Statskontoret: Flera fördelar med statliga läkarkurser

Det är landstingen som ansvarar för specialiseringstjänstgöring på minst fem år som sker efter att en läkare fått sin legitimation. Men en mindre del av kurserna, de så kallade specialistkompetenskurserna (SK-kurser), är statligt finansierade och tillhandahålls av Socialstyrelsen. Systemet med SK-kurser utgör ett litet men viktigt stöd till landstingens utbildning av specialistläkare, anser Statskontoret som har utvärderat systemet.

Trots att Sverige är ett av de mest läkartäta länderna i Europa har landstingen svårt att rekrytera ST-läkare och specialistläkare. Kompetensförsörjningen är främst ett ansvar för landstingen, men staten har ett starkt intresse att den fungerar. Där kan SK-kurserna fylla en viktig funktion, anser Statskontoret.

Det är en bild som också delas av för Sveriges läkarförbund. Heidi Stensmyren, ordförande för förbundet, anser dock att statens finansiering av SK-kursen borde stärkas. Staten har ett stort ansvar och deras finansiering är i dag ganska klen, menar Heidi Stensmyren.

– Det behöver utökas. Det är ju i statens intresse att det ska finnas specialister. Då är det rimligt att staten lägger in pengar. Det är ingen stor pott som staten går in med, säger hon till Altinget.

Flera fördelar med SK-kurser

Det finns därför flera skäl till att staten ska fortsätta med sitt åtagande av SK-kurser anser Statskontoret. För det första är de statliga kurserna mer kostnadseffektiva än om de upphandlas separat inom varje landsting. En nationell antagning bidrar också till att utbildningen blir mer likvärdig över hela landet och att regionala skillnader motverkas.

– Vi delar den bilden. Vi ser att det ser olika ut och det är orimligt på lång sikt. Befolkningen ska ju ha tillgång till läkare på samma nivå och specialister på alla områden, menar Stensmyren.

Systemet med SK-kurser kan också fungera som en kanal som staten kan använda för att stödja delar av specialistutbildningen, exempelvis inom områden där det råder brist på specialistläkare eller där det finns behov av att anordna kurser i sjukvårdspolitiska områden som behöver uppmärksammas. Även den uppfattningen delas av Heidi Stensmyren.

– Om befolkningen har ett behov, men landstinget inte har incitament för det, då är det rimligt att staten går in och stöttar upp, säger hon.

Det kan till exempel gälla när det inte finns tillräckligt med patologer, när det inte finns tillräckligt med skolläkare eller företagsläkare där landstingen har ett lågt intresse för att utbilda, menar Stensmyren.

Översyn behövs

Samtidigt finns det vissa risker med det statliga åtagandet. SK-kurserna kan leda till undanträngningseffekter, genom att landstingens morot att själva anordna kurser minskar när staten erbjuder nationella kurser som dessutom är avgiftsfria. 

Både Socialstyrelsen och Statskontoret anser att uppdraget måste preciseras. När det i dag saknas ett tydligt uppdrag har kurserna som erbjuds haft ett brett spann för att på så vis täcka in flera olika områden. Det något som regeringen borde se över. De administrativa kostnaderna är i dag mycket höga för kurserna, vilket Socialstyrelsen måste se över, anser Statskontoret.  

Regeringen borde därför göra en översyn av hela specialisttjänstgöringen menar Statskontoret. Något som saknades när en utredning om läkares grundutbildning tillsattes för några år sedan. Framför allt borde översynen fokusera på kompetensförsörjningen och hur den kan utformas så kostnadseffektivt som möjligt menar myndigheten.