Avgörande att politikerna får med alla perspektiv i skogsfrågan

Dagligen kommer det utspel och inlägg om skogens klimatnytta. Varje inspel har i princip lett till kommentarer från något annat läger med helt motsatta argument och slutsatser. Hur kan det vara så? Förklaringen är att varje aktör utgår ifrån sitt eget systemperspektiv.

De flesta av aktörerna tycks ha insikten att om vi ska klara klimatkrisen så måste skogsbruket och skogsnäringen netto binda maximalt med kol under de närmaste 30 åren och sedan minst ligga kvar på den nivån. Men varje aktör är sin egen profet och har sin egen lösning.

Skogsindustrierna om kolskulden

Ett exempel är Skogsindustriernas rapport om kolskulden författad av Peter Holmgren, en pedagogiskt bra rapport med utgångspunkt från det systemperspektiv som använts, nämligen Skogsindustrins volymorienterade systemperspektiv (massa- och pappersindustrins perspektiv).

Fokus är på den så kallade kolskulden efter avverkning och att den inte är relevant för brukad skog och att obrukad skog är dåligt på lång sikt för kollagringen. Detta är dock inte det mest centrala i klimatfrågan när det gäller brukad skog.

Resultaten i Holmgrens modell är i stort och principiellt riktiga med det valda systemperspektivet. Men det finns frågetecken och brister i transparens i delar av beräkningarna.

Det finns flera systemperspektiv som måste beaktas och därför är rapporten bara ett sätt att se på frågan om skogens klimatnytta.

Substitutionsfaktorn osäker

Det är bland annat oklart hur den så kallade substitutionen, det vill säga hur skogsprodukter ersätter fossila utsläpp. Till exempel att trähus ersätter hus av betong och stål och papper ersätter plast. Vi misstänker att denna effekt är överskattad bland annat på grund av att den så kallade substitutionsfaktorn förenklat tillämpas på all avverkad biomassa och är för hög och dessutom sjunker med tiden.

Substitutionen med långlivade träprodukter är mer än knepig. Träpallar räknas som långlivade men har bara en livstid på mindre än tre år och cirka 20 procent av Europas sågverksproduktion är just träpallar. Om vi bygger en ny träbyggnad, är det en extra träbyggnad eller ersätter den verkligen en byggnad av betong och stål? Det krävs stor kunskap om konsumtionsmönstren för att uppskatta substitutionsfaktorn någorlunda rätt. Det krävs kunskap om vad som faktiskt är de möjliga alternativa materialen i dag och i morgon.

Använd substitutionsfaktor i rapporten förutsätter att de kortlivade skogsindustriprodukterna (papper, tidningar, kartong, etcetera) ersätter fossila emissioner. Den stora volymen av dessa sortiment är kartong. Huvuddelen av detta används i förpackningar som har kartong som enda förpackningsalternativ och kan därför inte sägas ersätta fossilbaserade produkter. Det är bara en mindre del som ersätter plast.

Sammantaget leder detta till en överskattning av skogens klimatnytta genom substitution.

Business as usual i skogen?

Studien bygger på historiska data och har ’verifierats’ vad gäller framtiden med ett business as usual-scenario från Skogsstyrelsen som bygger på en utveckling som är den samma som den historiska utvecklingen. Men det är framtiden som är intressant vad gäller klimatpolitiken och en sak är säker – framtiden kommer inte att bli som historien inte minst med tanke på förväntade klimatförändringar.

Författaren av rapporten säger själv att det föreligger stora osäkerheter i delar av data som använts. Genomgående lider den här typen av analyser bristen på skattningar av osäkerheter och känslighetsanalyser. Den sammantagna och integrerade osäkerheten för hela det valda systemperspektivet är mycket stor och måste kvantifieras. Annars vet inte beslutsfattare vad de beslutar om.

Rapporten är statisk vad gäller synen på hur vi sköter skogen, nämligen att vi ska fortsätta med precis samma politik och skötsel som vi har i dag. Men de hårda gallringarna och sänkta slutavverkningsåldrar minskar kollagringspotentialen, markägarens lönsamhet och biodiversiteten.

Förändrad skogsskötsel ger betydande kollager

Utredningen Vägen till en klimatpositiv framtid har belyst vad förlängd slutavverkningsålder kan betyda för kolbalansen. Man valde ut äldre skog och därmed med högre naturvårdsvärden omfattande 3,8 miljoner hektar och förlängde omloppstiden med cirka 30 år. Det resulterade i en ökad kolsänka med 2 miljoner ton koldioxid per år under 100 år. Under de första 50 åren minskade virkesflödet med cirka 2 procent, men under perioden 50-100 år var det oförändrat.

Det pågår andra försök att med SLU:s beräkningssystem Heureka visa på vad ett skogsbruk med lägre gallringsuttag och förlängda omloppstider betyder. Beräkningarna utförs för verkliga fastigheter och är baserade på existerande skogsinnehav.

När man utgår från existerande fastigheter så är resultaten väldigt mycket avhängiga av det ingående skogstillståndet och analyserna är inte avslutade. Men de visar på betydande kolinlagringsvinster och ekonomiska vinster för skogsägaren jämfört med dagens skogsskötsel. Den ekonomiska vinsten ligger i en ökad och grövre timmerproduktion som är skogsägarens största intäktskälla. Detta leder också till större andel långlivade produkter jämfört med dagens skogsbruk.

Ersättning för kollagring

Lägger man till ett möjligt ersättningsbelopp, som motsvarar dagens pris i EU:s utsläppshandel, för den ökade kollagringen (kronor per ytterligare inbunden ton koldioxidekvivalent) jämfört med dagens skogsbruk så skulle det mer extensiva skogsbruket vara dubbelt så bra som ett gödslingsalternativ både ur kollagrings- och ekonomisk synpunkt.

Detta är ett skogsägarperspektiv på kollagringen (och kanske ett sågverksperspektiv) som skiljer sig markant från Skogsindustriernas presenterade systemperspektiv. I skogsägarperspektivet är det inte frågan om att maximera avverkad volym utan att maximera intäkter med betydande ökad kollagring som en följd.

Fler perspektiv som måste med

Det finns således fler systemperspektiv som måste beaktas och är inte inkluderade i Skogsindustriernas rapport:

• Koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären: Utgångspunkten måste vara ett perspektiv om vad ’atmosfären ser’ i form av koncentrationer av växthusgaser i atmosfären. Detta perspektiv måste renodlas och inte blandas med andra perspektiv och ett viktigt fönster är de närmaste 30 åren.
• Ekologiskt systemperspektiv: Skogsindustriernas systemperspektiv saknar (som man själv pekar på) det ekologiska perspektivet. I verkligheten måste effekterna på den biologiska mångfalden (som är en lika stor existentiell fråga som klimatet), andra kritiska miljövärden, vatten och landskapsaspekter beaktas.
• Ekonomiskt systemperspektiv: Jag har redan pekat på att det finns ett annat ekonomiskt mer intressant alternativ för den enskilde och privata skogsägaren. Man måste också beakta skogsindustrins framtida konkurrenskraft och produktionsmönster. För närvarande ersätts den minskande pappersproduktionen med huvudsakligen ökad massaproduktion. De fossila produkterna kommer också att utvecklas och innehålla mindre och mindre fossilt. Hur påverkas den framtida besöks-och rennäringen samt friluftslivet av skogsbruket? Vad blir det framtida bidraget till samhällsekonomin och ett hållbart samhälle? En utveckling av en marknad för kollagring i skogen kan vara ett viktigt instrument.
• Det juridiska systemperspektivet: Vad betyder internationella åtaganden och vad betyder EU:s klimatlag? EU säger att man ska vara klimatneutral till 2050 och då försvinner den så kallade substitutionseffekten för den regionen. Tecken tyder på att cirka 70 procent av världens länder kommer att implementera liknande lagar. Då kan vi bara tillgodoräkna oss substitutionseffekter på en mycket mer begränsad marknad.
• Socialt systemperspektiv: Skogens framtida klimatnytta är en fråga om många komplexa och dynamiska sociala samband och loops som är svåra att uppskatta men avgörande för åtgärdernas genomförande och för att få en hållbar social välfärd. För att få social rättvisa och undvika icke önskade sido-effekter är det viktigt att processerna är inkluderande och välinformerade. Utan samhällets acceptans för åtgärderna inom skogspolitiken blir skogens klimatnytta begränsad.

Politikerna måste se helheten

Skogsindustrierna har presenterat en rapport som är en viktig komponent om skogens roll och klimatet. Men den är baserad på ett systemperspektiv och det finns flera systemperspektiv som måste beaktas och därför är rapporten bara ett sätt att se på frågan om skogens klimatnytta.

Det föreligger en herkulisk uppgift i att få beslutsfattare och politiker att beakta alla relevanta systemperspektiv av frågan om skogen och dess klimatnytta samt att beakta att klimatnyttan är bara en av flera komponenter i ett hållbart skogsbruk innan avgörande beslut fattas. Men gör vi inte det riskerar vi att hamna i diket.