Hyresgästföreningen: Bra bostadspolitik måste få kosta

Bostadsbrist, skenande priser och bostadsojämlikhet. Sverige är långt ifrån ensamt om att dras med problem på bostadsmarknaden. Det finns mycket att lära av hur andra länder löser eller inte löser sina problem. Vi på Hyresgästföreningen har därför påbörjat ett arbete med att kartlägga jämförbara länders bostadspolitik. Först ut är två rapporter om våra grannar Finland och Norge. Våra rapporter visar att Sverige är klart sämst i klassen på bostadspolitik av de tre länderna.

Sverige går i motsatt riktning

I den svenska debatten svänger sig gärna förespråkare för marknadshyror, social housing och en ägarorienterad bostadspolitik med Finland och Norge som exempel. Finland med sina ara-bostäder, statligt subventionerade hyresrätter, och fri hyressättning lyfts som ett föregångsland av förespråkare för marknadshyra. Norge av dem som menar att ägarorienterad politik är rätt väg framåt.

Men genom att bara snitta ut separata delar av kakan missar man de allra viktigaste lärdomarna från våra grannländer: en långsiktigt hållbar bostadspolitik måste få kosta. Den måste vara en angelägenhet på högsta politiska nivå. Här har Sverige på många sätt gått i motsatt riktning.

Finland ett föregångsland

Lärdomarna från våra grannar är tydliga: bra bostadspolitik måste få kosta.

I både Finland och Norge finns större politiskt fokus och vilja att betala för att nå de bostadspolitiska målen. Andelen BNP som går till statliga stöd till bostadssektorn är 2 procent i Finland, 1,5 procent i Norge och 1 procent i Sverige. Det svenska investeringsstödet, som avskaffades från årsskiftet, uppgick 2021 till 3,1 miljarder kronor. I Finland uppgick stödet till bostadsbyggande till motsvarande 42 miljarder kronor.

Norge använder inte sitt system för att se till att det byggs fler bostäder, utan snarare för att kanalisera pengar till ägt boende. Men de glömmer den femtedel som hyr sina bostäder, ofta under ganska dåliga villkor. Den norska hyresbeståndet består till största delen av privatpersoner som hyr ut en del av en villa, och som hyresgäst möter du en bostadsmarknad som påminner om andrahandsmarknaden i Sverige. Ägarpolitiken fungerar dåligt för låginkomsttagare och utsatta hushåll, som kompensation har Norge sociala bostäder. Men det är brist på de här bostäderna och för att fördela dem används ett inkomsttak. Det gör att den som påbörjar en utbildning eller tar det där bättre jobbet, riskerar att vräkas direkt.

Finland är på många sätt ett föregångsland. Det finns en bred politisk vilja att betala vad det kostar med en fungerade bostadspolitik. De använder verkligen sin struktur för att se till att det byggs mer av allt, framför hyresrätter. En konsekvens av införandet av marknadshyror på 90-talet är dock att hyrorna i landet stigit snabbt. Finland har valt att kompensera det genom höga bostadsbidrag som skyddar många hushåll från att få ohållbara boendekostnader. Men kostnaderna för det finska bostadsbidraget är högt. Överfört till svensk befolkningsstorlek kostade bostadsbidraget den finska staten över 44 miljarder kronor förra året. Sverige betalade samma år ut 15,7 miljarder kronor i bostadsbidrag och bostadstillägg.

Blockpolitiska låsningar

Lärdomarna från våra grannar är tydliga: bra bostadspolitik måste få kosta. Ska vi lösa problemen vi har i Sverige måste vi göra oss av med de blockpolitiska låsningarna. Vill vi ha fler poliser, barnmorskor och lärare där behoven finns måste det finnas någonstans att bo till rimliga hyror. Vill vi utveckla de så viktiga gröna näringarna måste människor kunna räkna med tak över huvudet. Ska folk kunna förändra sina liv, måste de kunna flytta till en ny bostad. Bostadsminister Johan Danielsson (S): nu är det upp dig till att se till att bostadsfrågan blir en av våra viktigaste valfrågor.