Jallow (V): Politikernas tystnad är det yttersta sveket

Momodou Malcolm Jallow (V)
Riksdagsledamot, civilutskottet

I kölvattnet efter polismordet på George Floyd i USA röstade samtliga svenska partier som är representerade i EU-parlamentet, förutom Sverigedemokraterna, för en resolution som kräver krafttag mot den strukturella rasismen.

Frågan är om partierna nu kommer att arbeta för att de åtgärder som resolutionen räknar upp också ska bli verklighet eller om de svenska EU-parlamentarikernas tryckningar på ja-knappen bara var en tom gest.

EU-parlamentets resolution

På midsommarafton antog EU-parlamentet en resolution som i ovanligt starka ordalag fördömer all polisbrutalitet och den strukturella rasismen riktad mot svarta och även andra icke-vita och minoriteter och som kräver konkreta och långtgående åtgärder för att ta itu med dessa problem.

Rasism som tankesätt, begrepp och ideologi har historisk använts för att förnedra, avhumanisera, exkludera och förtrycka människor. 

Momodou Malcolm Jallow (V)
Riksdagsledamot, civilutskottet

EU-parlamentets resolution var en direkt följd av att den 47-årige afroamerikanen George Floyd dödades under ett polisingripande i Minneapolis den 25 maj. Floyd var ännu en i raden av ett flertal svarta män och kvinnor som genom åren har fallit offer för den amerikanska polisens dödliga övervåld.

"Även i Europa"

De omfattande demonstrationer som följde, och inte bara i USA utan även i Europa och i andra länder över hela världen, visade att rasistiskt polisvåld inte bara är ett amerikanskt problem utan att det även är alltför vanligt förekommande i Europa. I exempelvis både Paris och Bryssel har rasifierade ungdomar dödats i samband med polisingripanden.

Går inte att blunda

Inför att EU-parlamentet antog resolutionen berättade också en av parlamentets mycket få svarta ledamöter om hur hon, bara kvällen innan omröstningen, utsattes för en brutal rasistisk handling av belgisk polis.

Och den 2 augusti publicerade Dagens Nyheter ett stort sjusidigt reportage som Niklas Orrenius har stått bakom, som med all önskvärd tydlighet visar att även svarta svenskar (afrosvenskar) utsätts för både rasistiskt polisvåld och strukturell diskriminering.

Det gör ont så djupt i själen att läsa så hårresande men väl bekanta berättelser och upplevelser av rasism i Sverige. Etnisk profilering som oftast följs av förnedrande kränkningar på tåget, flygplatsen, bussen, arbetsplatsen, inom vården, skolan, politiken och det offentliga rummet är en verklighet som jag precis som många andra utsätts för.

Svensk tystnadskultur

Rasism som tankesätt, begrepp och ideologi har historisk använts för att förnedra, avhumanisera, exkludera och förtrycka människor. I Sverige möts detta oftast av en tystandakultur, förnekelse och färgblindhet på alla nivåer som i sin tur bidrar med upprätthållandet av samma rasistiska system och struktur.

"Det yttersta sveket"

Detta är en skandal bortom motstycke och så länge svenska regeringen och riksdagen inte vill erkänna samt ta itu med strukturell och institutionell rasism som förminskar, förnedrar och diskriminerar så kommer vissa grupper att fortsätta att missgynnas.

Vi måste sluta förneka och förvränga denna brutala verklighet som påverkar såväl vuxna som barn och i stället peka med hela handen och agera med kraft mot alla rasistiska yttringar. Man kan inte bli annat än förbannad över vittnesmål likt de som beskrivs i DN:s reportage, samtidigt så är det den absoluta tystnaden bland Sveriges politiker som blir det yttersta sveket mot alla som drabbas dagligen.

Det är tydligt att vi lever i samma land men på högst olika villkor.

Jämlikhetsdata ska finnas

I EU-parlamentets resolution lyfts bland annat Europas koloniala förflutna och Europas roll i den transatlantiska slavhandeln tydligt fram. Resolutionen ställer sig också bakom kravet att inrätta en särskild årlig dag den 2 december till minnet för avskaffandet av slaveriet. Vidare talas det om ett kommande EU-toppmöte mot rasism och strukturell diskriminering.

EU-parlamentets resolution kräver också att medlemsstaterna börjar samla in och föra jämlikhetsdata på grundval av bland annat hudfärg och etnicitet, naturligtvis på frivillig och anonym basis. Detta är något som redan finns på plats i en mängd länder såsom i USA, Storbritannien och Kanada, och som Vänsterpartiet också anser bör införas i Sverige.

Införandet och praktiserandet av jämlikhetsdata skulle inte minst synliggöra hur olika livsvillkoren är för olika grupper i det svenska samhället. Men partier som Moderaterna och Kristdemokraterna har i stället högljutt protesterat mot alla förslag om att införa jämlikhetsdata i Sverige.

"Bara en tom gest?"

Bara några veckor innan EU-parlamentets omröstning twittrade Kristdemokraternas Sara Skyttedal förfärat över tanken på att samla in statistik över människors etnicitet i syfte att kartlägga eventuell förekomst av diskriminering. Och Moderaternas Tomas Tobé avfärdade sedan i en debattartikel alla tankar om att det kan finnas rasism även inom den svenska polisen och hävdade att ”identitetspolitiska krafter försöker att importera amerikanska problem till Sverige”.

Ändå valde både Skyttedal och Tobé, och alla andra svenska partier utom Sverigedemokraterna, att rösta för EU-parlamentets resolution den 19 juni. Var det bara en tom gest?

Politiskt ansvar

Vi hoppas inte det. Vi hoppas i stället att resolutionen ska vara ett tydligt startskott för Europa att göra upp med just det som EU-parlamentet uppmanar till, nämligen Europas koloniala historia samt att ta itu med den strukturella rasismen som förminskar, diskriminerar, och till slut riskerar att släcka nya liv.

Vi som politiker måste lyssna och ta alla dessa berättelser från Black Lives Matter (BLM), afrosvenskar och rasifierade på allvar men också agera för att skapa likvärdiga socio-ekonomiska, kulturella och politiska förutsättningar för alla som bor i Sverige oavsett bakgrund.