Hittepå-data riskerar att spåra ur debatten om välfärden

Det är viktigt att välfärden granskas. Men jag bekymras av att det inte ges en nyanserad bild av välfärdens verksamheter, och de förtroendevalda och anställda som arbetar där. Vi ser i stället en alltmer ökande polarisering kring bilderna av välfärden. Allt oftare använder sig krönikörer, influencers och tankesmedjor av alternativ fakta eller ”hittepå-data” som blandas med fakta på ett sätt som gör det svårt för den som lyssnar, tittar eller läser att veta vad som är sant eller inte. Det verkar helt enkelt inte spela så stor roll om uppgifterna stämmer.

Äpplen och päron 

Jag upplever att det varit mycket av detta den senaste tiden. Det har till exempel handlat om jämförelser av siffror på ett sätt som är helt irrelevanta, bara för att kunna driva argumentet om att välfärdskostnaderna är för höga. Det får man såklart tycka, och argumentera för. Men att göra det med siffror som i sig är ojämförbara är olyckligt.

Det går inte bara att titta på kostnader som ökat, utan att ta reda på vad som döljer sig bakom siffrorna.

Ska man till exempel visa på kostnadsökningstakten för sjukvården under de senaste decenniet kan man inte jämföra med kostnaderna för 20 år sedan utan att ta hänsyn till befolkningsökningen under samma period, en miljon bara under 2010-talet. Det går heller inte att jämföra med KPI och bortse från att den största andelen av kostnader i sjukvården är löner och sociala avgifter (som ju ökat i snabbare takt än KPI).

Det är också viktigt att veta vad det är för statistik som redovisas. Det går inte bara att titta på kostnader som ökat, utan att ta reda på vad som döljer sig bakom siffrorna. Den som ska använda sig av sjukvårdsdata behöver till exempel känna till att det gjordes en stor förändring i mitten av 2000-talet för vad som inkluderas i statistiken. Tidigare var det bara hälso- och sjukvård som ingick, medan statistik från 2011 innefattar även äldreomsorg, omsorg av funktionsnedsatta och kostnader för ADL (aktiviteter i det dagliga livet).

Många påståenden – hur ligger det till? 

Det har också på senare tid handlat mycket om att kommuner och regioner skulle slösa pengar på onödiga saker och att de kommuner som gör av med mest pengar kompenseras för det i utjämningsystemet. Det har också påståtts att kommuner och regioner har enorma överskott liggande någonstans som de inte använder bara för att de ska få nya pengar från staten.

Om man vevar samma påstående tillräckligt många gånger riskerar det att bli en sanning för vissa. Den felaktiga datan blir en del av retoriken. Det är svårt att bemöta sakligt, eller få in en rättelse.

Jag vill verkligen understryka att de flesta journalister som jag har kontakt med är noggranna och seriösa. Jag vill slå ett slag för undersökande journalistik som försöker förklara hur saker och ting hänger ihop och även noggrant kollar fakta och stämmer av. Ett exempel är Kristoffer Örstadius, och hans fakta-i-frågan-artiklar i Dagens Nyheter. Här finns en vilja att reda ut och resonera, inte att polarisera.

Risken när hittepå-data får ligga som grund för diskussionerna är att det leder till ett ökat misstroende mot hela det offentliga systemet och i slutänden påverkar demokratin.