Vi ser Karolinska sjukhuset som ett skräckvälde

Förbjud mig hit och förbjud mig dit! Jag kommer demonstrera när jag tycker att det behövs.

Övervakande och repressiva instanser

Jag läser ett mail från vår högsta chef, sjukhusdirektör Patrik Rossi. Han vet att vi, hans anställda, är rosenrasande. Att vi ser Karolinska sjukhuset som ett skräckvälde som genom patologiskt ledarskap och instiftande av övervakande och repressiva instanser så som Rättskansliet och Bisysslorådet utövar total kontroll över oss på golvet.

Vi räddar liv medan matlådorna omicrade står kvar i kylen.

Över oss som råkar ägna dagarna åt precis det sjukhus är tänkta att syssla med, att rädda människors liv och hälsa.

Det värsta som kan hända

Patrik Rossi vet att vi, som helst bara vill rädda liv, planerade en fem minuter kort manifestation utanför sjukhuset klockan 12.30 i onsdags, med kravet på att stoppa skräckväldet på Karolinska. Rossi vet att 12.30 innebär lunchrast för oss.

Eller borde göra det, många dagar blir rasten dessvärre inte av eftersom vi räddar liv medan matlådorna står kvar omikrade i kylen. Men Patrik Rossi vill inte ha någon manifestation. Han tycker att dålig publicitet är det värsta som kan hända sjukhuset.

Försöker skrämma sina anställda

Ändå mejlar Rossi att det är förbjudet att demonstrera på arbetstid. Som han alltså vet att ingen kommer göra, ty manifestationen sker under rast, det vill säga på fritiden. Han skriver även att det är förbjudet att under arbetsdagen lämna sitt arbetspass, så nära ordet arbetsplats att den inte helt uppmärksamma kan missförstå.

Det verkar inte bättre än att Patrik Rossi försöker skrämma sina anställda till tystnad, trots att han i media påstår att han vill att det ska vara ”högt i tak” på Karolinska.

Erkänner pliktskyldigt demonstrationsrätten

Att Rossis mail börjar med att pliktskyldigt erkänna att rätten att demonstrera är skyddad i grundlagen hjälper föga i sammanhanget. Rossi verkar ytterst engagerad i att tysta sin personal och förhindra ytterligare oönskad publicitet. Det paradoxala här är att makten över detta redan ligger i Rossis händer.

Han skulle kunna medge de omfattande problem som Karolinska har med sin personalpolitik. Han skulle kunna häva det grundlösa avskedandet av den respekterade chefen i förlossningsvården. Han skulle kunna klandra den chef som är ansvarig för det grundlösa avskedandet, Per Mattsson.

Gör en pudel!

Då skulle det plötsligt inte längre finnas någon anledning att delta i manifestationer. Då skulle vi på golvet kunna ägna även onsdagen åt det vi gör helst: att rädda liv. Som vi också tillsammans gör årets alla andra dagar och nätter, helgdag som vardag. Ja, vi skulle rentav med lite tur ha tid att mikra matlådorna!

Rossi gör helt enkelt bäst i att göra en så kallad pudel. Men det måste kanske stämmas av med Karolinskas Tamdjursministerium först?

Jag skojar förstås bara, något sådant finns inte. Än.