Brottslig avfallsverksamhet måste stoppas – men regeringen missar målet

Visst ska vi ha ordning och reda i avfallshanteringen. Vi har sett allt för många exempel på oseriösa aktörer, som lagrar osorterat avfall till synes utan avsikt att behandla det, eller som gräver ner återvinningsrester fulla av tungmetaller.

Brottslig avfallsverksamhet måste stoppas. Den sortens agerande skadar såväl människor och miljö som tilltron till avfallshanteringen, det utgör också ett av de största hoten mot cirkulär ekonomi. Men flera av regeringens förslag till regeländringar i den promemoria som nu remitterats missar målet. De riskerar i stället att drabba seriösa verksamheter i form av oproportionerligt ökad administration utan att med säkerhet hindra brottslig verksamhet. Det finns bättre vägar att välja.

På en punkt ger dock Avfall Sverige och Återvinningsindustrierna regeringen rätt: Det är bra att ställa krav om ekonomisk säkerhet, det kan sålla bort de mest oseriösa verksamheterna.

Bekymrande förslag

Andra förslag gör oss mer bekymrade. Att begränsa hur mycket avfall som får lagras och att myndigheterna godtyckligt kan gå in och kräva att material ska skickas till behandling är exempel där regeringen skjuter över målet. Det minskar seriösa aktörers möjligheter att bedriva en miljöriktig avfallshantering och innebär en dramatiskt ökad administrativ börda för seriösa verksamheter, samtidigt som brottsliga verksamheter kan undkomma dessa regler på samma sätt som i dag.

Med rätt förutsättningar kan vi sålla bort de ruttna äggen och ge de friska krafterna bättre möjligheter att utvecklas.

Kravet på att varje brottsmisstanke skyndsamt ska anmälas kan låta bra. Men i realiteten är det inte senfärdiga åtalsanmälningar som gör att miljöbrott inte beivras i större utsträckning. Problemet är snarare att anmälningar blir liggande hos polis och åklagare på grund av för lite resurser att hantera dessa ärenden.

Promemorians konsekvensutredning redogör inte närmare för var det brustit i de ärenden som uppmärksammats på senare tid. Det är synd, för en analys av fallen med Think Pink och Urecycle visar tydligt att det inte är fel på lagstiftningen utan på efterlevnaden och kontrollen. Utmaningen ligger i miljöbalkens tonvikt vid verksamhetsutövarens egenkontroll i kombination med avsaknad från tillsynsmyndigheternas sida av egna provtagningar och uppföljningar av att inlämnade uppgifter stämmer.

En sund avfallshantering

Alltså – det är bra att regeringen agerar, men oseriösa aktörer stoppas inte av ökad administration. Tre förslag skulle däremot föra oss närmare en helt igenom sund avfallshantering:

• Stärk tillsynen. Tydligare befogenheter och bättre möjlighet att finansiera experthjälp skulle göra det möjligt att ta in revisorer för att identifiera ekonomisk brottslighet eller hyra in drönare för att beräkna avfallsmängder. Ge gärna länsstyrelserna en mer aktiv roll i tillsynsarbetet, det skulle skapa likvärdiga bedömningar oavsett var i landet en verksamhet finns.
• Krav på bakgrundskontroll av företrädare för avfallsverksamheter bör utredas, om kraven på ekonomisk säkerhet inte får det genomslag som förväntas.
• Låt avfallsbranschen ta aktiv del i det breda myndighetssamarbete som inletts för att stoppa brottsliga aktörer. Många av de svagheter som regeringens promemoria uppvisar hade kunnat undvikas om förslagen hade arbetats fram i samverkan med branschens aktörer. Vi, om några, vet hur avfallshanteringen ska gå till. Vi kan detaljerna.

Med rätt förutsättningar kan vi sålla bort de ruttna äggen och ge de friska krafterna bättre möjligheter att utvecklas.