Debatt

Journalistförbundet: Ett demokratiskt problem att förbjuda utlandsspioneri

I en demokrati ska begränsningar i mänskliga rättigheter bara ske när det är absolut nödvändigt. Det är därför allvarligt att regeringen går vidare med planerna på att kriminalisera utlandsspioneri, trots att det uppenbart saknas motiv för att ändra grundlagen. Det skriver Journalistförbundets Ulrika Hyllert.

FN:s generalsekreterare António Guterres hälsar på statsminister Stefan Löfven i Stockholm 2018.&nbsp;<b></b>”Problemet i dagens samhälle är inte att medierna rapporterar för mycket om svensk utrikespolitik.”
FN:s generalsekreterare António Guterres hälsar på statsminister Stefan Löfven i Stockholm 2018. ”Problemet i dagens samhälle är inte att medierna rapporterar för mycket om svensk utrikespolitik.” Foto: Henrik Montgomery/TT
Ulrika Hyllert
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

I början av april stod det klart att regeringen tänker gå vidare med det hårt kritiserade förslaget om att förbjuda utlandsspioneri. Förslaget, som ursprungligen lades fram 2017, innebär att det införs ett nytt brott som kallas utlandsspioneri. Skillnaden mellan ”vanligt” spioneri och utlandsspioneri är framför allt att den som gör sig skyldig till spioneri har som syfte att skada Sveriges säkerhet, medan den som gör sig skyldig till utlandsspioneri skadar Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation.

Vi ser en stor risk för att de föreslagna förändringarna kraftigt kommer att begränsa möjligheterna att rapportera om Sveriges agerande utomlands.

Det mest anmärkningsvärda med förslaget är att regeringen även vill ändra grundlagen och införa utlandsspioneri som ett tryck- och yttrandefrihetsbrott. Det skulle innebära att ansvarig utgivare kan dömas för brottet. I utredningen från 2017 framförs det att lagstiftaren annars ”öppnar det fältet för att använda grundlagsskyddade medier för att röja hemliga uppgifter av ifrågavarande slag till obehöriga”. Det tyder enligt Journalistförbundet på en oförståelse för hur grundlagsskyddade medier arbetar. Att det finns en ansvarig utgivare är en garant för att det görs noga överväganden innan en uppgift publiceras.

Saknas skäl att begränsa yttrandefriheten

Att ändra grundlagen på det sättet som föreslås måste ha mycket goda skäl för sig. När grundläggande rättigheter inskränks ska det göras en proportionalitetsbedömning. Åtgärden, i detta fall begränsningen av yttrandefriheten, måste vara nödvändig för att uppnå målet. Ett skäl som lyfts fram i lagrådsremissen är att vem som helst kan få utgivningsbevis för en webbplats och att det skulle kunna användas för att begå utlandsspioneri om inte regleringen införs på det grundlagsskyddade området. Samtidigt finns det inget som tyder på att det skulle vara ett problem i dag att utgivningsbevis används för att begå brott.

Enligt Journalistförbundet är det uppenbart att det saknas skäl att begränsa yttrandefriheten i detta fall.

Ett demokratiskt problem

I utkastet till lagrådsremiss föreslås också att meddelarfriheten och anskaffarfriheten begränsas när det gäller utlandsspioneri. Att svensk media kan rapportera om missförhållanden bygger på att det finns personer som vågar vända sig till svenska journalister med uppgifter. En avgörande faktor är att det finns en tillit till såväl journalisten som till det svenska rättssystemets skydd för källan. När meddelarskyddet inskränks innebär det också att den tilliten minskar, vilket är ett demokratiskt problem.

Kosmetisk undantagsbestämmelse

Det finns en viss skillnad mellan utredningens förslag och det förslag som regeringen nu lägger fram. I det nya förslaget finns en undantagsbestämmelse som innebär att det inte ska dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Det är visserligen positivt att denna undantagsbestämmelse föreslås, men särskilt stor praktisk effekt, när det gäller personers vilja att slå larm om oegentligheter, lär den inte få. Det nya brottet kommer att ha så stor avskräckande effekt att undantagsbestämmelsen snarare får anses vara av kosmetisk karaktär.

Begränsar rapporteringen

Vi ser en stor risk för att de föreslagna förändringarna kraftigt kommer att begränsa möjligheterna att rapportera om Sveriges agerande utomlands. Problemet i dagens samhälle är inte att medierna rapporterar för mycket om svensk utrikespolitik. Problemet är inte heller att de med insyn i Sveriges förehavanden utomlands för lättvindigt vänder sig till media för att avslöja missförhållanden – tvärtom.


E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget