Centerstudenter: Politikernas protektionism skadar Sverige

När varor inte korsar gränser gör soldater det. Det är ett talesätt som länge har varit bärande i utrikespolitiken. Det har däremot aldrig inneburit att länder som handlar med varandra aldrig krigar, enbart att sannolikheten minskar eftersom kostnaderna ökar.

Statliga stödpaket och subventioner

I dag har talesättet alltmer kommit att avfärdas som en gammal och naiv åsikt. Handel har ersatts av statliga stödpaket och interventionism med nationell säkerhet eller klimatet som argument. I Sverige har regeringen öppnat upp för en mer ”aktiv industripolitik”, vilket innebär att svenska staten ska ta en mer aktiv roll i att stödja och subventionera svenska företag. Den inslagna vägen är tydlig och det finns en stor risk att de politiker som väljs under supervalåret kommer att spä på utvecklingen.

Beroendet av Kina lyfts ofta som en svaghet och har varit drivkraften bakom många av de industristöd och andra protektionistiska åtgärder som hittills vidtagits. Här brukar klimatargument lyftas in eftersom Kina närmast har ett monopol på sällsynta jordartsmetaller, vilket behövs i den gröna omställningen. Men den bästa, och enklaste, åtgärden är inte att stoppa handeln med Kina. Det är helt enkelt att länder med stora tillgångar, exempelvis Sverige, gör det lättare att bryta metaller. Det behövs inga statliga stöd, bara färre miljöbalkskäppar i hjulen.

Frihandel stärker svensk säkerhet

I debatten om Kinas dominans glöms ofta en annan viktig aspekt: att beroendet går åt båda håll. Om det inte vore för Kinas omfattande handelsrelationer med väst hade Taiwan med stor sannolikhet inte kunnat agera som en de facto självständig stat. Detsamma gäller det väldigt lågmälda kinesiska stödet för Ryssland, som med stor sannolikhet hade varit mer omfattande om det inte innebar en risk för sanktioner och ekonomiska repressioner för Kina.

Avsaknad av frihandel är en stor säkerhetsrisk.

Med det sagt finns det samtidigt goda skäl att inte göra sig överberoende av enskilda aktörer, såsom varit fallet med stora delar av Centraleuropa och rysk gas. Det är därför positivt, inte minst ur strategisk synvinkel, att diversifiera handeln med komplexa och långa varukedjor från flera länder. På så sätt får vi ett ”fuck-off-kapital”, eller snarare en ”fuck-off-frihandel”, som gör att vi kan strypa handels- och pengaflöden med vissa länder när det krävs.

Det som många glömmer är att det är marknadsliberalism och frihandel som skapar diversifiering och komplexa varukedjor, inte protektionism eller statliga planer. På samma sätt är självförsörjning i händelse av krig ett dåligt argument för protektionism. Om den inhemska produktionen, hur stor eller liten den än är, slås ut, måste det kunna kompletteras eller ersättas av handel. Avsaknad av frihandel är en stor säkerhetsrisk.

Protektionism ett dåligt klimatargument

Vi bör också motsätta oss tanken att enbart handla med ”snälla” länder. Dels för att vi förlorar ett kraftfullt verktyg, dels för att vi riskerar att bli mer utsatta. Förra månaden var Macron på besök i Sverige, däribland i Lund. Det kan vara lätt att glömma att Frankrike under pandemin konfiskerade produkter som kunde användas för att bekämpa viruset, även det som bara skulle färdas genom landet till annat EU-land. I stället var det länder som Kina, Sydkorea och Japan som gjorde att Sverige till slut fick sina munskydd, eftersom Ostasien var i en annan fas av pandemin än Europa.

Argumenten om protektionism för säkerhetens och klimatets skull faller platt när man inser att frihandel gynnar båda. Frihandel ger oss välstånd, spridning av nya produkter och tekniker att bekämpa klimatförändringarna med. Det ger oss också muskler som kan nyttjas mot skurkstater och säkrar vår försörjning i händelse av kris eller krig.

Efter att liberaler vann globaliseringsdebatten har vi lämnat walk-over och inte brytt oss om att försvara frihandeln i tron om att just den vinsten skulle bestå. Samtiden har utmanat även den vinsten. Därför måste vi för världens väl åter ta strid för ökad frihandel och mot protektionistiska tendenser – för hela världsbefolkningens skull.