”Allt hade betydelse” – Ing-Marie Wieselgren undvek stuprören
Ing-Marie Wieselgren kombinerade paradoxer: ett politiskt driv med en partipolitisk neutralitet, en obändig förändringsvilja med respekt för de politiska direktivens ramar. Många talar om att förvalta arvet efter henne.
Anders Gustafsson
Redaktör Altinget CivilsamhälleVia samtal med vänner och kollegor framträder bilden av en mångfasetterad gärning. Att Ing-Marie Wieselgren var ovanligt profilerad för att jobba inom offentlig sektor märktes inte minst på de många och personligt hållna reaktionerna från vitt skilda håll, när det stod klart att det var hon som hade mördats i Almedalen.
Ett kvitto på hur hon involverade en mångfald av aktörer i arbetet för barns och ungdomars psykiska hälsa.
Anders Printz, särskild utredare för samsjuklighetsutredningen, jobbade med henne i 20 år. Han uppfattar detta som en mycket medveten strategi, sprungen ur åsikten att om man vill åstadkomma förändring så måste alla delar finnas med. På Linkedin skrev han efter mordet: ”Allt hade betydelse för utvecklingen. Lagar, register, sociala investeringar, forskning, olika professioner, psykiatrins resurser, brukares och anhörigas delaktighet.”
Ing-Marie Wieselgren var psykiater och nationell samordnare för psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Hon var också överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Hennes familj har startat en insamling till förmån för Hjärnfonden. Syftet är bidra till forskning om psykisk ohälsa samt suicidforskning.
På fråga från Altinget svarar SKR att det inte pågår något arbete med att inrätta ett stipendium till hennes minne.
– Hennes ledarskap byggde på att ”Din del är också viktig”, medan man inom förvaltningen ibland kanske tänker att ”Det där är viktigt, men det ingår inte i just det här uppdraget”. Men när hon lade upp strategier så engagerade hon sig i allt från Socialstyrelsens register till att få civilsamhället involverat, säger han till Altinget.
– Hon utgick från målgruppens behov och struntade i konventioner. Men det var också hon som kunde stå i Aktuellt och försvara beslut eller sakligt förklara varför köerna till BUP är så långa, fortsätter han.
Längs vägen vann hon en enorm respekt. Många har kommenterat hennes betydelse för att Sverige fick upp ögonen för psykisk ohälsa som ett samhällsproblem, eller hur tidig hon var med att belysa barns psykiska hälsa.
Det är nästan unikt att tjänstemän uppnår det förtroende som hon hade.
Lars Stjernkvist
Begrepp som ”sektorsöverskridande samarbete” och ”effektmätning” fick konkretion i hennes arbete. Ibland rörde hon sig möjligen i gränslandet för hur man vanligtvis arbetar inom svensk förvaltning. Men hon gjorde det med målgruppens bästa som utgångspunkt, inte för att framhäva sig själv. Då blev det avgörande för henne att ta reda på vilka insatser som leder till resultat och vilka som inte gör det.
Civilsamhälle
Arbetsmarknad
