Carlsson (KD): Situationen för resursskolorna är akut

Ingen elev ska hållas tillbaka eller lämnas efter av svensk skola. Det behöver finnas väl fungerande alternativ för elever med de största stödbehoven. Av den anledningen är vi många som frustreras över att så många elever blir utan det stöd de behöver, och att förutsättningarna att bedriva resursskola i Sverige är så bristfälliga.

De fristående resursskolorna hotas i dag av att skollagen och reglerna om tilläggsbelopp inte är anpassade till deras särskilda förutsättningar eller elevernas behov. Systemet för att erbjuda stöd till eleverna med de största stödbehoven fungerar helt enkelt inte.

En oförutsägbarhet skapas

En svårighet för den här typen av resursintensiva skolor är att antagningen till en fristående resursskola sker först. Därefter gör kommunen bedömningen av elevernas behov och skolans rätt till tilläggsbelopp för de enskilda eleverna. Detta skapar en oförutsägbarhet för resursskolorna, men samma problem drabbar inte nödvändigtvis kommunens egen resursverksamhet. De kommunala skolorna har nämligen möjlighet att först bedöma elevernas stödbehov, och därefter besluta om placering i en särskild undervisningsgrupp.

Situationen för resursskolorna är akut, och lagstiftningsarbetet för att säkerställa att eleverna med de största behoven kan få det stöd de behöver, borde redan ha börjat.

För att tilläggsbelopp ska kunna beviljas måste resursskolorna precis som alla andra friskolor både precisera den enskilda elevens behov och vilka åtgärder samt kostnader som man knyter till den enskilde eleven. På en resursskola har dock alla elever stort stödbehov och hela verksamheten är byggd runt dem. Det kan därför i vissa fall vara svårt att koppla vissa stödinsatser och kostnader till en enskild elev, då många elever drar nytta av samma typ av stödinsats. En annan svårighet är att alltför många kommuner och domstolar sätter upp så höga beviskrav för att påvisa elevens stödbehov att tilläggsbeloppen sällan utbetalas.

”Ett dubbelt svek”

Alltför många kommuner gör bedömningen att en stor andel av resursskolornas ansökningar om tilläggsbelopp behöver avslås.

För vissa elever innebär detta ett dubbelt svek. Först misslyckas den kommunala skolan med att erbjuda det stöd eleven behöver i sin egen verksamhet. När eleven sedan söker sig bort från den kommunala skolan så misslyckas kommunen igen, fast då med att utbetala det stöd som hade krävts för att eleverna ska kunna få det stöd de behöver på resursskolan.

Så här kan vi inte ha det.

Regeringen gör inte tillräckligt

Statliga utredningar har de senaste åren konstaterat ”att dagens bestämmelser och ordning för beslut om tilläggsbelopp för elever i fristående skolor som har ett omfattande behov av särskilt stöd behöver utredas vidare” (SOU 2020:28), och att ”både tillämpningen av bestämmelserna och hanteringen av ansökningar skiljer sig betydligt mellan kommuner” (SOU 2020:42). Regeringen har däremot inte varit beredd att göra tillräckligt.

I maj tog Kristdemokraterna och Moderaterna därför initiativ till ett utskottsinitiativ om att ge resursskolorna en egen definition i skollagen och en hållbar finansiering som är bättre anpassad efter resursskolornas särskilda förutsättningar. Behandlingen av förslaget blev dessvärre en besvikelse då den rödgröna regeringen, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna valde att rösta nej till förslaget.

Vår kamp för att rädda resursskolorna fortsätter dock.

En akut situation

Socialdemokraterna säger sig ofta vilja vara solidariska med samhällets utsatta, så varför har inte utbildningsminister Anna Ekström (S) påbörjat ett lagstiftningsarbete för att både ge resursskolorna en egen definition i skollagen, och en hållbar finansieringsmodell?

Situationen för resursskolorna är akut, och lagstiftningsarbetet för att säkerställa att eleverna med de största behoven kan få det stöd de behöver, borde redan ha börjat.