Hamilton: Arbetarrörelsen motarbetar hellre friskolor än tar tag i skolans riktiga problem

I förra veckan röstade riksdagen ner förslaget om att sänka skolpengen för fristående skolor. Även om det var ett väntat utfall var det framför allt välkommet och en viktig delseger. De som talar om vikten av likvärdighet måste också stå upp för att elever med samma förutsättningar ska få samma skolpeng oavsett om de väljer en fristående skola eller en kommunal skola.

Till strid mot valfriheten

Det borde vara en självklarhet. Sänkt skolpeng för fristående skolor skulle drabba eleverna i de skolorna och påverka likvärdigheten.

Det är betryggande att ogenomtänkta, kritiserade och illa underbyggda förslag röstas ned i svensk riksdag. Detta trots det enorma tryck som den socialdemokratiska valmaskinen åstadkommit genom att mobilisera alla dess grenar, för att få förslaget godkänt.

Strax innan riksdagen samlades för votering i onsdags kallade partisekreterare Tobias Baudin och skolminister Lina Axelsson Kihlblom till presskonferens. Budskapet var att de förväntade sig att förslaget skulle röstas ned i kammaren. Men det var också att nederlaget i riksdagen inte innebär att de tänker om och vill ta kontakt med oppositionen för att finna lösningar och kompromisser. Tvärtom – de blåste till hårdare strid i kampen mot människors valfrihet i allmänhet och friskolor i synnerhet.

Samma misstag igen

Beskedet i onsdags var att de skakar liv i gamla, utdömda förslag från förra valrörelsen – att föreslå begränsningar av vinsten. Ilmar Reepalus förslag om vinstbegränsning ledde till ett omfattande debacle som till slut mynnade ut i ingenting. Förslaget blev hårt kritiserat och uträkningarna som byggde på avkastning på operativt kapital blev närmast förlöjligade.

Sänkt skolpeng för fristående skolor skulle drabba eleverna i de skolorna och påverka likvärdigheten.

Så Kafka-artat var förslaget att företag enligt uträkningen inte bara skulle behöva begränsa vinsten – för en del företag blev den tillåtna vinsten negativ. De skulle tvingas gå med förlust. De flesta är nog överens om att det kaos Reepaluutredningen skapade inte ledde till något positivt. Socialdemokraterna såg inte heller några opinionsmässiga framgångar utan tvingades i stället dras med bilden av en illa skött och oproffsig hantering. Nu är regeringen på väg att begå samma misstag efter att skolpengsförslaget röstats ned.

Pressträffen i förra veckan var ytterligare en uppvisning i hur skolministern drar till med argument i debatten som inte har någon förankring i verkligheten. Ett beteende som ju ett stort antal friskoleföreträdare reagerade på i en debattartikel i SvD nyligen. Man kan respektera att människor har olika uppfattning, men när ledande politiker tar till rena lögner som argument så är det ovärdigt, vilket också SACO reagerade på.

Skolan är värd bättre

85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Men i debatten låter det som om det är tvärtom, alla problem i skolan skylls på friskolorna. Det är inte rimligt.

Tittar vi på svensk skola som helhet så är det tydligt att den behöver fokus på ledarskap, kvalitet och kunskaper. Vare sig problemen med lärarbristen, bristande studiero, behovet av ett kvalitetssäkrat betygssystem eller det faktum att alltför många elever lämnar skolan utan behörighet till gymnasiet löses genom det agerande som regeringspartiet nu ägnar sig åt. Svensk skola förtjänar bättre.

Socialdemokraterna har blåst till strid mot vinster i välfärden tidigare – utan positiva effekter för partiet eller välfärden. Nu ska den demokratiska kontrollen tas tillbaka och det är skolan som är huvudfokus. Det är inte nya idéer och det är framför allt inte lösningen på något av problem svensk skola står inför.

Ändå ska vi behöva bevittna, och bemöta, en arbetarrörelse som i flera månader lägger värdefull energi på fel saker. Det är viktigare att rikta energin mot de cirka 15 procent elever som går i fristående skolor än att ta tag i de verkliga kvalitetsproblemen i svensk skola. Svensk skola är värd bättre.