Debatten om gigekonomin har gått varm, inte minst i ljuset av pågående diskussion kring EU-regleringar. Arbetsmarknaden har skakats om i grunden, och viktiga regelverk såsom socialförsäkringssystem har inte hängt med. En ny verklighet kräver nya trygghetssystem. Men här aktualiseras även strukturella frågor om den övergripande trenden där många väljer bort traditionell anställning till förmån för högre grad av självbestämmande och frihet.

Att arbetsmarknaden förändras och att gamla sanningar om hur arbete ska organiseras ifrågasätts är i grunden positivt. I synnerhet när det är pådrivet av arbetstagares behov. Trots detta avfärdas ofta den uppdragsbaserade arbetsmarknaden lättvindigt som påtvingade jobb eller ett nödvändigt ont.

En orsak till det är att man i det paraplybegrepp som ofta benämns gigekonomin inte gör någon skillnad på arbetstillfällen eller formerna för arbetstagares sysselsättning. Det skapar missförstånd om vad uppdragsbaserat arbete – eller ”gig” om man så vill – faktiskt är.

Plattformsarbete har kommit att prägla bilden av uppdragsbaserat arbete. Det är en bildsättning som är förtjänt i vissa avseenden, oförtjänt i andra. Förtjänt för att det föreligger stora utmaningar i utvecklingen av arbetstagares villkor som av goda skäl har uppmärksammats och granskats. Oförtjänt för att det bor mycket mer i uppdragsbaserat arbete, däribland schyssta jobb som svarar upp mot branschers och individers efterfrågan på arbetstillfällen med en planerad början och ett slut.

Att många, medvetet eller omedvetet, blundar för det senare är olyckligt, för en endimensionell syn på den uppdragsbaserade arbetsmarknaden missar de drivkrafter som arbetstagare ger uttryck för. Det går också stick i stäv med underliggande makrotrender, där bland annat digitalisering och nya konsumtionsbeteenden synliggjort nya behov och möjligheter på arbetsmarknaden.

Själva företeelsen att arbeta i uppdrag – oavsett om det kallas giggande, frilansande eller egenanställning – har inget att göra med var man söker jobbet eller hur det förmedlas. Genom att likställa uppdragsbaserat arbete med plattformsekonomin skapas en felaktig bild som inte speglar marknaden för uppdragsbaserat arbete.

Misslyckandet med att göra definitionen rättvisa sätter också krokben för utvecklingen av hållbara villkor. Behoven och lösningarna kan se olika ut om det handlar om en kulturarbetare som arbetar på uppdrag inom ramarna för en produktion eller en digital nomad som kodar på distans.

Avigsidorna måste aviseras

För det är viktigt att poängtera: att nyansera bilden av uppdragsbaserat arbete innebär inte på något sätt att vi ska bromsa arbetet med att adressera gigekonomins avigsidor. Anställningstrygghet och ändamålsenliga regleringar måste komma på plats. Men då räcker det inte att nöja sig med svepande beskrivningar där uppdragsbaserat arbete reduceras till bud som transporterar mat från restauranger.

...att göra gällande att ökad flexibilitet endast är pådrivet av företagens behov är att göra arbetstagare en björntjänst

Insatser som tillser den enskilde arbetstagarens ställning behöver växlas upp, med hårdare krav på företagen och andra aktörer som är verksamma på den uppdragsbaserade arbetsmarknaden. Även vi som egenanställningsföretag har ett jobb att göra i vår bransch, där vi haft exempel på att löften om goda villkor nyttjas i marknadsföringssyfte men saknar substans i praktiken. Det är bland annat mot bakgrund av detta vi i Egenanställningsföretagens branschorganisation tillämpar en auktoriseringsprocess och framtagna riktlinjer för våra medlemmar för att ge de som arbetar uppdragsbaserat samma möjlighet till kollektivavtal, a-kassa, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring och tjänstepension som de som är tillsvidareanställda.

Arbetsmarknaden måste utvecklas

En naturlig konsekvens av att personer börjar värdesätta annat och att omvärlden rör på sig är att den traditionella modellen med heltidsarbete på en och samma plats utmanas. Det kan man tycka vad man vill om, men att göra gällande att ökad flexibilitet endast är pådrivet av företagens behov är att göra arbetstagare en björntjänst.

Arbetsmarknaden behöver utvecklas i takt med tiden. Det sker med fördel genom att bejaka det som är positivt, samtidigt som man tar itu med nya inslag som kräver påsyn. Flexibilitet för företag ska inte ske på arbetstagarens villkor, liksom att oförmågan att ta till sig förändringar i synsätt och behov inte ska begränsa arbetstagares möjligheter.