Edholm måste ändra Skolinspektionens ensidiga uppdrag

Nästan alla lärare med några års yrkeserfarenhet har varit med om att få besök av Skolinspektionen. Det är tveeggat, å ena sidan kan Skolinspektionen i bästa fall vara en garant för att eleverna ska få den skolgång de har rätt till. Å andra sidan tar inspektionerna tid och kraft från lärarnas huvuduppgift – att undervisa och utveckla undervisningen – och riskerar dessutom att ta över lärarnas professionella utvecklingsansvar. Det är med andra ord synnerligen angeläget med rätt fokus i inspekterandet. Där brister det i dag.

Rikta kritiken rätt

Ett illustrativt exempel är Skolinspektionens nyligen presenterade granskning om att skolor lägger stort fokus på elever som riskerar att inte nå målen, men missar de elever som ligger långt fram. Kritiken har udden mot lärarna – inte mot de bristande förutsättningar som skolhuvudmännen ställer till lärarnas förfogande. Det är tyvärr ofta så Skolinspektionens granskningar uppfattas. Även av huvudmännen, trots att det är just de kommunala och fristående huvudmännen som är ansvariga.

Skuggan ska inte i första hand falla på Skolinspektionen. Det grundläggande problemet är att regeringen har gett Skolinspektionen ett uppdrag där granskningen inte riktas mot förekomsten av tillräckliga resurser och faktiska förutsättningar för undervisningen. I stället granskas undervisningen som sådan. Lärarfacken har länge påtalat det bakvända i att Skolinspektionen inte har till uppgift att inspektera vilka faktiska förutsättningar som ges till rektorer och lärare att ta sitt yrkesansvar. Men ensidigheten i Skolinspektionens uppdrag har bestått.

I grunden är det problematiskt med en myndighet som inte granskar de förutsättningar som huvudmännen ställer till lärarnas förfogande.

Regeringen bör ändra på detta och ett embryo till förändring går att spåra i Tidöavtalet. Avtalet öppnar för ändringar i författningar och myndighetsuppdrag just för att säkra omfattningen av faktorer som elevhälsa, skolbibliotek och läromedel. Skolminister Lotta Edholm (L) bör gå vidare på den inslagna vägen och skifta fokus i Skolinspektionens uppdrag.

Myndigheten granskar inte förutsättningarna

Lärare måste ha tid att för- och efterarbeta undervisningen, men lärares undervisningstid saknar en robust nationell reglering i dag. Det gäller även en rad andra kvalitetsfaktorer såsom lärartäthet, bemanning med behöriga lärare, kompetensutveckling, omfattning av elevhälsa och specialpedagogiskt stöd.

Ingenting av detta är i dag föremål för statliga regleringar och kan följaktligen inte heller följas upp med tillräcklig kraft. Inte ens för grupp- och klasstorlekar – som betyder mycket, framför allt när barnen och eleverna är yngre – finns det några nationellt bindande regler som skulle kunna föranleda Skolinspektionen att rikta kritik mot huvudmannen.

I grunden är det problematiskt med en myndighet som inte granskar de förutsättningar som huvudmännen ställer till lärarnas förfogande. Skolinspektionens nuvarande inriktning riskerar att dels öka arbetsbelastningen för lärarna, dels underminera lärarprofessionens status. Detta eftersom det är tjänstemän på en myndighet som ges stora maktmedel att bedöma undervisningen.

Kontrollera huvudmännen

Det är inte lärarprofessionen som ska stå i fokus för statens kontroll av skolväsendet. Statens uppgift måste i stället vara att kontrollera dem som fått ansvaret att bedriva skolverksamhet. Skolministern behöver ta initiativ till ett nytt synsätt på statens styrning av skolväsendet. En styrning som inte griper in och beskär lärarkårens professionella autonomi, utan i stället riktas mot huvudmännen. Det vore ett välkommet steg för att öka det statliga ansvaret för skola och utbildning.