Därför behöver politiken snabbutreda energitorven

Det är något skevt med den svenska energidebatten. Trots att Sverige har gott om inhemsk biomassa i form av trädbränsle och långsamt förnybar – icke-fossil – torv riktas fokus ensidigt på förbränning av sopor/avfall i bioenergiläggningarna i de politiska diskussionerna. Detta skapar en energipolitik som inte utgår från Sveriges möjligheter till en grön omställning. I stället fokuserar debatten på ett redan stort importberoende av sopor och avfall till bioenergi.

Politikerna duckar

Avfallet som Sverige importerar består till stor del av plast som tillverkats med fossil olja samt andra sopor med oklart ursprung. Enligt Svebios färdplan Bioenergi har så mycket som 40 procent av avfallet ett fossilt ursprung.

Trots denna stora, fossila import och användning av avfall duckar politikerna både för en ordentlig genomlysning av problematiken kring avfallsförbränningen och importen, vilken dessutom kräver fossila transporter till Sverige. Och vad värre är, politikerna duckar också för Sveriges så viktiga råvaror i form av egen, icke-fossil och lagringsbar biomassa. Detta gör att vi i Sverige inte får den energilösning som vi faktiskt förtjänar.

Och vad värre är, politikerna duckar också för Sveriges så viktiga råvaror i form av egen, icke-fossil och lagringsbar biomassa.

När de inhemska resurserna inte tas tillvara eller värderas tvingas energipolitiken in i en återvändsgränd där avfallsförbränning och fossil naturgas diskuteras mer än energitorv som är inhemsk, lagringsbar och icke-fossil. Faktum är att energitorven snart inte kommer att finnas kvar som en inhemsk och effektiv energiråvara och då inte minst för Sveriges beredskap vid säkerhetskriser som den vi nu upplever.

Snabbutred energitorven

Därför har Branschföreningen författat ett upprop till energiministern Khashayar Farmanbar (S) och riksdagens näringsutskott om att energitorven måste snabbutredas innan det är för sent. Energibolagen larmar nämligen om att situationen är oerhört akut för att de måste avveckla energitorv. Samtidigt kommer energibolagens egna torvtäkter att stängas för produktion och våtläggas utan att torven först tas till vara.

Värden för miljarder kronor raderas därmed också från kommunernas tillgångar. Ett enormt resursslöseri med både råvara och ekonomiska medel. I och med våtläggningen är möjligheten att nyttja torven i framtiden för alltid förstörd. Poängteras bör att våtläggningen av de stora torvtäkterna i norra Sverige sker utan att forskarna är eniga om att den gigantiska våtläggningen är bra för klimatet.

Inga garantier finns för att våtläggningen inte kommer att resultera i andra utsläpp i form av metan samt stora risker för försumpning av kringliggande miljöer såsom produktiv angränsande skogs- och jordbruksmark, vilket kommer påverka markägarna.

Klimatneutral konkurrenskraft

Bioenergi och elektrifiering är de två huvudspåren för att skapa ett fossilfritt Sverige och ett näringsliv med klimatneutral konkurrenskraft enligt Fossilfritt Sverige och IVA:s projekt Vägval för klimatet. Det är dags att politikerna sätter sig in i bioenergin från träd och torv och vad den betyder för Sveriges förmåga till en grön omställning och att klara landets beredskap vid hot som vi just nu upplever från närområden. Ingen beredskap finns heller för klimatförändringar som bidrar till stora bekymmer att få fram tillräcklig mängd råvara, såsom säsongen 2017/2018.

Närproducerad och närodlat energi

Ytterligare en faktor är att torven som skördas i Sverige är närproducerad och produceras i glesbygder och så kallade avfolkningsbygder. Detta stärker möjligheterna för människor och företag att leva och verka på landsbygden samt påskyndar en grön omställning i hela Sverige.

Den för grönsaker så viktiga etiketten ”närodlat” och närproducerat gäller även för den svenska, hållbart skördade energitorv som används i närområdet. Att inte belasta klimatet med långväga, fossila importer måste komma in i klimatdiskussionerna.

När energitorven försvinner har Sverige inget lagringsbart, närproducerat biomaterial för energiproduktion vid kris och beredskap. Likheten med cementkrisen är slående. Och ingen politiker kan säga att hen inte visste något när krisen kommer.