Debatt

Kakabaveh: Är det fel att politiskt fängsla socialdemokrater i Turkiet, Magdalena Andersson?

Sverige, som tidigare gjort sig känt över hela världen för att föra kampen för mänskliga rättigheter, visar nu att man är redo att släppa på sina principer om främmande makt vill bedriva utpressning. Det skriver Amineh Kakabaveh. 

Jag vill ge Magdalena Andersson en ny chans: Kräver regeringen att Demitras och de övriga politiska fångarna från HDP ska friges? Det skriver Amineh Kakabaveh.
Jag vill ge Magdalena Andersson en ny chans: Kräver regeringen att Demitras och de övriga politiska fångarna från HDP ska friges? Det skriver Amineh Kakabaveh.Foto: Pressbild Riksdagen/Regeringskansliet/Kristian Pohl
Amineh Kakabaveh
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Turkiets president Erdogan har låtit fängsla femtusen folkvalda och medlemmar från oppositionspartiet HDP. HDP är socialdemokraternas systerparti i Turkiet, landets tredje största parti och den starkaste kraften för demokratiska rättigheter, för etniska minoriteter, kvinnor och HBTQ-personer. Bland de fängslade politikerna finns partiledarna Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdağ.

Regeringen har gjort sig till åtlöje

Den 16 december förra året debatterade jag frågan om Erdogans politiska fångar med utrikesminister Ann Linde i riksdagen. Linde betonade att regeringen såg ”med stort allvar på utvecklingen i Turkiet och bristerna vad gäller respekten för mänskliga rättigheter, inklusive situationen för folkvalda representanter”.

Hon framhöll att den allvarliga MR-situationen inte minst drabbade oppositionspolitikerna i HDP och förklarade regeringens hållning i Europarådets ministerkommitté: 

”Turkiet uppmanas att vidta åtgärder för att säkra ett omedelbart frigivande av bland annat Osman Kavala, Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdağ. I våra kontakter med Turkiet kommer regeringen att fortsätta kräva reformer som stärker demokratin och alla människors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.”  

Socialdemokraterna och inte minst Olof Palmes internationella center har längre krävt Demirtas frigivande. Men efter den svenska Nato-ansökan lämnades in har regeringen gjort sig till åtlöje över hela världen genom sitt krypande för despoten Erdogan.

Sverige, som tidigare gjort sig känt över hela världen för att föra kampen för mänskliga rättigheter, visar nu att man är redo att släppa på sina principer om främmande makt vill bedriva utpressning.   

Jag vill ge statsministern en chans

Den 9 augusti i år intervjuades statsminister Magdalena Andersson i Ekots partiledarutfrågning och fick då frågan om hur hon tyckte att Turkiet skulle behandla Demirtas. Efter att flera gånger har undvikit att svara på frågan om Sverige fortfarande krävde ett frigivande av de politiska fångar och istället skicka tillbaka den till utrikesministern så fick hon till slut ur sig: ”Jag ska säga precis som det är. Jag är inte insatt i detaljerna kring bakgrunden till Anne Lindes uttalande och hans fängslande, så jag skulle nog vilja bakgrundskolla upp det innan jag svarar på frågan.”

Naturligtvis kan inte en statsminister förväntas kunna alla detaljer i alla politiska ärenden. Men nu har ju Magdalena Andersson under hela våren suttit i förhandlingar med despoten Erdogan om frågor som just berör frågor om rättssäkerhet. Och om vi ska tro henne så har hon skött dessa förhandlingar utan att först sätta sig in i frågor som rör Turkiets politiska fångar.  Jag har i veckan lämnat en skriftlig fråga till statsministern.

Jag vill ge Magdalena Andersson en ny chans: Kräver regeringen att Demirtas och de övriga politiska fångarna från HDP ska friges? Anser den socialdemokratiska regeringen i Sverige att det är fel att politiskt fängsla socialdemokrater i Turkiet? 

Nämnda personer

Magdalena Andersson

Partiledare Socialdemokraterna
Civ. ek (Handelshögskolan i Stockholm. 1992), doktorand (Handelshögskolan i Stockholm, 1992-1995)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00