Frälsningsarmén: Varje vecka möter vi barn som går hungriga

I samband med skolstarten är situationen tuff för ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Efter en sommar då barnen har ätit alla måltider hemma är ekonomin helt körd i botten. Samtidigt väntar många stora utgifter. Den ekonomiska utsattheten får långtgående konsekvenser för barnen: socialt utanförskap, psykisk ohälsa, självmordstankar, bristande skolresultat, avsaknad av meningsfull fritid och risk för rekrytering till kriminella miljöer.

Det handlar om familjer som inte har råd med det mest grundläggande

Kläder och skor är urvuxna, skolsaker behöver köpas in, matsäckar ordnas. Utrustning till gympa, fritidsaktiviteter och skolutflykter behöver inhandlas. Föreningsavgifter ska betalas. Presenter till kompisarnas kalas måste fixas. För de flesta barn i Sverige är detta självklarheter. För barn som växer upp i utsatthet är det allt annat än självklart. Just nu kämpar många föräldrar med att ens kunna ställa fram mat på bordet till sina barn. I ett sådant läge får barnen snällt finna sig i att sluta med sina fritidsaktiviteter, ”glömma” matsäcken till skolutflykten och tacka nej till kompisarnas kalas.

Enligt Barnkonventionen, som är svensk lag sedan 2020, har alla barn ”...rätt till social trygghet samt till statligt stöd, ifall föräldrar eller annan vårdnadshavare saknar tillräckliga resurser. Barn har rätt till skälig levnadsstandard, till exempel bostad, kläder och mat.”

Trots detta möter Frälsningsarméns medarbetare varje vecka barn som går hungriga och som inte har hela, rena och ändamålsenliga kläder i rätt storlek. Det handlar om familjer som inte har råd med det mest grundläggande – hur de än vänder och vrider på slantarna. Många av de föräldrar och barn vi möter riskerar att hamna i hemlöshet eller annan akut utsatthet. Utan hjälpen från Frälsningsarmén hade katastrofen varit ett faktum.

Barn betalar ett högt pris

Frälsningsarmén har under det senaste året larmat om den nya utsattheten vid ett flertal tillfällen. Barn i utsatthet betalar ett högt pris. Vår erfarenhet är att barn som lever i ekonomisk utsatthet även drabbas av ett socialt utanförskap. De barn som inte kan vara med i fotbollslaget eller i dansgruppen, och som tvingas tacka nej till kompisarnas kalas eftersom de inte har råd med någon present, hamnar lätt utanför kompisgängen. Ekonomisk utsatthet påverkar även barnens psykiska välbefinnande. Barnen tar i många fall över föräldrarnas oro för ekonomin.

Barnrättsorganisationen BRIS konstaterar i sin senaste årsrapport att ”...låg ekonomisk status och ekonomiska problem kan påverka bland annat barns och ungas fysiska och psykiska hälsa, hälsobeteenden och skolresultat...” Frälsningsarméns erfarenhet av att jobba med barn i utanförskapsområden pekar dessutom på att barn som lever i ekonomisk utsatthet ofta är tacksamma byten för kriminella gäng, som lockar med snabba pengar, status och tillhörighet.

Att komma till rätta med den ekonomiska utsattheten bland barn borde rimligen vara en prioriterad fråga för regeringen.

Frälsningsarmén gör vad vi kan för att lindra utsattheten. I samband med årets skolstart stöttar vi många barnfamiljer med bland annat matkassar, rekvisitioner till Myrorna och gratis aktiviteter, så att barnen kan få en meningsfull fritid.

Vi som idéburen aktör tar gärna vårt ansvar för att hjälpa människor i utsatthet och akut nöd, och vi gör det med både kärlek och glädje. Men det som utspelar sig nu – när välfärdens skyddsnät sätts på prov – innebär att civilsamhället alltför ofta tvingas ta ett långsiktigt ansvar för utsatta gruppers ekonomiska försörjning – helt utan stöd från staten. Och det kan inte vara tanken. Vi kan inte ta över det offentliga samhällets grundläggande ekonomiska ansvar för utsatta grupper.

Staten måste ta ansvar

För att Barnkonventionen inte enbart ska utgöra fina ord om barns rättigheter krävs att staten tar sitt ansvar för barn i utsatthet.

Det är en god ambition från regeringens sida att vilja minska bidragsberoendet, genom att hjälpa människor till jobb och egen försörjning. Men det kommer alltid finnas människor som är i behov av samhällets stöd för att klara sin försörjning, barn som växer upp i familjer med försörjningsstöd. Även de barnen måste kunna äta sig mätta, ha kläder på kroppen och få tillgång till en meningsfull fritid. Barn ska inte behöva gå hungriga eller hamna i långvarigt utanförskap på grund av föräldrarnas ekonomiska utsatthet.

Hur tänker regeringen ta sitt ansvar för de barn som växer upp i ekonomisk utsatthet?