Debatt

Jämlikhetskommissionen missar att förskolan är ojämlik

Hur länge ska barn som bäst behöver förskolans omsorg tillåtas ha en barndom i förskolan som är otrygg och glädjefattig? Jämlikhetskommissionen bör ge förslag på hur kvaliteten säkras, skriver Boel Vallgårda.

”Hur ska vi få berörda på olika nivåer att axla sitt ansvar för att ge barnen lika livschanser?”
”Hur ska vi få berörda på olika nivåer att axla sitt ansvar för att ge barnen lika livschanser?”Foto: Fredrik Sandberg/TT
Boel Vallgårda
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Jämlikhetskommissionen rekommenderar obligatorisk förskola från tre år. Kanske en bra idé när förskolan är som bäst. Men för de mest utsatta barnen är den ofta otillräcklig. En orättvisa som regering, riksdag och kommuner låter passera.

Det kompensatoriska uppdraget

Grunden för en bra förskola är trygghet. Det krävs för att utveckla tillit till sig själv och andra och det krävs för att lära sig och utvecklas.

Kvar blir barn med stora behov, som har svårt att samspela med andra barn och som har svårt att knyta an till de vuxna.

Ett otryggt barn utvecklar destruktiva strategier som misstänksamhet, avvisande, uppgivenhet samt tillbakadragande eller aggressivitet. Om barnet däremot får utveckla självtillit skapas en känsla av att ha något att ge till andra människor.

Samhället har ett särskilt ansvar för de barn vars föräldrar inte fullt ut förmår att ge sina barn vad de behöver, det kompensatoriska uppdraget.

”Kvar blir barn med stora behov”

Stora krav ställs på förskolor där många barn har en otillräcklig hemmiljö. När dessa förskolor har skickliga och engagerade pedagoger samt tillräckliga resurser, är den till glädje och gagn för barnen. Men utmaningarna är ofta för stora. Pressad personal har svårt att vara lyhörd och att visa lust och glädje. En sådan arbetsplats väljer många pedagoger bort till förmån för en där de kan förverkliga en bra förskola. Den väljs också bort av de föräldrar som kan. Kvar blir barn med stora behov, som har svårt att samspela med andra barn och som har svårt att knyta an till de vuxna.

Vi kan beklaga om föräldrar inte håller måttet, men vi kan inte bara beklaga om de som allra mest behöver en god förskola inte får det.

En vikaries beskrivning

Vad bristande kvalitet konkret innebär, beskriver en vikarie så här:

”När jag kom skulle barnen ut och leka, men var långt ifrån samarbetsvilliga. Påklädningen, som på andra förskolor tar runt tio minuter tog här upp emot en halvtimma. Flera barn vägrade att klä på sig själva så personalen fick hjälpa femåringar med påklädningen.

När några krävde mer hjälp, fick andra barn klara sig själva en stund. Då blev det konflikter och ofta slagsmål. Barnen klarade inte av att själva lösa sina konflikter, inte heller när vuxna ingrep verkade barnen förstå vad de hade gjort fel. Barnen bråkade inte bara för att de inte fick sin vilja igenom, de hotade även varandra. Alla barn brydde sig inte om varandra, fick de chansen, mobbade de och frös ut andra barn.

Personal som barnen inte lyssnade på använde ”time out” som en sista utväg. Detta underlättade för stunden men barnet gick oftast tillbaka till samma beteende.

Det fanns inget utrymme för barnen att visa sina färdigheter eller att träna på det de inte var så bra på. Det fanns stora språkliga brister, men det fanns inte tid att sitta ned och läsa med barnen. Även många i personalen talade dålig svenska.

Fokus lades på att barnen skulle hållas lugna och barnens egna idéer och initiativ gick till spillo. Den pressade stämningen gjorde att personalen ofta hade en negativ attityd gentemot barnen, även när de uppförde sig bra.”

Kvaliteten måste säkras

Förskolans ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Barnen i exemplet befinner sig sannolikt i stress stora delar av dagen och får svårt att lära och utvecklas, samtidigt som de har stora behov av att utveckla språket och tillit till sig själva och andra. Hur länge ska barn som bäst behöver förskolans omsorg tillåtas ha en barndom i förskolan som är otrygg och glädjefattig? Hur ska vi få berörda på olika nivåer att axla sitt ansvar för att ge barnen lika livschanser?

Jämlikhetskommissionen bör ge förslag på hur kvaliteten säkras för de barn som bäst behöver förskolans omsorg. Jämlikhet förutsätter att vi tar ansvar för våra minsta bröder.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00