Framtidens public service kan se helt annorlunda ut

En familj som sitter samlad runt soffbordet med en kanna kaffe och blickarna stint riktade mot tv-skärmen är allt oftare en ovanlighet i ett modernt hem.

I stället tittar någon på fotboll på sin Ipad, andra ser serier från Netflix och en tredje tittar på nyheterna från tidigare på dagen.

Public service-medierna upplever allt mer sällan att de kan samla folk runt tv-skärmen, och enligt forskarna kommer det att bli ännu tuffare för medierna i framtiden.

– Jag har pratat med programchefer på Danmarks Radio (DR), som säger att om man förmår att samla en hel familj på en soffa för ett program, då kan man dö lycklig, säger Julie Mejse Münter Lassen, som skriver sin doktorsavhandling på Köpenhamns universitet om public service-mediernas omställning från broadcast till digitalt.

Fakta

Projektet "Mediepolitik i Norden" stöds av Nordiska kulturfonden. Genom nyhetsartiklar och aktuell debatt sätter Altinget fokus på de mediepolitiska diskussionerna om mediestöd och public service i Norge, Sverige och Danmark.

– Vi blir mer fragmentiserade och får en mer individualiserad konsumtion, och så har vi inte den gemenskapen att vi samlar oss framför tv:n. Och vilken roll spelar public service då?, undrar hon.

Henrik Søndergaard, som är lektor på Institut for Medier på Köpenhamns universitet, tror även han att public service går en tuffare framtid till mötes.

– Om tio år tror jag att det kommer att vara ännu svårare för public service-medierna att ha motsvarande kontakt med befolkningen som man har i dag, för utbudet blir bara större och större, säger Henrik Søndergaard.

Människor under 40 flyr tv:n

Folk använder strömningstjänster och webb-tv i allt högre grad, vilket bidrar till att försvaga public service-mediernas kontakt med befolkningen.

Knut-Arne Futsæter, medieforskare på Gallup i Norge, säger att fler och fler strömmar, men han poängterar också att mängden människor som tittar på traditionell tv i Norge inte minskar så dramatiskt som man kan få intryck av.

– Tv-kanalerna lyckas fortfarande hålla kvar tittarna under lång tid. Det senaste året har tv-tittandet minskat med bara en minut i genomsnitt, säger Knut-Arne Futsæter.

Enligt honom är den största utvecklingen inte att folk tittar mindre på traditionell tv, utan att man tittar på många fler levande bilder totalt sett.

– Det är tveklöst så att användningen av strömning på nätet kommer att fortsätta öka, medan traditionell tv gradvis kommer att minska. Särskilt bland dem under 40 kommer minskningen att vara stor, säger Knut-Arne Futsæter, som poängterar att det kommer att ske en utfasning av traditionell tv, men att det kommer att gå långsammare än de flesta tror.

– Webb-tv:s styrka är att den finns när som helst, var som helst. Du kan själv välja vad, när och hur länge med strömning på nätet – det kan man inte med traditionell tv, och det är den utvecklingen som är en utmaning för traditionella tv-företag, säger han.

Av hans material framgår att cirka 48 procent av befolkningen använder sig av strömning på nätet. Och tittar man på grupperna under 40 år är det en klar majoritet av konsumenterna som strömmar.

65 procent av 30–39-åringarna strömmar dagligen, 79 procent av 20–29-åringarna och hela 87 procent av 12–19-åringarna.

Han drar slutsatsen, bland annat i sin undersökning, att framtidens mediekonsumtion blir individualiserad och fragmenterad i allt högre grad.

VG och BT är med i racet

Public service-medierna fokuserar också omställning till nät-tv. NRK har till exempel anställt sex medarbetare som administrerar deras strömningstjänster.

Nu senast har kanalen haft stor succé med tonårsserien ”Skam”, som hade ett tvärmedialt fokus, där tittarna under veckan kunde följa med i sms:en mellan rollfigurerna. Dessutom lades små klipp ut från programmen på sociala medier under veckorna. Hela avsnitt sändes varje fredag, och då fick serien också tag i den äldre generationen.

