Replik: Akelius skrämde bort kapitalet från Academedia

Ulla Hamilton skriver att det är förbjudet för friskolor att välja sina elever. Formellt sett är det så, men i praktiken har friskolorna stora möjligheter att sålla fram ett önskat elevunderlag. En skola med kö kan till exempel välja vilka bostadsområden de marknadsför sig i för att öka andelen elever med viss bakgrund. Utöver det så sköter friskolorna själva, helt utan insyn för föräldrar och allmänhet, urvalet av elever. Vi kan alltså inte med säkerhet veta att det går rättssäkert till.

Begränsad insyn i friskolor

Roger Akelius visade dessutom med all önskvärd tydlighet att elever kan köpas och säljas över börsen. Ett tydligare sätt att välja elever på är svårt att tänka sig. Föräldrars och elevers möjlighet att påverka vem som köper skolan de valt är såklart helt obefintliga.

Ulla Hamilton upprepar också den till höger populära tesen att skolpengen följer eleven. Så är det inte. Ingen enskild elev har ”rätt” till sin egen skolpeng. Skolpeng är ett sätt att finansiera skolor, inte enskilda elever. Bidraget som friskolorna får från kommunerna beräknas visserligen utifrån antalet elever, men hur pengen används är upp till varje enskild huvudman.

Föräldrars och elevers möjlighet att påverka vem som köper skolan de valt är såklart helt obefintliga.

En skattebetalare kan inte kontrollera att de pengar en enskild huvudman får faktiskt används i just den friskolan eleven har valt, och inte flyttas till någon annan kommun eller till och med någon annan verksamhet. Friskolornas riksförbund har jobbat stenhårt för att stoppa insynen.

”Tänk om politikerna valt Akelius modell”, frågar Hamilton retoriskt apropå att han föreslog skolavgifter. Ja, eller tänk på vad Almega, den arbetsgivarorganisation som de stora friskolorna tillhör, svarade när likvärdighetsutredningens förslag var på remiss: ”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden.” Det blåste till och svaret drogs tillbaka – men det visade att Akelius inte är unik.

Skolsystemet sattes i blixtbelysning

Ulla Hamilton avslutar med att säga att Akelius insats breddade perspektivet. Det är möjligt, men den stora effekten var nog att han satte ett stort problem med det svenska skolsystemet i blixtbelysning: En skola kan över en natt få en ny ägare med en annan pedagogisk idé.

Den här gången var det inte bara en enskild skola utan Academedia, en koncern med över 100 000 barn och ungdomar i förskolor, grundskolor och gymnasier. Det var inte heller vilken ägare som helst som sålde. Academedias huvudägare Mellby gård har beskrivit sitt tidsperspektiv när det gäller ägande med orden ”evig horisont”. Att de utan förvarning sålde skapade stor osäkerhet bland investerarna.

De sista effekterna av det har vi nog inte sett än, men där ligger kanske Akelius viktigaste insats. Han visade på hur skakig grund den svenska marknadsskolan vilar.