Ge rätt stöd till personer med språkstörning

Språkstörning/DLD (Developmental Language Disorder) är en av de vanligast förekommande neuropsykiatriska diagnoserna, men trots det är diagnosen fortfarande relativt okänd.

Sju till åtta procent av alla barn har språkstörning/DLD enligt internationella studier, eller två i varje klass.

Många svårigheter

Men språkstörning/DLD är inget som endast rör barn och unga utan en funktionsnedsättning som påverkar livet igenom. Socialstyrelsen visar i sin förstudie om kunskapsläge och förekomst av språkstörning bland unga och vuxna att:

1. En språkstörning innebär stora utmaningar socialt och psykosocialt både i skolan och på fritid. Många har det tufft med kamratrelationer och utsätts för mobbing. Bland flickor finns det större risk att utsättas för sexuella övergrepp.
2. Ungdomar med språkstörning rapporterar att de upplever mer social stress än jämnåriga utan språkstörning/DLD. Språkstörning medför något högre risk för ångest och depression.
3. Många har lägre kvalifikationer i studier än genomsnittligt. Språkstörning/DLD påverkar inlärning i skolans alla ämnen och utmaningar i skolgången ökar ofta över tid.
4. Vuxna med språkstörning/DLD har sämre förutsättningar att klara av sin privatekonomi.
5. Bland vuxna med språkstörning/DLD är det färre som lever i kärleks- och parrelationer. 

Evidensbaserade insatser behövs för att öka och stötta den språkliga förmågan hos den som lever med språkstörning/DLD. Det innebär regelbunden träning hos logoped men också strukturerad, regelbunden handledning till personen själv, föräldrar och/eller lärare om språkutvecklande och ett stöttande förhållningssätt samt gällande anpassningar i hem, förskola/skola eller yrkesliv.

Ju tidigare ett barn får utredning, rätt stöd och träning desto bättre förutsättningar ger det livet igenom.

Ju tidigare ett barn får utredning, rätt stöd och träning desto bättre förutsättningar ger det livet igenom.

Likvärdigheten brister

Insatserna för personer med språkstörning/DLD har stora brister i likvärdighet i landets regioner. Väntetiden för utredning av misstänkt språkstörning/DLD varierar kraftigt över landet. För barn i skolåldern och vuxna är väntetiden orimligt lång. Upp till 18 månaders väntetid förekommer, erfar Logopedförbundet.

Behandlingsinsatser kan vara villkorade eller så gott som obefintliga. På många håll i landet erbjuds i stort sett ingen behandling alls av skolbarn eller vuxna med språkstörning/DLD. Det stadigt ökande antalet skollogopeder har betytt mycket för att förbättra situationen för skolbarn med språkstörning. Dock är skollogopedtjänsterna för få i förhållande till antalet elever med språkliga och kommunikativa stödbehov. Dessutom finns det fortfarande kommuner som helt saknar egen logopedresurs.

Ingen ska sakna en logoped. Det är hög tid att regionerna börjar efterfölja evidens kring språkstörning/DLD, samt att Socialstyrelsen tar fram nationella riktlinjer.