Men även om de traditionella public service-aktörerna försöker anpassa sig till ändrade konsumtionsmönster, ser andra aktörer också sin chans i den individualiserade mediemiljön.

Sålunda visade Bergens Tidende och Verdens Gang (VG) intresse för den senaste public service-överenskommelsen i Norge, som ska stötta tv-nyhetsproduktion.

Public service-överenskommelsen är de facto hopsnickrad för TV2 och för att TV2 Norge ska hålla kvar sin geografiska placering i Bergen. Det berättar Helge Østbye, medieforskare på Bergens universitet.

Han påpekar dock att enskilda delar i överenskommelsen har tagits bort från den förra, och det gör i princip att övriga aktörer kan ansöka om att få vara med.

Därför meddelade också Bergens Tidende att tidningen i samarbete med VG, som har stor trafik på sin nio år gamla webb-tv-kanal, VGTV, kommer att fundera på att ansöka om att vara en del av överenskommelsen. De båda aktörerna är en del av Schibsted-koncernen och kan därmed samarbeta.

VGTV har sin tyngdpunkt på nätet, men deras kanal sänds också på kabelnätet. Kanalen visar bland annat importerade dokumentärer, och de gör nyhetssändningar och underhållande korta klipp som riktas mot sociala medier.

– VGTV gör fortfarande för smala nyhetssändningar, och de måste använda tiden till nästa överenskommelse för att bevisa att de kan leverera breda nyheter, om de verkligen vill vara ett public service-medium, säger Helge Østbye.

Flera aktörer kan vara en utmaning

Enligt honom skulle det gagna nyhetsproduktionen om VG kunde bli ett ytterligare public service-medium i Norge, eftersom det skulle variera nyhetsutbudet. VGTV har enligt honom bevisat att de klarar av att täcka nyheter väldigt grundligt.

Och fler aktörer kan vara framtiden för public service, menar de danska medieforskarna.

– I Danmark har vi sett en utveckling där vi först bara hade DR som public service-medium, och så fick vi TV 2-regionerna, och så kom Radio24syv. Och om man tittar på tendenserna kan jag tänka mig att vi också får en renodlad webb-tv-kanal som public service-aktör. Det har redan varit tal om att DR3 skulle bli precis det, så det måste inte vara en helt ny aktör, säger Henrik Søndergaard på Köpenhamns universitet.

Samma utveckling ser doktoranden Julie Mejse Münter Lassen.

– Vi ser ju redan nu med den danska public service-potten, där DR:s produktion blir mer och mer outsourcad, att public service redan är fragmenterad, säger Münter Lassen, och fortsätter:

– Men jag kan tänka mig att man framöver, med till exempel VGTV eller Ekstra Bladet TV, skulle få in lite mer public service mellan nöjesinslagen, så att man får tag i den målgruppen också, säger hon, men påpekar att ett public service-fokus också skulle riskera att skrämma bort den målgrupp som kanalerna redan har attraherat.

Båda påpekar att den här utvecklingen inte nödvändigtvis måste gagna målet med public service.

Nu är public service-sändningarna planerade genom tablå-tv, så att de skapar ett allsidigt utbud som tillsammans tjänar en viss samhällsnytta. Den tanken kommer att utmanas med ett fragmentiserat public service-utbud, menar Henrik Søndergaard.

Han påpekar att man kan styra public service-utbudet på nätet, så att mottagaren får ett varierat utbud, såsom Netflix erbjuder andra filmer och serier utifrån vad man tidigare har tittat på.

– Man kan bara inte göra det lika effektivt som man kan göra med tablå-tv, säger han och fortsätter:

– Men att dela ut public service på flera aktörer och sära på dem är inte ljuv musik i mina öron. Vem ska då styra det generella utbudet, och hur ska det administreras?, frågar sig Henrik Søndergaard.

– Men i Danmark har vi sett en utveckling mot precis det med först TV 2- regionerna och sedan Radio24syv, så det är inte helt otänkbart att det kan hända. Men till syvende och sist är det ett politiskt beslut, säger Søndergaard.

--

Henrik Axel Buchter

Artiklen är översatt från danska till svenska av Fredrik Papp. Artikeln har tidigare publicerats på Altinget.dk