Analys av 
Sanna Rayman

Jodå, Magdalena Andersson blev statsminister i onsdags

Författningen är otydlig, men man må förlåta den. Ingen människa kan förutspå varje röra som riktigt oeniga politiker kan komma att hitta på. Men Magdalena Andersson blev statsminister i onsdags, och kommer sannolikt bli det en andra gång inom kort. 

Tidigare statsminister Magdalena Andersson, av allt att döma med sitt förordnande från i onsdags i hand. 
Tidigare statsminister Magdalena Andersson, av allt att döma med sitt förordnande från i onsdags i hand. Foto: Erik Simander / TT
Sanna Rayman

Den 3e oktober 2014 fick Sverige en ny regering. I riksdagsprotokollet kan man läsa att ”statsminister Stefan Löfven” läste upp sin regeringsförklaring i riksdagen.

Samtidigt berättade han vilka ministrar han utsett att ingå i sin regering. Därefter begav sig statsministern och hans tilltänkta statsråd till slottet för skifteskonselj. Under den konstaterade kungen att ett regeringsskifte ägt rum.

Formaliaförvirring

Efter onsdagens minst sagt turbulenta omröstningar i riksdagen har viss förvirring uppstått kring huruvida Magdalena Andersson faktiskt blev Sveriges första kvinnliga statsminister eller inte denna vecka. Ett regeringsskifte äger rum vid skifteskonseljen och fram till den tidpunkten sitter den gamla regeringen kvar som övergångsregering.

Själv sade hon under sin pressträff på onsdagskvällen att hon därför inte blivit statsminister. Många andra röster har sagt samma sak som Magdalena Andersson, nämligen att hon inte blev statsminister därför att den regering hon skulle leda inte hann tillträda.

Jo, vi fick en statsminister i onsdags

Så kan det inte rimligen vara. Enligt regeringsformen är det ”statsministern” som har rätt att tillsätta övriga statsråd (och därmed bestämma vilka statsråd som ska anmälas i regeringsförklaringen och närvara vid skifteskonseljen).

Om det inte kan finnas någon ny statsminister före konseljen – att statsministern tillträder i samma ögonblick som de övriga statsråden – skulle det innebära det att det måste vara statsministern i övergångsregeringen som har rätt att tillsätta statsråden i den nya regeringen. Det vore en absurd ordning.

Därför förordnas den nyvalda statsministern omedelbart efter omröstningen och talmannen expedierar beslutet, det vill säga överlämnar förordnandet till den nya statsministern. Det står ingenting i förordnandet om att det skulle börja gälla först vid en senare tidpunkt. Det var därför Magdalena Andersson senare under dagen bad om att bli entledigad. Regeringschef hann hon inte bli, men statsminister det blev hon.

Otydlig författning

Författningen är otydlig på det här området, men man må förlåta den. Ingen människa kan förutspå varje röra som riktigt oeniga politiker kan komma att hitta på.

Just den här turbulensen har varken lagen eller förarbetena föreställt sig. Men det är otvivelaktigt så att det är en statsminister som läser upp regeringsförklaringar och går till kungen med sina ministrar.

Vår andra kvinnliga statsminister

Nästa vecka kommer sannolikt Magdalena Andersson utses till statsminister i en omröstning i riksdagen. Då kommer hon motta sitt andra förordnande till statsminister från talmannen och därmed bli statsminister en andra gång.

För att undanröja alla tvivel har jag begärt ut hennes första förordnande, som Andreas Norlén överlämnade till henne i onsdags. 

Det var inte en toppenföreställning i onsdags, det var det inte. Men Andersson dubblade just antalet kvinnliga statsministrar som Sverige haft. Så det var åtminstone bra för jämställdhetsstatistiken!

Nämnda personer

Magdalena Andersson

Partiledare Socialdemokraterna
Civ. ek (Handelshögskolan i Stockholm. 1992), doktorand (Handelshögskolan i Stockholm, 1992-1995)

Stefan Löfven

Styrelseordförande Sipri, styrelseordförande Olof Palmes minnesfond, styrelseledamot Stiftelsen Harald Edelstam
Svetsare (AMU i Kramfors)

Andreas Norlén

Talman
Jur. dr (Linköpings uni., 2004)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00