Kyrkovalet: argumenten för och emot partipolitiska nomineringsgrupper

Debatten om partipolitiska nomineringsgrupper har skvalpat länge men blev till en våg när såväl nuvarande ärkebiskop Antje Jackelén som två ärkebiskopar emeritus offentligt kritiserade den nuvarande ordningen i tidningen Dagen.

”En anakronism”

Antje Jackelén kallade det hela för en anakronism. Gunnar Weman, som var ärkebiskop 1993-1997, och KG Hammar (1997-2006) stämde in i kritiken.

– Jesus vill den här världens förvandling, och det är ju ett politiskt projekt. Men det är inte ett svenskt partipolitiskt projekt, sade exempelvis KG Hammar till tidningen Dagen.

Altinget bad två kända förespråkare för och emot det nuvarande systemet att ge sina bästa principiella argument för respektive ståndpunkt.

Wanja Lundby-Wedin, Socialdemokraterna. 1:e vice ordförande i Kyrkostyrelsen

• Att inför ett kyrkoval lägga fokus på vilka nomineringsgrupper man vill förbjuda från att ställa upp, i stället för vilka sakfrågor vi vill driva, är för mig en märklig prioritering.
• Politiska partier är inte synonyma med staten, vilket många kritiker som säger att ”staten och civilsamhället ska hållas åtskilda” glömmer. Mitt parti, till exempel, är en folkrörelse som står för värderingar som jämlikhet och solidaritet. Och det är aktivt på många områden i samhället.
• I samband med relationsförändringen kyrka-stat år 2000 sa man att det skulle vara lätt att skapa nomineringsgrupper. Det är dessutom medlemmarna som bildar nomineringsgrupperna, och då är det rimligt att välkomna alla som ställer upp. Sedan får medlemmarna med sina röster avgöra vilka de vill rösta på.
• Vår tydlighet är uppskattad. Många av medlemmarna besöker inte kyrkan regelbundet, men partiernas nomineringsgrupper är igenkända av väljarna. Vi står upp för Svenska kyrkans tro, bekännelser och lära. Därutöver så har alla nomineringsgrupperna olika värderingar, inte bara de partianknutna. Och vi lägger olika stor vikt vid sakfrågorna.
• Kyrkopolitikerna sitter inte och tar order från regerings- riksdags- eller partikansli. När vi finns i de beslutande församlingarna, så fattar vi de beslut vi ser som bäst för kyrkan.
• Var drar man gränsen? I dag har vi tre nomineringsgrupper med direkt partikoppling, S, C och SD. Men hur ställer man sig till dem som har en tydlig indirekt koppling till partier? Fria liberaler i Svenska kyrkan, Borgerligt alternativ, Vänstern i Svenska kyrkan, Kristdemokrater i Svenska kyrkan och så vidare.

Varför ska ni vara med och styra i just Svenska kyrkan, varför inte i andra civilsamhällesorganisationer och samfund också?

– Det finns såklart en historisk förklaring till varför de partipolitiska nomineringsgrupperna finns med i Svenska kyrkan. Men det finns heller ingen annan organisation som har den medlemsnumerären – eller har en egen lag, säger Wanja Lundby-Wedin till Altinget.

– Knappt en miljon gick och röstade vid det senaste kyrkovalet, varav ungefär 290 000 röstade på oss. Om medlemmarna hade haft en annan vilja så hade de röstat annorlunda.

Knappt en miljon gick och röstade vid det senaste kyrkovalet, varav ungefär 290 000 röstade på oss. Om medlemmarna hade haft en annan vilja så hade de röstat annorlunda.

Wanja Lundby-Wedin

Vad är det för fel med indirekt demokrati, som en del andra nomineringsgrupper vill ha?

– I samband med relationsförändringen beslutades att det skulle vara direkta val till alla tre nivåerna. Om den ordningen ska ändras så är det kyrkomötet som beslutar om det. Jag tycker att man ska ha direktdemokrati när man kan ha det, och det har vi i Svenska kyrkan.

Men alla socialdemokrater får inte rösta om vem som blir nästa partiledare?

– Det är sant, men jag tycker att den parallellen haltar. Svenska kyrkans medlemmar väljer sina företrädare i kyrkomötet i direktval, men man väljer inte ärkebiskop. När man nu i kyrkovalet ändå går och lägger sin röst, varför skulle man då inte få rösta på företrädare till stiftsfullmäktige och kyrkomötet? Jag tycker att det är ett uttryck för en annan demokratisyn.

Vad är dina meningsmotståndares bästa argument?

– De har bara ett argument. Det är att de partipolitiska nomineringsgrupperna inte sätter teologin främst. Men jag delar verkligen inte den uppfattningen. Det är inte sekulärt att vara för jämlikhet, rättvisa och solidaritet.

Elisabeth Sandlund, Frimodig kyrka och ledarskribent på tidningen Dagen

• Det finns några olika definitioner av civilsamhället, men jag har inte sett någon som innebär att politiska partier ska vara med och styra det.
• Politiska, sekulära, ideologier ska inte styra kyrkan. Att politiska partier är med och styr i frågor som rör religionsutövning ses internationellt både som suspekt och otidsenligt.
• Det blir ologiskt för även för de politiska partierna. Varför ska de diskriminera muslimer, hinduer och ateister genom att inte vara med och styra deras trossamfund och organisationer också, om man följer deras logik?
• Ett reformerat valsystem, där man väljer kyrkligt engagerade representanter på lokal nivå, som i sin tur utser delegater till stiftsnivå och kyrkomötet, är inte odemokratiskt som en del av de partipolitiska nomineringsgruppernas förespråkare hävdar. Det är det normala i demokratiska organisationer som är verksamma lokalt, regionalt och på riksnivå. Alla socialdemokrater får till exempel inte vara med och välja nästa partiledare i direktval.
• När partiernas nomineringsgrupper säger att de även representerar alla dem som är ateister eller ointresserade av kristen tro, så är det inte mer logiskt än om jag kräver att få delta på Riksidrottsmötet för att representera alla dem som är helt ointresserade av idrott.

– Så länge som Svenska kyrkan har det nuvarande valsystemet, som är direkt modellerat efter det vanliga, så är det svårt att tänka sig någon annan lösning än nomineringsgrupper. Och så länge man har kvar nomineringsgrupperna är det väldigt svårt att säga att politiska partier inte får ha några, säger Elisabeth Sandlund till Altinget.

– Svenska kyrkan borde byta valsystem. I andra organisationer väljer man engagerade, som sedan väljer representanter indirekt. Politiska ideologier ska inte styra kyrkan.

– Man kan ha väldigt olika syn på allt från lokal nivå till kyrkomötesnivå. Man får ha vilken politisk uppfattning som helst, men det är inte därför man engagerar sig i kyrkan. Men grunden ska vara att man brinner för kyrkan, alldeles oberoende av partifärg. Vi vill alltså inte stänga ute någon på grund av deras partipolitiska engagemang. En person som har vana från kommunalpolitiken kan bidra med erfarenhet och kunskap även i kyrkans organ.

Det finns väldigt många jordnära frågor i Svenska kyrkan: kulturarv, arbetsgivafrågor, skog och så vidare. Kan man inte tänka sig att politiken fortfarande har kvar något att säga där?

– Det skulle den ha även om vi fick ett annat valsystem. Om man är miljöpartist så engagerar man sig i de frågorna, men utifrån utgångspunkten att man är engagerad i kyrkan. Miljö, arbetsfrågor och annat är viktigt. Men det är sekundärt i förhållande till vad kyrkoordningen säger är kyrkans syfte: att hjälpa människor komma till tro och växa i tro. Det är målet, det andra är medel.

Miljö, arbetsfrågor och annat är viktigt. Men det är sekundärt i förhållande till vad kyrkoordningen säger är kyrkans syfte: att hjälpa människor komma till tro och växa i tro.

Elisabeth Sandlund

Men om man nu är rädd för politisering av läran, kan man inte jämföra Läronämnden med en sorts konstitutionsdomstol? De ska ju yttra sig när kyrkomötet beslutar i frågor som rör tro, gudstjänster och teologiska frågor?

– Det stämmer delvis. Där sitter biskopar och andra teologer. Samtidigt är det så att de gör uttalanden, men det är inte säkert att de följs. Överklagandenämnden är sista instans. Så visst finns det kontrollinstanser. Men kyrkoordningen klubbas av kyrkomötet, så även den kan ändras.

– Så man kan inte säga: du kan vara med och bestämma om skogen men inte om teologin. Är man med så är man med och bestämmer inom ramen för kyrkoordningen. Men visst, både Läronämnd och Överklagandenämnd är skyddande instanser som åtminstone kan förhindra förhastade beslut.

Vad är dina meningsmotståndares bästa argument?

– De har två. Det första är när de säger sig representera alla medlemmar, även de som inte är engagerade. Det andra är varudeklarationen, att folk vet ungefär vad S, SD och C står för. De opolitiska grupperna börjar från en lägre kännedomsnivå, även om deras programförklaringar finns att läsa på webben och är minst lika tydliga som partiernas.