Hallå där Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet

Du har skrivit en spänningsroman om dödshjälp. Varför?

Peter Strang vill problematisera motiven bakom dödshjälp i boken Dödshjälparen.
Peter Strang vill problematisera motiven bakom dödshjälp i boken Dödshjälparen. Foto: Karin Alfredsson
Linda Berglund

– Tanken har funnits länge. Jag har skrivit mycket läroböcker och en roman tidigare och jag kände för många år sedan att jag skulle vilja skriva en spänningsroman i sjukvårdsmiljö. Då slog det mig att det funnits ganska många fall som uppdagats där det dött många. Då gjorde jag research kring deras motiv och såg ett mönster.

Hur då?
– Det har börjat med medlidande, att man tycker synd om patienten, men ganska fort ger det en maktkänsla, att jag är herre över döden. I andra fall har det funnits ett spänningsmotiv eller ekonomiska motiv. Innan jag började skriva tänkte jag att dödshjälp eller mord var de två polerna, men ju mer jag skrev, ju tydligare blev det att det handlar om hjälp till dödshjälp eller hjälp till självmord.

– I Sverige har vi en nollvision kring självmord, men många gånger är samma människor som är för nollvisionen också för läkarassisterat självmord och det ville jag problematisera utan att säga vad som är rätt eller fel.

Vilka tänker du är dina läsare?
– Folk som är i vården, men också människor som vill läsa en annan typ av spänningsroman. Det här är en roman med en undertext som ställer frågor till läsaren utan att ge svar. Man vet inte om Dödshjälparen är en man eller kvinna eller om det handlar om vårdpersonal. Dödshjälparen tänker kring sina motiv och de andra fall som hen har läst om och har synpunkter på dem.

Så som läsare kommer man att behöva tänka efter?
– Just det.

Är boken ett inlägg i dödshjälpsdebatten?
– Ja, på sätt och vis, men med ett problematiserande av motiven. Jag tycker ofta att debatten från båda sidor har varit för ytlig.

Hur ser du på diskussionen kring frågan?
– Den är väldigt affekterad och det är synd. Det är verkligen så att man svartmålar motståndarna oavsett vilken sida man står på. Argumenten är inte så jättegenomtänkta.