Att bestå och hålla för tidens tand

Vid konferensen Folk och försvar häromveckan deltog i år både kungen, kronprinsessan Victoria och prins Daniel. När H.M. Konung Carl XVI Gustaf gjorde entré reste sig samtliga journalister lydigt på pressläktaren.

Kanske kan opinionen kring kungens eventuella pensionsavgång sammanfattas i: svenskarna tycker att kungen ska abdikera – bara inte just nu?

Jodå, även i denna notoriskt icke-imponerade yrkeskategori – åtminstone är väl det självbilden – finns uppenbarligen en påtaglig respekt för kungahuset. Därför har förstås också intresset för det förestående danska tronskiftet varit stort i Sverige.

Starkt stöd för kungahuset

Frågan om huruvida kungen borde ”gå i pension” och lämna över till sin förstfödda är heller inte ny, utan har väckts då och då genom åren, inte minst genom att opinionsinstituten mäter folkets inställning i frågan. Frågan väcktes så sent som i september, när Carl XVI Gustaf firade 50 år på tronen och Dagens Nyheter publicerade en mätning som visade att en tydlig majoritet av svenskarna (62 procent) är för det svenska statsskicket och vill ha kvar kungahuset och monarkin, vilket även senaste SOM-mätningen visade.

DN-mätningen visade emellertid också att allt fler anser att han bör lämna över till kronprinsessan Victoria. 38 procent menade att han bör sitta kvar, medan 43 procent ansåg att han skulle kliva av. Efter danska drottning Margrethes meddelande vid nyår om att hon abdikerar verkar stödet för vår svenske kung ha ökat. Enligt Demoskop tycker nu 46 procent att Carl XVI Gustaf ska sitta kvar, medan 37 tycker att det är dags att lämna.

Kungen ska abdikera – sen

Och om sanningen ska fram så är väl detta helt enkelt en siffra som har fluktuerat lite, men ändå varit hyfsat beständig över många år. Kungen är populär, kronprinsessan också. Kanske kan opinionen kring kungens eventuella pensionsavgång sammanfattas i: svenskarna tycker att kungen ska abdikera – bara inte just nu?

Överlag är stödet för kungafamiljen starkt och viljan till förändring ganska låg. Kungahuset tjänar som en konstant i en förändringstid och det uppskattas av många. Detta är sannolikt också något som både kungen och hans tronföljare kronprinsessan Victoria inser. Även med en ny drottning som statschef kommer det mesta vara som vanligt i kungariket Sverige.

Tradition vs. pragmatism

Kungen är traditionellt lagd och vill nog tänka att han ska sitta kvar tills han ”trillar av pinn”, som har varit brukligt. Samtidigt är det mycket som talar för att svensk pragmatism kommer att vinna även här och att Carl XVI Gustaf följer i Drottning Margrethes fotspår så småningom.

Vi lever i en samtid av projektplanering och noggranna förberedelser och hovet är en arbetsplats. Kungahuset kommer väl förr eller senare landa i att tiden är mogen. Då lär det förmodligen matcha både kungens hälsa, kronprinsessans schema – och landa lagom till att medborgarna är sugna på en kunglig högtid. Mer eller mindre är det detta som är uppdraget: att vara uppskattad, bestå och hålla för tidens tand.

Det kan låta enkelt, men hur många på andra upphöjda samhällspositioner är det som lyckas med det?