdagen nej till ett av förslagen, om hur resurstilldelningen skulle kunna vara mer likvärdig. Förslaget hade varit ett viktigt steg i arbetet med att skapa en mer likvärdig och kompensatorisk skola och vi är besvikna på både debatten och resultatet i riksdagen. Vi har en situation i dag där var tredje elev slås ut från gymnasiet. Politikerna kan inte vänta med att genomföra de viktiga förändringar som behöver genomföras för att sätta skolans bästa i centrum och för att bryta den negativa utvecklingen.

Den nionde juni kom utbildningsutskottets betänkande för ett av de andra förslagen från utredningen, ett mer likvärdigt skolval, och vi var många som höjde på ögonbrynen. Vi är inte förvånande över att förslaget kommer att röstas ner — det har varit tydligt länge. Men vi är förvånade över att trots mängden förklarande texter som skrivits om de felaktiga argument som används som motivation för att rösta nej har flera partier uppenbarligen inte lyssnat och förstått.

Orimligt med kötid

Utskottets förslag är i korthet att regeringen ”ska återkomma med förslag på ett utvecklat skolval som baseras på rimliga och förutsägbara kriterier, obligatoriskt skolval, bättre information och där bland annat kötid finns med som möjlig urvalsgrund”.

För det första, alla har inte möjlighet att välja skola i dag. Utan ett obegränsat antal platser på samtliga skolor kommer det inte heller att vara möjligt, i stället bör alla elever ha möjlighet att önska skola. För att det ska vara möjligt behövs bland annat ett gemensamt skolval. Ett sådant förslag fanns i utredningen och vi vill uppmana regeringen att lägga fram ett sådant förslag till riksdagen.

Finansieringen måste säkerställas, styrningen måste bli bättre och lärares villkor måste förbättras.

För det andra, vi håller med om att det är viktigt att det finns rimliga och förutsägbara kriterier, men kötid är inte det. Att flera föreslår en tidsgräns för när man tidigast ska få ställa sig i kö till en skola innebär att de erkänner problematiken med kötid. Men förslaget om en tidsgräns löser inte dessa problem och skulle även skapa nya problem.

Om tidsbegränsningen är långt från skolstart ger det samma effekter som dagens system. En kortare tidsbegräsning, till exempel ett år, riskerar att skapa ett absurt system med sekundstrider. Något som skulle missgynna de som inte har flexibla arbetstider och tillgång till dator under arbetstid. Det skulle bli socioekonomiskt riggat. En längre anmälningstid till kön, säg två veckor, skulle sannolikt leda till att populära skolor ändå får in för många på samma köplats. I de fallen blir det ändå antagligen lottning som avgör.

”Det brådskar”

Den proposition som riksdagen ska rösta om den femtonde juni skulle lösa många av de problem med skolvalet som vi har i dag, och det tillkännagivande utskottet vill se skulle inte leda till bättre förslag. Vi vill därför återigen uppmana alla partier att rösta ja.

Det finns flera andra viktiga reformer som också behöver göras för att uppnå större likvärdighet i svensk skola. Finansieringen måste säkerställas, styrningen måste bli bättre och lärares villkor måste förbättras. Att Sverige får en mer likvärdig skola som kompenserar för elevernas olika bakgrund är en ödesfråga för vårt land. Nu krävs det mod och ansvarstagande för att kunna göra de genomgripande reformer som krävs. För det brådskar! Alla elever oavsett bakgrund har rätt till en likvärdig utbildning.

Nämnda personer

Björn Åstrand

Lektor Umeå universitet
Doktorand i historia (2000)

Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor