Gotländskt beslut om politik och religion överklagas i förvaltningsdomstol

Det var den 23 mars som regionfullmäktige klubbade de nya riktlinjerna. Johan Asplund (KD) hänvisar i sitt överklagande till likställighetsprincipen i kommunallagens andra kapitel, tredje paragrafen. Den säger: ”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Vi utesluter inte vissa föreningar, det vore fel och det är inte syftet.

Meit Fohlin
Regionstyrelsens ordförande (S)

– Svenska kyrkan är utan konkurrens den största ideella aktören i Sverige. Då blir det bisarrt när man från kultur och fritid väljer ut den och partipolitiska som icke lämpliga för att få bidrag. Gotland är av tradition ett ganska konfessionstätt område. Delar av det som gäller i våra 92 socknar är baserat på att kyrkor gör bra saker för våra ungdomar, säger han till Altinget.

Johan Asplund är ledamot i såväl regionstyrelsen som i domkapitlet i Visby stift.

S: Utesluter inte föreningar 

Socialdemokraternas Meit Fohlin är regionstyrelsens ordförande sedan hennes parti och Moderaterna bildade majoritet i oktober förra året.

– Vi utesluter inte vissa föreningar, det vore fel och det är inte syftet. Det handlar om att vi inte ger stöd till verksamheter som har konfessionella inslag. Det betyder att Svenska kyrkan till exempel kan få stöd för ”efter skolan-verksamhet” precis som tidigare – om man inte just under den timmen har konfessionella inslag. Det är samma sak med Scouterna, säger hon till Altinget.

Vad har gjort att frågan har uppstått?

– Vi genomför en översyn över våra stöd och bidrag till både kultur och idrott. I det arbetet tittade vi både på SOU:n, hur andra kommuner har gjort och hade ett remissförfarande. Vår praxis kring hur vi tillämpar kulturstöd behövde uppdateras. SOU:n ställer lite andra krav, som vi insåg behöver tas om hand.

Regionen underkänner vårt positiva bidrag till samhällsbyggande och demokrati.

Erik Eckerdal
Biskop, Visby stift

Men regeringen har dragit tillbaka propositionen om demokrativillkor för civilsamhället, som byggde på den SOU:n. Blir inte det här lite prematurt?

– Men vi har sneglat på den. Enligt vilka principer ska vi betala skattemedel? Det ansvaret har vi som myndighet alltid att säkra. Där har vi diskrimineringslagen och att det ska finnas möjlighet för alla att delta i de verksamheter som finansieras av skattemedel, säger Meit Fohlin.

Biskopen: Principfråga

Även Visbybiskopen Erik Eckerdal har reagerat på beslutet.

– Det är en principiell fråga. Beslutet är ett underkännande av kyrkornas positiva bidrag till samhället. Detta går inte att särskilja från vilka vi är, nämligen religiösa gemenskaper. I centrum av vad vi är ingår sändningen ut i samhället för att göra gott, säger Erik Eckerdal till Altinget.

Kan man inte göra det utan offentliga medel?

– Det blir problematiskt om man säger ”Ni får driva verksamhet så länge ni inte är religiösa”. Vi är ju religiösa. Jämför det med om man skulle säga till en fotbollsklubb att de gärna får vara det så länge de inte spelar fotboll.

Erik Eckerdal hänvisar dessutom till barnkonventionen, som blev lag i Sverige 2020, där det står om barnens rätt till andlig utveckling. 

Har kyrkorna och civilsamhället gjort sig för beroende av offentliga bidrag?

– Det kan finnas sådana aspekter. Men i Visby stift mottar inte vi några pengar från kultur och fritid. EFS scoutverksamhet tar emot några tiotusen kronor. Men regionen underkänner vårt positiva bidrag till samhällsbyggande och demokrati. Det motsäger också Överenskommelsen från 2008. Där sa man att om civilsamhällets organisationer ska kunna bidra till demokratin, måste de få verka utifrån sin egen identitet, säger Erik Eckerdal.

Vägen framåt

Altinget har bett SKR:s jurister om en intervju, men de vill i nuläget inte kommentera då frågan är ”för medlemsnära”.

Förvaltningsrätten i Stockholm uppger att de har bett Region Gotland att ge sin version av saken i ett yttrande senast den 2 juni. Regionstyrelsen planerar att behandla frågan den 30 maj.

Det är oklart när Förvaltningsrätten i Stockholm tar upp fallet, men dess generella målsättning är en handläggningstid på fyra månader.