Fyra nedslag i kommissionens förslag till 2040: Europas klimatkamp kan ändra kurs

EU måste minska sina CO2-utsläpp med 90 procent till 2040 om det ska vara upp till kommissionen, som på tisdagseftermiddagen presenterade sitt förslag till ett nytt klimatmål för hela unionen.

Det höga minskningsmålet kommer i sig att ge upphov till mycket debatt. Men vid en närmare läsning av förslaget framkommer fyra intressanta detaljer som visar hur EU:s gröna omställning är på väg in i en ny fas.

1. Resten av världen måste också sätta pris på CO2

För tjugo år sedan stod EU för 15 procent av de globala CO2-utsläppen. I dag är den siffran sju procent, ”och minskande”, som kommissionen skriver i sitt förslag.

I takt med att EU:s kamp mot den globala uppvärmningen fortsätter blir dess bidrag till klimatet allt mindre viktigt.

I takt med att EU:s kamp mot den globala uppvärmningen fortsätter blir dess bidrag till klimatet allt mindre viktigt.

Det är anledningen till att kommissionen i sitt initiativ ägnar stor kraft åt världen utanför EU och i synnerhet åt idén om att sprida det system för utsläppsrättspriser som EU styr en allt större del av sin klimatpolitik efter.

Om hela världen rullas in i ett stort system för handel med CO2-kvoter, som det som EU har byggt upp, kommer det att finnas en rättvis och klimatvänlig spelplan för alla världens företag, är logiken. Och kommissionen kommer att fästa vikt vid detta, skriver man, när den träffar statscheferna i de stora länderna vid toppmöten runt om i världen.

Om de lyckas med dessa ansträngningar kommer det att välkomnas.

Det är sant att Kina har infört ett liknande system för handel med utsläppsrätter under de senaste åren. Men i USA har idén varit politiskt död i många år.

Och i länder som Sydafrika, Brasilien och Indien har EU gjort sig ganska impopulärt i sina försök att främja koldioxidprissättning och införa en klimattullmur runt EU, där import från länder utan CO2-pris beläggs med tullar.

2. Jordbruket är... riktigt kämpigt

På tisdagsmorgonen rapporterade Politico att vissa passager om jordbrukets bidrag till EU:s klimatåtgärder hade skrivits ut ur den 30-sidiga texten som beskriver kommissionens förslag.

I utkastet hade kommissionen bland annat satt upp ett konkret minskningsmål för jordbrukssektorn på 30 procent jämfört med 2015 års nivåer. Den har nu tagits bort.

Samma dag backade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen från nya regler för att halvera EU:s användning av bekämpningsmedel till 2030.

Under de senaste veckorna har jordbruksprotester återigen fått mycket av den mediala uppmärksamheten. Även i Strasbourg, där kommissionen presenterade klimatmålet, har det förekommit protester från upprörda jordbrukare.

Om man läser kommissionens förslag får man inte känslan av en EU-kommission som vill underblåsa glöden.

I stället betonas jordbrukets roll som garant för EU:s livsmedelssäkerhet, samtidigt som man betonar att jordbruket ”spelar en roll” i den gröna omställningen, varför EU-kommissionen kommer att hålla en så kallad "strategisk dialog" om jordbrukets och livsmedelsproduktionens framtid.

Jordbruket står för cirka tio procent av EU:s CO2-utsläpp, men har bara minskat med tre procent sedan 2005. När protesterna har lagt sig och EU-valet är över får man nog räkna med att kraven formuleras lite skarpare än hittills.

3. Kampen mot klimatförändringarna handlar om konkurrenskraft

Sedan EU:s gröna val 2019 har klimatkrisen mer än en gång passerats som den dominerande agendan. Coronapandemin, kriget i Ukraina och EU:s nya geostrategiska verklighet har gett europeiska politiker nya glasögon att tolka den gröna omställningen genom.

I sitt förslag luftar kommissionen gång på gång ett koncept som ser ut som ett bra förslag till ett nytt modeord för EU-bubblan.

Enligt kommissionen måste ”konkurrenskraftig hållbarhet” och en socialt rättvis omställning vara de två vägledande principer som styr EU:s gröna omställning under de kommande åren.

Om kampen mot klimatförändringarna ska hålla jämna steg med föränderliga tider behöver den ett nytt narrativ. En omställning där den gröna omställningen stärker EU i en intensifierad global kamp för framtida välstånd, teknik och jobb.

4. EU är faktiskt på god väg

Egentligen är det bara inom parentes. Men på sidan tre i kommissionens förslag kan man läsa att en förlängning av EU:s nuvarande klimatpolitik i sig kommer att leda till en CO2-minskning på 88 procent till 2040 – bara två procentenheter från kommissionens annars ganska ambitiösa mål för 2040.

Om EU lyckas bygga vidare på sin klimatpolitik i samma takt som tidigare är vi på god väg.

Idén om att utvidga hela den nuvarande klimatpolitiken ”med bredd” är mest meningsfull som en skrivbordsövning.

Ändå är kalkylen intressant, om inte annat på grund av det politiska budskapet: Om EU lyckas bygga vidare på sin klimatpolitik i samma takt som tidigare är vi på god väg.

Det är ett positivt narrativ att kunna sälja in när man, som von der Leyen, är en kommissionsordförande som ska väljas om. Det är också ett bra budskap i en tid då EU:s gröna omställning måste kunna säljas in som både extremt ambitiös och någorlunda harmlös.