Att äga sin sexualitet är en mänsklig rättighet – även för den med en funktionsnedsättning

Rätten att uttrycka sin sexualitet och bilda familj må uppfattas som privata frågor. Men för många personer med funktionsnedsättning är detta inte självklart. Som TV4:s Kalla fakta nyligen visade i en granskning blev Amra, som använder rullstol, orosanmäld av socialtjänsten i Göteborg när hon ansökte om utökat stöd för sitt föräldraskap. En förälder som på grund av sin funktionsnedsättning bedöms utifrån andra måttstockar.

Rätt till stöd kring sexualitet 

Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige undertecknade 2008, har kommuner, regioner och myndigheter ett ansvar att tillförsäkra rätten till information och stöd kring sexualitet och familjebildning. I forskningsprojektet Sexualitet – en tillgänglighetsfråga visar jag att så ofta inte är fallet.

Osäkerhet och låg självkänsla ökar också risken för att bli utsatt för övergrepp, särskilt om man inte fått utbildning eller information om sina rättigheter.

Vissa menar att det beror på att det saknas information och kunskap om hur man bäst ska bemöta och arbeta med frågorna – men i mitt resultat framkommer att det tvärtom finns ganska mycket kunskap. I en delstudie kartlade jag tio projekt som genomförts av olika civilsamhällesorganisationer under åren 2000–2020. Min analys visar att upplevelser av hinder för att uttrycka sin sexualitet finns på flera plan:

• Bristande information
  Erfarenheter av bristfällig sex- och samlevnadsundervisning, samt bristfälligt bemötande och stöd inom habilitering, rehabilitering och hälso- och sjukvården är vanliga. Det kan handla om att inte få information om hur ens mediciner kan påverka sexualiteten, eller om hur man kan hantera kroppen och sexlivet efter att ha fått stomi.
• Psykologiska-emotionella hinder
  Många personer med funktionsnedsättning har upplevt mobbning och trakasserier som lett till osäkerhet och låg självkänsla. Detta förstärker osäkerheten kring den egna sexualiteten och vad andra ska tycka och tänka om en. Detta leder också till osäkerhet att utforska sin egen kropp och sexualitet.
  Osäkerhet och låg självkänsla ökar också risken för att bli utsatt för övergrepp, särskilt om man inte fått utbildning eller information om sina rättigheter. Detta kan ske i samband med dejting, i nära relationer eller av yrkesverksamma som ska finnas där för att stödja en i vardagen. Sådana exempel har lyfts även av #Metoo-uppropen #Slutvillkorat och #Slådövörattill.
• Bristande stöd och regler som hindrar
  Många beskriver hur personal eller regler på boendet hindrar dem från att utforska sin sexualitet och att ha relationer. Det kan till exempel finnas regler om att inga partners får sova över. Svårigheterna är ofta ännu större för personer som identifierar sig som HBTQIA.
  Olika lagar och regler styr och begränsar livet för personer med funktionsnedsättning på så många fler sätt än för övriga medborgare. Möjligheten till ett självständigt liv blir mycket mer begränsade.
• Hinder på olika nivåer skapar en komplex situation
  Oavsett vilken typ av funktionsnedsättning det gäller syns genomgående en okunskap om att rätten till sexualitet och att ha relationer är en mänsklig rättighet, det vill säga inte enbart en privatsak – utan i allra hösta grad en politisk fråga. Civilsamhällesorganisationerna har i sina projekt visat på hinder och erbjudit kunskap. Men detta borde inte vara enbart civilsamhällets ansvar.

Många behöver stå till svars

Kommuner, regioner och myndigheter har ett ansvar i enlighet med Funktionsrättskonventionen. Dessutom finns ett ansvar att på samhällsnivå arbeta för att minska fördomar om personer med funktionsnedsättning. I detta sammanhang är det många aktörer som behöver stå till svars för hur de uppfyller sina skyldigheter.