Granskande tankesmedjor vill ej själva bli granskade

Som vakande ögon på maktens apologeter och med granskningar på löpande band, som möjliggörs av vår förnämliga offentlighetsprincip, håller tankesmedjorna ångan uppe i debatten. Timbro, Fores och Katalys är tre av de kanske mest kända. Den förstnämnda äldst och i personalresurser och ekonomi störst, finansierad av näringslivet som den är. Men när den själv skall granskas och ombeds att redovisa personalens lönelistor, är det stopp. Eller rättare sagt tyst. Digitalt och i telefon.

Dess VD – den tidigare ordföranden för Moderata ungdomsförbundet MUF – Benjamin Dousa, som skall personifiera sin huvudmans ledord ”Fria marknader, personlig frihet och öppna samhällen” är inte så öppen att lönelistorna för honom själv och hans personal läggs på bordet. Där går gränsen. 

Varför skulle just lönerna för dem som kartlägger politikers och andra offentliga personers villkor vara förborgade för allmän insyn? 

Det gör den också för Ulrica Schenström, som har samma VD-titel i tankesmedjan Fores och med en kort bakgrund som nära medarbetare till den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt. Även hon hukar under tystnadens slöja, när jag vänligen såväl till henne som ovannämnde Dousa, Daniel Suhonen från Katalys och den till Sverigedemokraterna knutna Oikos ber dem redovisa deras respektive personals lönenivåer.

Den ende som svarar av de fem tankesmedjor, som jag kontaktade på försommaren, är Arenagruppens ekonomiskt ansvarige, Ola Bo Larsson, vilken upplyser om att de två skrivande anställda som arbetar på webbtidningen Dagens Arena har löner, vilka ”ligger i paritet med´skråets lönestatistik´” – dvs, får det tolkas, något över avtalsvillkoren för erfarna journalister. 

Granskare bör kunna granskas

Det hjälpte alltså inte att cheferna för tankesmedjorna vänligen påmindes om den viktiga granskande roll i samhället som deras idékläckningsinstitut har och att den rollen är väsentlig i en demokrati. Alltså fyller de en uppgift, vilken till stora delar är möjlig tack vare just offentlighetsprincipen. Se också exempelvis Altingets redovisning för några veckor sedan av myndighetschefernas löner. Men också granskare bör kunna granskas. Varför skulle just lönerna för dem som kartlägger politikers och andra offentliga personers villkor vara förborgade för allmän insyn? Jag hänvisade i min förfrågan även till att Journalistförbundet årligen redovisar sina medlemmars lönenivåer. Dessutom begärdes inga detaljerade siffror.

Men trots vänlig påminnelse och flera veckors tidsintervall var tystnaden kompakt från fyra av de fem tillfrågade tankesmedjorna. Det är som bekant inte heller ovanligt i den digitala kommunikationen att tigandet ersätter förklarande svar och argument. Förvisso enkelt för den berörde men knappast hövligt och respektingivande inför hövliga frågor av samhällsintresse.

Redovisa lönerna!

Naturligtvis har tankesmedjor som privaträttsliga instanser ingen skyldighet att redovisa sina lönelistor. Men som flitiga samhällsaktörer med anspråk på att ta plats i debatten, påverka opinionen och utöva en intensiv granskning av beslutsinstanser och andra, borde rena självbevarelsedriften få dem att öppet redovisa sina löner. Kan Benjamin Dousa och Ulrica Schenström ge ett enda sakskäl till att så ej kan ske? Lönerna för de verkställande direktörerna vid de stora företag, som är medfinansiärer av Timbro med sina cirka 25 anställda, är ju inte hemliga. Och på den gröna och liberala tankesmedjan Fores hemsida står följande: ”Vi söker ständigt nya influenser och uppmuntrar till dialog – hör av dig!” 

Och varför just Daniel Suhonen, som så ofta vässar pennan och höjer rösten mot det han skulle kalla kapitalistiska avarter och direktörers fantasilöner, inte tillåter enkel insyn i Katalys lönenivåer är svårt att förstå. Han basar ju för ett tankecentrum som ägs av fackföreningsrörelsen.

Med ett enstaka undantag förenas således det organisatoriska politiska tänkandets härförare bakom den djupa dimmans ogenomtränglighet. Sväva i okunnighet om deras villkor månde de, som granskas av dem, och alla vi andra!