Hemmablint att göra Adoptionscentrum till experter på sig själva

Det var efter Dagens Nyheters och SVT:s omfattande granskningar av oegentligheter och brott i samband med adoptioner till Sverige, som regeringen i oktober 2021 fick tummen ur och socialminister Lena Hallengren meddelade att man tillsätter en utredning. Ett av de huvudsakliga syftena är att klargöra förekomsten av oegentligheter. Uppdraget ska redovisas i november 2023.

Ett föremål för granskningarna, som också har fått ta emot mycket kritik från adopterade, var Adoptionscentrum, Sveriges största adoptionsförmedlare. Adoptionscentrums tidigare medarbetare i Chile pekades ut för att ha gjort barn tillgängliga för adoption utan samtycke från föräldrarna, genom korrumperade kontakter inom rättsväsende, socialtjänst och sjukvård. Den chilenska tragedin förgrenar sig över stora delar av västvärlden. Barn dödförklarades, de stals från dagbarnvård, de slets ur sina mammors famnar, de förlorade sina familjer. En stor brottsutredning pågår i Chile.

Kalla handen

När Dagens Nyheter riktade ljuset mot Colombia kunde tidningen delge uppgifter om felaktiga bakgrundshistorier och hur barn försvunnit från sjukhus och dagbarnvård för att så småningom skickas till Sverige. Likaså talade tidningen med de colombianska familjerna. Men när man sökte Adoptionscentrum för en kommentar om organisationens ansvar för oetiska och ibland illegala adoptioner blev det kalla handen.

Varför får de höra att deras förstamammor sannolikt ljuger, när dessa samhällets mest utsatta kvinnor berättar om hur de berövats sina barn?

I ett mejl till Dagens Nyheter skrev då Adoptionscentrums verksamhetschef Kerstin Gedung att man verkar för barnets bästa, där man ”både då och nu ibland ser sig tvungna att fatta beslut som strider mot de biologiska föräldrarnas önskemål”. Ett absurt uttalande i sammanhanget.

Vill inte svara på frågor

När det var Kinas tur ville Adoptionscentrum inte kommentera enskilda fall. Denna gång det enskilda fallet där polis stal ett barn som sedan adopterades till Sverige genom Adoptionscentrum. Och i Sydkorea sägs verksamheten skötas professionellt, trots att kvinnor uppger att de pressas att lämna bort sina barn.

I SVT:s dokumentär ”Barn till varje pris” från 2002 skrattar Kerstin Sterky, tidigare Thailandsansvarig på Adoptionscentrum, när hon får frågor om stulna barn på 70-talet. Det tror hon inte på, hon tycker inte att man ska tro på allt man läser i tidningen. När Dagens Nyheter tjugo år senare genomför sin stora granskning tycker Adoptionscentrum att journalisterna saknar sakkunskap, och vill därför inte svara på frågor.

Sitter i utredningen

Anledningen till att jag summerar det hela är utredningens pågående arbete. Till den har nu ett antal personer knutits. I referensgruppen återfinns representanter från de adopterades föreningar. Bland experterna hittar man jurister, psykologer och socionomer, samt Adoptionscentrums verksamhetschef Kerstin Gedung. Den organisation som dyker upp i samband med oegentligheter i adoptioner från världens alla hörn är dubbad till expertis i utredningen om dessa oegentligheter.

Tobias Lundin Gerdås är statssekreterare hos Lena Hallengren, och jag frågar honom vad detta egentligen innebär. Han förklarar att experterna är förordnade av regeringen, och bistår med information och kunskap till utredningen. Utredaren gör sedan en självständig bedömning av underlaget.

– Men varför är de utsedda till experter när de är part i målet? frågar jag.

– Det är inte upp till regeringen att bedöma hur utredningen tar till sig av den kunskap som referensgruppen eller experterna bistår med, svarar Tobias Lundin Gerdås.

– Det finns kritik om att Adoptionscentrum och staten har stått varandra för nära genom åren, säger jag.

– Vår utgångspunkt är att få till en så oberoende granskning som möjligt, se till att det ska leda till förbättringar framåt och få ljus över en fråga som varit höljd i dunkel. Det finns avvägningar med allt, jag är väldigt trygg i att det är bättre att ge utredningen tillgång till personerna och deras expertis, menar Tobias Lundin Gerdås.

– Hade utredningen inte kunnat få det på ett annat sätt än att ha dem som experter? frågar jag.

– Utredningen har ett brett mandat och kommer säkert ha många bilaterala kontakter för input. Men får man till sig personer som experter får man en mer formaliserad kontakt, vilket i längden kan innebära mer kunskap och mer information. Adoptionsförmedlarna har ett väldigt stort intresse av att bistå med att komma till rätta med och sprida ljus över det som varit höljt i dunkel, säger Tobias Lundin Gerdås.

Förtroendet som Adoptionscentrum åtnjuter är sannerligen sällsamt.

Avråddes söka upp sin mamma

Varför berättar adopterade svenskar om att de har blivit motarbetade när de vill ta del av information om sin bakgrund och sin första tid i livet? Varför har så många avråtts från att söka sanningen? Varför får de höra att deras förstamammor sannolikt ljuger, när dessa samhällets mest utsatta kvinnor berättar om hur de berövats sina barn?

Lisa Wool-Rim Sjöblom är medlem i Swedish Korean Adoptees’ Network, som ingår i utredningens referensgrupp. När hon var tonåring avråddes hon av Adoptionscentrum från att söka upp sin koreanska mamma, vilket hon senare lyckades med trots alla felaktigheter i hennes papper. Hon har tidigare kritiserat hur personer knutna till Adoptionscentrum av staten betraktas som oberoende faktaförmedlare. Nu säger hon:

– Det är oerhört problematiskt att utredningen använder sig av Adoptionscentrum som expert när deras verksamhet åtskilliga gånger utpekats som inblandad i oetiska adoptioner, något de själva förnekat varje gång. Det finns inget som talar för att deras expertis skulle vara neutral eller behjälplig när det handlar om att granska svensk adoptionsverksamhet.

Gav aldrig sitt medgivande

Maria Diemar är talesperson för Chileadoption.se, som också ingår i utredningens referensgrupp. Hennes chilenska mamma gav aldrig sitt medgivande till adoptionen. Marias adopterade bror dödförklarades och stals på BB. Båda kom till Sverige via Adoptionscentrum. Hon säger:

– Adoptionscentrums representant i Chile framställde det som att jag var föräldralös. Men jag hade en mamma. En kvinna, en människa med känslor som du och jag. Jag, hennes dotter, hade tagits från henne på sjukhuset vid födseln. Och i dag sitter en representant från Adoptionscentrum som expert i utredningen, på regeringens initiativ! Hur tondöv får man vara?

Kommer de få upprättelse?

Utredningens direktiv är ambitiösa, men förordnandet av experter påminner om den adoptionsfrågans hemmablindhet som utredningen försöker få syn på. Den kritik som regeringen kanske hade hoppats stilla genom att vända på varje sten, får redan nu förnyat bränsle när utredningens legitimitet och därmed dess integritet kan ifrågasättas.

Sverige har adopterat flest barn i världen, per capita. Kommer de människor som stulits, smusslats och ljugits till Sverige att få upprättelse när utredningen är färdig? Jag skickar den frågan vidare till experterna.