Förslag: Inför en ”växeltelefon” till hela det civila samhället

Förslaget lanseras i en rapport från Nysta, civilsamhällets nystartsgrupp för ett nytt samhällskontrakt, som släpps under onsdagen. Rapporten heter ”Stärkta förutsättningar för civilsamhället”.

Fryshusets vd Johan Oljeqvist har lett arbetet. Han förklarar tanken bakom förslaget.

– Det är ofta som politiker frågar: ”Vem ringer vi då?” Vi tror att civilsamhället behövs och att man behöver uppmuntra människor engagera sig mer i samhällsfrågorna. Men om vi ställer de kraven måste vi också göra oss tillgängliga, säger Johan Oljeqvist till Altinget.

Risk för slumpartat urval

Han menar att det annars lätt bara blir ett slumpartat samtal till Fryshuset, Rädda barnen eller någon lokal organisation när politikerna ska involvera civilsamhället.

Samtidigt är tanken inte ny, och den har inte alltid varit så populär.

– Tidigare har alla liknande idéer fallit på att vi i civilsamhället är så olika, och den mångfalden är grejen på ett sätt. Men nu är vi redo att se bortom våra olikheter för att få en dialog med det offentliga, säger Johan Oljeqvist.

Hämtat in synpunkter

– Vi har lyssnat in ett 100-tal gräsrotsorganisationer. Jag har aldrig tidigare hört så många säga: ”Vi måste göra oss tydligare. Politiken där vi befinner oss har ingen kontakt med civilsamhället”. Så det här behövs på nationell, regional och lokal nivå.

Det finns inte ett enda växelnummer till myndigheter och politiker, varför då för civilsamhället?

– Nej, det finns också en fördel med att det inte är helt linjärt. Vi ska värna mångfalden, och det är därför vi säger ”växelnummer” – man måste veta vägen in.

Är det huvudsakliga problemet att politiker och tjänstemän inte vet vart de ska vända sig eller att de kommer på er för sent i processen?

– Det stämmer nog att vi i bästa fall kommer in i utförarfasen. Då kommer man på ”Ooopps! Nu har vi bestämt vad som ska göras, hur kommer vi nu i kontakt med medborgarna. Just ja, civilsamhället!”.

Varför, tror du?

– Kunskapen om civilsamhället minskar. För 30 år sedan hade de flesta politiker varit aktiva i någon ideell organisation eller i folkrörelser. Nu ser man oss vid kriser, men sedan försvinner vi bort igen. Så ja, vi glöms bort, men man glömmer inte det som finns i strukturerna. Så vi måste in i strukturerna, säger Johan Oljeqvist.